Tankar en tisdag

En tidigare kollega till mig sade en gång: "Veckan består av tre dagar - lördag, söndag och vardag".
När man har arbetat i några år så inser man att det är helt korrekt, vardagen känns ofta som en enda lång transportsträcka fram till pensionen eller kistan. Vilken av dem som nu kommer först...

Men även resan fram till nästa andningshål - helgen - känns ibland oändligt lång. Jag har dock insett att om man unnar sig små doser av vardagslyx emellanåt så känns det mycket bättre. Det blir en sorts mikropaus från vardagslunken.


På vägen från jobbet i eftermiddags så stannade jag till vid en mack och köpte en glass att mumsa på i solskenet och för ett kort ögonblick så kände jag mig som en liten pojke som glatt trampade hem från en skolavslutning. Den sköna men allt för kortvariga känslan var helt klart värd en tjuga.


Givetvis så pratar jag om lyckan, förväntan och kravlösheten inför sommarloven i grundskolan och inte om studenten. Då var det ju en rejäl bakfylla och Arbetsförmedlingen som väntade närmast...



Apropå ämnet så hörde jag för någon dag sen två grabbar i 13-årsåldern diskutera skola och framtid. De var bägge övertygade om att allt skulle bli skitbra bara de slapp fröken och läxorna. De skulle få bra jobb snabbt, tjäna massor med pengar, åka jorden runt och knulla etcetera...

Jag är fullt medveten om att skolan kunde vara en plåga och att man var trött på skiten emellanåt.
Men när du släpar dig till jobbet på en industri klockan fem en måndagsmorgon i full snöstorm för att brottas med meningslösa arbetsuppgifter, korkade kollegor och tyranniska chefer så lovar jag att du längtar tillbaka...


Vissa lyckas förverkliga sina drömmar, men det stora flertalet av oss försöker bara att hålla sig flytande så att räkningarna blir betalda och skafferiet fyllt.

Men vem vet, de två grabbarna kanske kom iväg på sin resa runt jorden?
Eller åtminstone en tvåveckors till Thailand och efterföljande sjukskrivning för ett svårartat fall av syfilis som de drog på sig då de efter allt för många drinkar delade på en "ladyboy" i en vrå på en bakgata i Pattaya.


Det är svårt att sia om framtiden, men den ena av grabbarna hade ordentliga drag av "hillbilly" över sig så det är nog ganska troligt att en del av hans vuxenliv kommer att spenderas i statens regi på grund av bidragsfusk, rattfylla och kvinnomisshandel.
Den andra kanske jag möter senare som ännu en i raden av desillusionerade medelålders män som väntar vid stämpelklockan.

Då ska jag hälsa glatt på honom i vetskapen att min pension då måste vara riktigt riktigt nära.



Det är fascinerande hur många tankar som rusar genom skallen när man står i kön på Konsum och hör ett par ungar pladdra bakom. Men ibland måste man låta fantasin få skena iväg lite.
Vissa dagar är ju fantasin det enda man har...

En liten utflykt

I morse tog jag en tur med bilen i det fina försommarvädret. Målet var ett gammalt gästgiveri jag hade hört talas om. Jag fann det till slut i ett väldigt förfallet skick, bland annat så är golvet på bottenvåningen helt borta.
De slitna presenningarna på taket och de igenspikade fönstren tyder på att någon gjort ett försök att bromsa förfallet för några år sedan. Men renoveringar kostar så jag antar att man helt enkelt gav upp.

Byggnaden var i stort sett bara ett tomt skal. Jag utforskade dock aldrig vinden då det satt ett gigantiskt getingbo med full aktivitet kring i vindstrappan. De små ondskefulla krypen började visa intresse för mig så jag fann det för gott att lämna huset i rask takt.

På hemvägen hittade jag en övergiven kontorsbyggnad i ett industriområde. Huset välkomnade mig med öppna dörrar men dessvärre så såg det ut som om en orkan hade farit fram där inne. Trappan var dock rätt så snitsig.

 

Ingen av mina mest givande utflykter, men ändå ett helt ok sätt att fördriva en förmiddag på.

Te med förhinder

Nu har kungen av köket slagit till igen. Jag skulle koka te nyss och slog på fel platta på spisen så vattnet blev inte så varmt. Det blev däremot tepåsarna som låg nära plattan bredvid.
Positivt är dock att jag tydligen har en fungerande brandvarnare...

Turligt nog hann jag slita ner den tjutande tingesten från taket innan grannarna ringde till brandkåren. Fast vid närmare eftertanke så kanske de är upptagna på Bäckby den här tiden på dygnet...


Bäckby är alltså ett "utsatt område" i Västerås där det i likhet med Rosengård, Husby etc. brinner bilar ganska ofta.
Det hade tydligen bränts bilar där i natt. Samtidigt hade några försökt tända eld på en lokal tillhörande en dansskola och man hade sprayat: "För Husby" på en kiosk.

Småligister som ser upp till sina stora idoler, patrasket som vill förvandla Stockholms förorter till en krigszon, lik dem som en del säger sig ha flytt från...
Jag tror att vi just har fått en vinnare i kategorin "patetisk nolla".

När jag var liten så var idolerna idrottsmän och artister, men tiderna förändras tydligen...


Eller så borde man kanske flytta till Stockholm, där verkar det alltid vara party. Enligt DN så är grillfesten i Rinkeby ikväll.



Nåväl, för att återgå till mitt tekokande så är det mest tragiska att jag har gjort exakt samma sak för något år sedan. Den gången var det min matlåda som stod på avsvalning nära fel platta och råkade bli kremerad.

En gång i tiden har jag faktiskt fått godkänt i ämnet hemkunskap i skolan. Jag lovar...

The carbecue season...

Varannan dag sol och värme, varannan regn och rusk. Nu känns det verkligen att den svenska sommaren är på ingång.


Jag satt och läste lite om upploppen i Stockholmsförorten Husby. I vanlig ordning har de stackars uttråkade ungdomarna satt eld på bilar, slagit sönder skyltfönster och kastat sten på polisen.

Tidningarna låter några av ligisterna komma till tals och de grinar över att polisen tydligen hade skrikit "luffare", "råttor" och liknande efter dem.
Jomenvisst, om man tänder eld på 25 bilar och orsakar skador för tiotals miljoner (som skattebetalarna får stå för) så har man ju bara förtjänat goda omdömen, eller hur?

Det blir då svårt att veta vilka gossar som ska få hedersutmärkelsen i gott uppförande, de som tände eld på färdtjänstbussen eller de som sparkade den liggande polismannen i huvudet...


Jag är måhända en ärkekonservativ surgubbe, men jag anser att folk ska bete sig civiliserat och straffas om de inte gör det. Har du deltagit i våldsamma upplopp så har du inte rätt att gnälla i kvällstidningen om att någon har jämfört dig med ett kloakdjur, du ska snarare vara jävligt tacksam över att du inte har fått en kula i benet.


Förvisso så kan jag tänka mig att tillvaron är sämre i Husby, Tensta etc. än på Lidingö men att det automatiskt ger folket där rätten att förstöra andra människors egendom begriper jag inte riktigt.

Är det kanske en form av rättvisa, om jag inte har råd med en bil så får ingen annan heller ha det?

Själv bor jag i en kommunal hyresrätt och det händer ibland att jag sneglar lite avundsjukt på stora villor med välskötta tomter, men jag tror knappast att det skulle accepteras att jag tände eld på ett helt villakvarter bara för att jag känner mig lite "kränkt" av att vissa har mer än andra.
Likaledes så skulle det nog inte vara ok om jag misshandlade alla mina bekanta som råkar ha ett förhållande bara för att jag emellanåt känner mig lite ensam.

Sådant beteende skulle rendera i en åktur till häktet eller psykakuten, men när de gäller de människor och de "utsatta områden" som det alltid ska tyckas så förbannat synd om är det tydligen en annan sak.

Min syn på saken är att det inte har så mycket med bostadsområdet att göra utan mer med de som bor där. En kombination av jävligt dålig uppfostran där man inte får lära sig skillnaden på mitt och ditt eller att respektera andra människor samt det faktum att man i det kravlösa lilla landet Mellanmjölk tydligen kan bete sig nästan hur fan man vill utan några efterräkningar.

Det är ju som bekant alltid någon annans fel...

Mellan broarna

I förmiddags tog jag en liten promenad längs en del av Svartån genom Västerås.
Min hemstad har många otroligt fula sidor, men letar man lite så kan man hitta små fina oaser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Apropå någonting helt annat så är det ju final i Hockey-VM ikväll och då måste man ju smörja upp rösten lite :)

Just walking...

"Hej alla barn. Jag heter Rulle. Nu är det vår. Nu pippar alla djuren i skogen", sade Sven Melander i ett nöjesprogram från 80-talet som jag inte riktigt minns namnet på och han hade förmodligen rätt.
Jag har dock noterat ett annat säkert vårtecken nämligen alla konstiga typer som börjar röra sig utomhus.

I lördags satt jag och en kompis på min balkong och drack några öl då porten i grannhuset vräks upp. Ut raglar en benig man med en SS-uniformsmössa på huvudet. Stollen är så påverkad av någonting att han får hålla i sig med båda händerna i räcket för att inte slå pannan i trottoaren. Kommunala hyresvärdar is the shit...


Jag har börjat smyga igång med lite promenader på kvällarna nu, vissa säger "powerwalk" men jag tycker att det är lite pretentiöst i mitt fall så jag kallar det promenader. Det är väl sånt otränade gubbar gör?

Jag har alltid svårigheter att motivera mig själv att göra saker men i det här fallet så funkar det ungefär som så att jag bestämmer mig för att gå till affären och handla någonting och den skalliga överjästa bulldegen på andra sidan badrumsspegeln håller med och tillägger att jag nog borde ta en omväg på en halvmil först...


Nåväl, tidigare ikväll så mötte jag en väldigt berusad man (läs lodis) som glatt nynnade på en melodi jag känner igen men inte kan placera. Han bar på en öl och en flaska ketchup.
Nog för att jag har blandat mysko groggar, men det där var nog lite överkurs...

Listan över kufar jag har stött på under mina promenader kan göras lång och jag minns inte alla men ett exempel är en snubbe i snorgröna regnställsbyxor, röd stickad tröja och chockrosa toppluva. En stekhet eftermiddag i juli. Det tog en stund för färgseendet att repa sig efter den chocken.

Men vem vet, det kanske är jag som är kufen i sammanhanget som klär mig relativt neutralt och inte inser att rosa toppluvor är det nya svarta...?


Apropå någonting helt annat så höll jag på att sätta morgonkaffet i halsen när jag läste att det planeras att startas ett somaliskt landslag i bandy i Borlänge eftersom det finns väldigt många somalier där och det går lite si och så med integrationen.
Somalia får alltså Sverige som hemmaplan i Bandy-VM, vilket i mina öron låter rätt bisarrt.

Med samma logik så skulle det finska hockeylandslaget ha bildats i Virsbo och det italienska fotbolls-dito i Västerås, men några såna idéer har jag aldrig hört talas om.
Kan det månne vara som så att det är lite skillnad på vilka folk och kulturer man kan blanda samman relativt smärtfritt och vilka man måste ösa miljoner av skattebetalarnas pengar över för att de ska ta sig för någonting...?

Ytterligare en bilmarknad

I går for jag iväg och kikade på en bilutställning/marknad. Sommarhalvåret är fyllt med sådana vilket jag tycker är riktigt trevligt.
Även om man skäms lite när man försynt parkerar sin gubb-volvo i ett hörn. :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredagsaftonsspatserandet

I går kväll var jag extremt uttråkad så jag traskade ett varv runt området jag bor i och tog med med mig kameran.
En vacker dag ska jag lära mig både att fotografera och att redigera, just nu har jag inga som helst illusioner om att producera bra bilder.

Men leka lite kan man väl göra ändå va?