De senaste åren har den senare delen av augusti bjudit på riktigt fint väder, men just nu så känns åtminstone morgnarna som oktober. Klart deprimerande.
Snubben jag mötte på väg till jobbet i morse hade nog också blandat ihop de olika årstiderna lite. Han hade på sig ett par snorgröna shorts, inget på överkroppen men en stor stickad rosa mössa på huvudet.
Eller så är det bara jag som inte har koll på det senaste modet...
Jag satt och läste lite tidningar tidigare och det som alla tjatar om just nu är utvecklingen i Libyen.
Det verkar som att herr Ghadaffis dagar är räknade och det är ju aldrig fel att bli av med en galen diktator, men vad händer sen?
Om man ska tro merparten av medierapporteringen så blir allt guld och gröna skogar så fort någon visar upp hans huvud på ett fat, men sanningen är nog inte så enkel.
Många libyer vill ha den typ av demokrati som återfinns i Västeuropa, vilket är något som vi har kämpat för i flera hundra år. Det är inget man kan skaffa sig över en natt.
Risken är ganska stor att det hela övergår i ett inbördeskrig som det på Balkan när Jugoslavien splittrades efter kommunismens fall.
Ett annat alternativ är att islamister tar makten och förvandlar landet till en teokratisk diktatur som exempelvis Iran.
Då blir det inte speciellt trevligt att hysa en annan åsikt, ha en annan tro eller vara kvinna...
En stor del av befolkningen riskerar med andra ord att gå från ett helvete till ett annat och rent spontant så känns det väl lite "sådär" att svenska skattemedel har varit med och sponsrat det om så skulle ske. Jag tänker på den svenska militära närvaron som inte är direkt gratis...
Jag läste även att en dam på FN:s barnfond UNICEF har klagomål på den svenska regeringen eftersom de inte ser till att "papperslösa flyktingbarn" får samma rätt till skolgång som barn med svenskt medborgarskap och övriga som har rätt att befinna sig här för tillfället.
Hon hänvisar till FN:s barnkonvention.
Nu är jag måhända en ultrakonservativ surgubbe men min syn på saken är att personer som inte har rätt att befinna sig i landet (begreppet "papperslös" innefattar de som fått avslag på sin asylansökan men ännu ej lämnat landet), definitivt inte ska kunna ta del av vårt utbildningssystem och sociala skyddsnät.
Akutvård vid livshotande sjukdomsfall kan jag acceptera, givetvis med omedelbar utvisning när läget har stabiliserat sig.
Om man väljer att stå utanför samhället så kan man heller inte kräva att få ta del av det. Men välfärd är väl jävligt bra när någon annan betalar...
För att återgå till Libyen så har latrinen Aftonbladet en artikel med rubriken: "slutstrid för unga rebeller" som illustreras av en bild där barn i 10-årsåldern viftar med automatkarbiner. Vad säger FN:s barnkonvention om sådana saker...?
På det mer personliga planet så kan jag nämna att jag ska börja jobba skift igen om några veckor. Det ger mer pengar, men även ökad trötthet och mindre socialt liv.
Fast det är ju klart, då drar jag ju in mer skattepengar åt farbror staten som förvaltar dem så väl...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar