Mellandagar.

I år har jag tagit ledigt i mellandagarna, inte för att jag har planerat någonting speciellt utan bara för att det kändes välförtjänt med en paus efter höstens arbetande. Utan att gå in på detaljer eller gnälla för mycket så har det vart en bitvis ganska tung höst på jobbet.

Det visade sig vara bra att inte ha någonting inbokat eftersom jag blev lite risig på julaftonskvällen så resten av helgen tillbringade jag i soffan. Först på annandagskvällen kände jag mig bättre och blev lite sällskapssjuk. Jag hälsade på några bekanta och fick höra av en uppnosig 10-årig: "Men tomten, du har ju en helikopterplatta på huvudet".

Jag vet någon som hamnar på stygglistan... :)


Jag skalade av mig hår och skägg i går och testade förresten att raka in ett "H" uppe på skulten, men det såg mest konstigt ut. Innan mustaschen försvann så ansade jag den för övrigt i ehm... klassisk tysk 1930-talsmodell, men den bilden kan jag nog inte publicera...


I torsdags blev det några öl med ett par bekanta på en pub. Eftersom jag fortfarande kände mig lite seg så blev det just bara "några öl" och en relativt tidig hemfärd. Men vi hade ganska trevligt.

I går var jag lite bakfull och eftersom jag hade gott om kaffe och mat hemma samt att tv:n visade hockey hela dagen så fann jag ingen direkt anledning att kliva ur soffan.



I dag skulle jag laga lite mat och lät mina nystekta hamburgare stå på eftervärmen i stekpannan ett tag, dessvärre råkade jag tydligen samtidigt slå på plattan bredvid där det stod en plastburk med pastasås i.
Jag satte mig framför datorn för att kolla tv-tablån då brandvarnaren började tjuta.

En hög smält plast och något som påminde om grillkol var allt som återstod av min pastasås. Men i sammanhanget får jag väl vara nöjd över att vara relativt lång så att jag når upp till brandvarnaren och kan tysta den innan jag får oväntat besök av ilskna grannar eller brandkåren.



I övermorgon är det nyårsafton och då ska väl det nya året firas in som brukligt. Själv har jag just nu inte en aning om vad jag ska hitta på då, men det dyker förhoppningsvis upp någonting.

Jag känner mig dock lite kluven till det där med att önska Gott nytt år. Man ska givetvis tänka positivt och hoppas på det bästa, men ibland känns de där önskningarna som rent hyckleri eftersom man innerst inne vet att nästa år med största sannolikhet inte kommer att bli ett dugg bättre än det föregående.

Eller är jag bitter och cynisk nu igen...?