Söndagsutflykt.

I morse sken solen och som så många andra morgonpigga gubbar så tog jag bilen och åkte en sväng. Jag hamnade bland annat på Ängsö och spatserade omkring slottet och kyrkan en stund.

Ängsö är känt för allehanda spökhistorier och skrönor. Otaliga är de tonåriga västeråsare som åkt ut dit mitt i natten för att leta efter spöken, gå 12 varv runt kyrkan baklänges och så vidare för att damerna i sällskapet ska trycka sig lite närmare. Det är väl ett sätt att visa sig tuff på antar jag, att ha med sig någon som är ännu skrajjare...

Nåväl, den här korta texten har jag saxat från Wikipedia. En förklaring till varför jag har tagit kort på gravstenar:


Ett av spökena som släpar sig fram sägs vara den puckelryggige hovnarren Anders Luxemburg som går igen. Han var en av de sista som såg kung Karl XII i livet. Karl XII:s likfärd från Norge till Stockholm stannade till vid Målhammar intill Sagån. Anders Luxemburg tog med sig Karl XII:s häst Brandklipparen och tog tjänst vid Ängsö slott. En natt år 1740 stod hästen i stallet och blev upprörd av något [Spöke?], så när stallfolket öppnade stallporten slets sig Brandklipparen loss av skräck och sprang rätt in i muren och dog. 

Andra historier talar om en elak kvinna vid namn Brita Bååth som går igen i slottet, en kedja, en sten och en hund. Den som är intresserad kan hitta mer info på nätet.

En del nattliga besökare påstår att deras bilar har jagats av ett lysande blått klot ända fram till bron över till fastlandet.

Något sådant upplevde dock jag tack och lov inte under min promenad.