En tidigare kollega till mig sade en gång: "Veckan består av tre dagar - lördag, söndag och vardag".
När man har arbetat i några år så inser man att det är helt korrekt, vardagen känns ofta som en enda lång transportsträcka fram till pensionen eller kistan. Vilken av dem som nu kommer först...
Men även resan fram till nästa andningshål - helgen - känns ibland oändligt lång. Jag har dock insett att om man unnar sig små doser av vardagslyx emellanåt så känns det mycket bättre. Det blir en sorts mikropaus från vardagslunken.
På vägen från jobbet i eftermiddags så stannade jag till vid en mack och köpte en glass att mumsa på i solskenet och för ett kort ögonblick så kände jag mig som en liten pojke som glatt trampade hem från en skolavslutning. Den sköna men allt för kortvariga känslan var helt klart värd en tjuga.
Givetvis så pratar jag om lyckan, förväntan och kravlösheten inför sommarloven i grundskolan och inte om studenten. Då var det ju en rejäl bakfylla och Arbetsförmedlingen som väntade närmast...
Apropå ämnet så hörde jag för någon dag sen två grabbar i 13-årsåldern diskutera skola och framtid. De var bägge övertygade om att allt skulle bli skitbra bara de slapp fröken och läxorna. De skulle få bra jobb snabbt, tjäna massor med pengar, åka jorden runt och knulla etcetera...
Jag är fullt medveten om att skolan kunde vara en plåga och att man var trött på skiten emellanåt.
Men när du släpar dig till jobbet på en industri klockan fem en måndagsmorgon i full snöstorm för att brottas med meningslösa arbetsuppgifter, korkade kollegor och tyranniska chefer så lovar jag att du längtar tillbaka...
Vissa lyckas förverkliga sina drömmar, men det stora flertalet av oss försöker bara att hålla sig flytande så att räkningarna blir betalda och skafferiet fyllt.
Men vem vet, de två grabbarna kanske kom iväg på sin resa runt jorden?
Eller åtminstone en tvåveckors till Thailand och efterföljande sjukskrivning för ett svårartat fall av syfilis som de drog på sig då de efter allt för många drinkar delade på en "ladyboy" i en vrå på en bakgata i Pattaya.
Det är svårt att sia om framtiden, men den ena av grabbarna hade ordentliga drag av "hillbilly" över sig så det är nog ganska troligt att en del av hans vuxenliv kommer att spenderas i statens regi på grund av bidragsfusk, rattfylla och kvinnomisshandel.
Den andra kanske jag möter senare som ännu en i raden av desillusionerade medelålders män som väntar vid stämpelklockan.
Då ska jag hälsa glatt på honom i vetskapen att min pension då måste vara riktigt riktigt nära.
Det är fascinerande hur många tankar som rusar genom skallen när man står i kön på Konsum och hör ett par ungar pladdra bakom. Men ibland måste man låta fantasin få skena iväg lite.
Vissa dagar är ju fantasin det enda man har...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar