Trevlig svensk midsommar

För ett par veckor sedan inföll Sveriges nationaldag och vi erbjöds diverse tramsiga tillställningar på temat "mångkultur", vilket är en spark i ansiktet på våra förfäder som slogs för sin frihet (jo faktiskt, men det var många år sen) och som genom tekniska och humanistiska landvinningar gjort landet till vad det är idag. Eller var tills för några decennier sedan i alla fall...
Nu för tiden tycks den dagens huvudtema vara att alla som råkar vara födda av svenska eller åtminstone europeiska föräldrar ska hänga med huvudet och skämmas över detta faktum.

Men Sverige har även en "inofficiell nationaldag", nämligen midsommarafton och givetvis får inte heller den dagen vara ifred längre. På Skansen i Stockholm arrangeras "arabisk midsommarafton" med "guldkorn ur den folkliga arabiska musikskatten".

Nu så har jag inget mot att någon arrangerar en konsert med arabisk folkmusik, men att göra det på midsommarafton på en plats som kan betraktas som ett museum över svensk kultur är en ren provokation.

Vi ska ännu en gång få nedtryckt i halsen hur värdelöst det nordiska kulturarvet är och att vi ska skämmas över vilka våra förfäder var. Detta är så tragiskt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.

För 70 år sedan tvingades en viss folkgrupp i Europa gå runt med en stjärna på bröstet, innan de råkade ut för ännu värre saker. Jag börjar mer och mer undra om det inte kommer en dag då vi som råkar vara födda av "fel" föräldrar måste gå runt med ett "S"...


Förhoppningsvis är jag död då, kanske på grund av brustet hjärta när jag sett Moder Svea skändas en gång för mycket.


Men än så länge vågar jag faktiskt säga "Trevlig Midsommar".