Tisdagstankar...

Livet lunkar på i sakta mak i novemberregnet, man jobbar i veckorna och försöker att roa sig på helgen.
Ibland så surfar man runt på diverse nyhetssidor och som ett brev på posten så kommer givetvis då ett par blodtryckstoppar:


För några dagar sedan kallades polisen till flyktingförvaret i Arboga där det pågick ett mindre upplopp. En del av de boende där var missnöjda med maten som serverades och barrikaderade dörren till matsalen med möbler. De hindrade även de som ville äta från att komma in.
Vad var det då för vedervärdigt som serverades?
Jo helt vanlig husmanskost som tillagas på golfrestaurangen i Arboga, sånt som vanligt folk betalar (troligen dyrt) för att äta.

Nu är jag måhända en riktigt ärkekonservativ och empatilös typ, men jag kan inte låta bli att tycka att det är förbannat otacksamt.
Om man är flykting från krig eller naturkatastrofer i sitt hemland och söker en en nystart i ett annat land så är man nog ganska glad över att få tak över huvudet där ingen skjuter eller våldtar en. Vad för mat som serveras borde väl inte vara något större bekymmer?
Jag har jävligt svårt att tänka mig att de som verkligen svälter i Afrika eller de som drabbats av exempelvis jordbävningen på Haiti skulle bete sig sådär...


Detta kan man läsa om samtidigt som rapporterna strömmar in om hur våra äldre behandlas på vissa vårdinrättningar. Nu senast hade tydligen tre anställda på Carema spelat teater med en död gammal tant som rekvisita...

Varför inte byta dessa två grupper mot varandra?
Våra gamlingar som slitit hårt i hela sitt liv borde belönas med restaurangmat varje dag och de som inte visar tacksamhet över sin nya chans i livet kan gott få sitta och ruttna med nedskitna blöjor.

Nu så påstår jag inte att alla asylsökande är bluffmakare som bara vill leva gott på våra skattemedel, men en hel del tycks inte ha något direkt "skyddsbehov".

Solidaritet i all ära, men det finns gränser och jag betalar hellre för att mina äldre släktingar och övriga åldringar ska få en värdig tillvaro än för att en hög gnällspikar som inte bidragit med ett dugg till samhället ska få allt de pekar på.

I dessa tider där gamlingars blöjor vägs för att se om de verkligen behöver bytas samtidigt som "papperslösa" ska ges gratis sjukvård så börjar jag fundera lite över min egen ålderdom.
Kommer pengarna jag spar i diverse fonder att ge mig omvårdnad eller ska jag helt enkelt slänga min legitimation på 65-årsdagen och försöka göra mig själv "papperslös"?



Jag måste kanske tillägga att jag känner ett flertal som arbetar inom vården och att jag är övertygad om att den vanvård man har läst om i tidningarna bara förekommer i enstaka fall.
Likväl som att långt ifrån alla som söker asyl beter sig som svin.
Men i båda fallen så tycker jag att ett fall är ett för mycket...