Var är vår vår?

Nu börjar jag bli riktigt trött på Kung Bores fasoner. Jag vill ha vår nu så att man kan vistas utomhus utan att frysa halvt ihjäl eller bli fälld av en osandad trottoar.
Jag vill ut och se mig omkring lite, ta lite bilder och framför allt känna vårsolen värma ansiktet.

Jag kände den igår en stund, i cirkus fem minuter innan jag vände mig om och istället fick nordanvinden i nyllet. Nu får det fan räcka.


I helgen är det påsk vilket innebär en lite längre ledighet, något som är efterlängtat. Jag betraktar mig inte som speciellt arbetsskygg, men man måste ha lite pauser ibland. Det senaste halvåret på mitt jobb har kantats av diverse problem samt väldigt varierande arbetstider. De som bestämmer har svårt att bestämma sig ibland...


Det är mycket "köttskandaler" nu för tiden. Jag läste nyss att man hade hittat griskött i dansk kebab vilket har upprört vissa grupperingar som anser att det djuret är extremt otäckt.

Det skandalösa i alla dessa fynd är att innehållet i produkten inte överensstämmer med innehållsdeklarationen. Den moderna definitionen på "nötkött" är uppenbarligen en mix av häst, gris och vad som än kan tänkas ligga i vägrenen med bromsspår framför...

Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att så många gånger som vi icke-muhammedaner fått i oss halalslaktat kött så är rättvisa på sätt och vis skipad.

Fast så får man väl inte tycka, då är man ju så där trångsynt va?


Från det ena till det andra så sitter jag nu i ett anfall av uttråkning och kikar igenom lite äldre bilder.
Jag bjuder på ett vackert porträtt av yours truly från det uppenbart märkliga året 1996.

Glad Påsk förresten:)

Helgen...

...gick i ölets tecken, vilket ju alltid är trevligt.

I fredags blev det en pubsväng, till barer där de hårda typerna hänger.

I lördags var jag bjuden på "grabbkväll". Med öl, whiskey, bastu och pokerspelande. Tyvärr glömde jag kameran hemma så jag fick ta till den helt odugliga mobilkameran. Misstänker dock att några av de inblandade var ganska tacksamma över min miss...

 

 

 

 

Vi hade riktigt trevligt. Sen så är det faktiskt inte under varje fest som det ramlar in en full finne som ser ut som Peps Persson och skryter om hur han brukar idka samlag med en 78-årig negress i örat.

Och folk undrar varför man dricker... :)

I fredags morse fann jag förresten en underbart arg lapp på tvättstugedörren. Jag älskar dessa små lappar och här känner man verkligen all den ilska och frustration som uppstår när någon har snott en mopp, nedprintat på några korta rader.

En söndagspromenad

I söndags tog jag en liten promenad i östra hamnen och vidare ut på Mälarens is. Jag traskade bland annat förbi det bisarra lilla undervattenshotellet Utter Inn (den lilla röda stugan) som jag aldrig studerat på nära håll tidigare.

Västerås kallar sig "Mälarstaden" trots att man de senaste 15 åren envisats med att smälla upp höga bostadshus på varje kvadratmeter längs strandlinjen. Själv så tycker jag att en hamn fylld med båtar är betydligt charmigare än en fylld med "sura pensionärer i sina glaskuvöser", som en kompis så poetiskt uttryckte det.

Nåväl, det var en trevligt sätt att spendera en söndagsförmiddag på och på köpet så fick jag visst lite motion också. Inte illa.

Här är några bilder jag knäppte under promenaden.

 

 

 

 

 

 

Konkurrensen är stenhård, men jag vill nog utse det här åbäket till Västerås just nu fulaste byggnad.

Street view

I eftermiddags var jag en smula uttråkad så jag ställde mig på balkongen och tog några bilder som jag sedan sammanfogade till en enda. Det är mitt första försök någonsin att skapa en HDR-bild (High Dynamic Range) så jag är ganska nöjd med resultatet.

Att grannarna eventuellt anser att jag är en skum filur och en potentiell fönstertittare som står och fotar från balkongen är en annan femma. Jag hade bara ingen lust att gå ut i kylan mer än nödvändigt... :)

Söndag

Long time no write...

Det är med en viss glädje man kikar ut genom fönstret och konstaterar att vädergudarna har hittat lysknappen. Dessvärre så noterar man även att de tycks ha vridit ner termostaten i botten så lusten till utomhusaktiviteter är ganska dämpad.


Jag jobbar numer ständig förmiddag och det är faktiskt inte så dumt som det låter. Att jobba 2-skift innebär att man får en sorts jet-lag varje vecka vilket jag slipper nu.
Det blev till och med ett arbetspass i lördags. Synd att förstöra helgen kan man kanske tycka, men om man ändå inte har något liv så kan man väl lika gärna tjäna lite pengar på saken.

Om inte annat så kan man ju då välja något ur Fonus lyxiga utbud när den dagen kommer...


Förra lördagen bjöd på en liten pubsväng och det var trevligt ända tills jag cyklade hem från efterfesten. Alkohol, is och dåligt lufttryck renderade i ett par vurpor varav den sista måste ha varit ganska spektakulär med tanke på hur cykeln såg ut dagen efter:

Den första vurpan inträffade redan utanför min kompis port då jag låste upp min cykel och lyckades välta alla andra som stod parkerade där.
Min framfart under natten kan nog jämföras med orkanen Gudrun eftersom jag tycks ha lämnat ett spår av förödelse efter mig.

Jag känner mig fortfarande mörbultad en vecka efteråt, men det kostar som bekant att ligga på topp...


Den här lördagen spenderades i tv-soffan och jag kan med stolthet intyga att jag inte såg en enda sekund av SVT:s spektakel "mello".
Den där tillställningen och allt trams runt omkring den är ett av mina absolut största hatobjekt. Jag har tidigare skrivit om saken och orkar inte upprepa mig, men en jobbarkompis sammanfattade saken bra:
"Melodifestivalen är som en babianröv - färgglad och full av skit".


Jag läste förresten lite om Stockholmspolisen som efter en proteststorm från en del "proffstyckare" (som anser att hela världen ska leva på svenska skattebetalares pengar) tvingats avsluta sitt sökande efter "papperslösa" i tunnelbanan.

En papperslös är en individ som uppehåller sig här illegalt, vederbörande har antingen inte sökt asyl eller fått avslag på en sådan ansökan men struntat i att lämna landet.

Kritiken har riktats mot att det skulle vara diskriminerande att man företrädesvis kollar personer med "utländskt utseende" samt för att citera DN: "Nio av tio är oskyldiga". Visst låter det hemskt...

Om man använder samma logik så måste det då exempelvis vara oerhört diskriminerande att man på Systembolaget oftare begär legitimation på en person som ser ut att vara i 20-årsåldern än en gråhårig rynkig dam med rullator, så det måste man genast sluta med.

Sen så kan det ju inte vara någon idé att kontrollera nykterheten i trafiken heller om "bara" 10% kör fulla. Jag hoppas dock att den siffran är betydligt lägre...


Givetvis så inser jag att man inte kan jämföra illegal invandring med rattfylla rakt av, men i båda fallen handlar det om lagar som ska följas och om en organisation som ska kontrollera detta utan att bli motarbetade och bakbundna av journalister och politiker som bara försöker öka på sin popularitet genom att verka så "humana" att de nästan spricker av självgodhet.

Apropå ämnet så såg jag en intervju med en man som bildat en organisation för invandrade konstnärer. Inte för att jag riktigt begriper varför eftersom en fin tavla är en fin tavla oavsett om den som målat den är svart, vit eller prickig, men hela intervjun gick ut på att de ville tillvarata sina intressen och vara en motvikt till "medelålders vita män". Är inte det en smula diskriminerande?

Själv är jag väl inte riktigt medelålders än, men nog fan måste jag vara en riktigt otäck människa som går till jobbet varje dag så att mina skattepengar bidrar till att hålla igång den bisarra cirkus som kallas Sverige?

En morgonpromenad

Jag gjorde slag i saken och skaffade mig en ny kamerautrustning i veckan och i morse tog jag med den på en liten promenad på stan. Som jag har sagt tidigare så är jag fullt medveten om att kameran inte gör fotografen och att jag väldigt sällan kommer att utnyttja dess fulla potential, men jag är grymt nöjd med bilkvaliteten.
Det "otränade ögat" kanske inte noterar någon skillnad, men det gör jag och det är väl huvudsaken?

Västerås city är inte direkt känt för sin skönhet, men klockan åtta en lördagsmorgon är det i alla fall föredömligt folktomt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är alltid intressant med udda detaljer och på Stadshotellets tak noterade jag rester av telegraftrådar från tidigt 1900-tal, känns bra att jag lyckades få med en gnutta teknikhistoria och urbant utforskande på ett litet hörn. :)

Zombie...

Hej igen min fanclub...

Det börjar bli mycket att göra på jobbet igen så vi blir tvungna att köra dygnet runt framöver.
Jag har varit inställd på att få gå upp på 2-skift, men med "till sannolikhet gränsande visshet" så blir det inte så.
Istället kommer jag att gå ett ständigt förmiddagspass 05.40-14.00 måndag till fredag.

Jag tillhör de morgontröttas skara. Jag kommer upp och iväg, men före klockan 9 och ungefär lika många koppar kaffe så är jag som en zombie. En blek och hålögd varelse som rör sig ryckigt och utstöter grymtande läten.

Den enda skillnaden är att jag inte tänker ha ihjäl dig, såvida du inte hamnar mellan mig och kaffeautomaten...


Nåväl, det som för min del känns mest slitsamt med skiftarbete är att ständigt växla mellan för- och eftermiddag och ändra dygnsrytmen varje vecka. Mot slutet av veckan känns det mindre tungt då man anpassar sig lite efter några dagar.
Så med lite tur så kommer jag inte att vara lika seg om jag jobbar tidigt varje vecka.

Eller så kan jag efter ett tag sadla om och satsa på en skådespelarkarriär i nästa säsong av The Walking Dead...



I övrigt så händer det inte ett skit här, jag går mest och längtar efter våren. Det får fan vara nog nu.


I fredags var jag på en tillställning med jobbet. Att sitta och lyssna på föredrag i tio timmar var enbart plågsamt, men festen på kvällen var ganska trevlig. Vi hade den ihop med bolaget jag arbetade på tidigare så jag träffade en del gamla bekanta.

Så här i efterhand så känns väl idén att avrunda kvällen med ett tequila-race som mindre genomtänkt, men som man brukar säga; det kostar att ligga på topp.

Om att bränna pengar...

Det finns som bekant olika sätt att spendera pengar på. Bra och dåliga, sina egna och andras.

Jag läste om statsförvaltningen i Landskrona kommun som tyckte att det var en bra idé att bygga en dim-maskin i en rondell i en infart till staden. Det skulle skapa en "trolsk stämning".
Problemet var bara att dimman skymde sikten för trafikanterna och att vattenångan som la sig på vägen gjorde den såphal.

Detta borde en normalbegåvad fjärdeklassare ha kunnat räkna ut, men det är uppenbarligen inte så höga krav för att få bli politiker.

200.000 kostade den nu avställda maskinen. Det är visserligen inte en enorm summa i en kommunal budget, men när man på vissa ställen skär ner på åldringarnas frukost på servicehusen eftersom "varje sparad krona räknas" så kan man ju fundera lite på hur det prioriteras.

"Endast Sverige svenska kommunalpolitiker har" läste jag någonstans och man kan väl konstatera att det gott och väl räcker med den dimma som finns i de kommunala tjänstemännens huvuden.



Själv så överväger jag att spendera lite pengar framöver, på en ny kamerautrustning. Min gamla är sliten och det systemet har en ganska osäker framtid. Jag har länge funderat på ett systembyte och tänkte i samma veva gå upp till fullformat.

För den som inte är insatt så finns det en del olika system på marknaden (Canon, Nikon, 4/3, etc.) och med "fullformat" menas att sensorn är 24 x 36 mm, alltså lika stor som det gamla 135-formatet för film ("vanliga" negativ). Sensorer i exempelvis kompaktkameror är mycket mindre.

Den standarden används i professionella sammanhang, men nu har priserna börjat krypa ner till nivåer som kan intressera amatörer.

Man kan krympa saker ordentligt idag, men ljusets våglängd är konstant och därför så har storleken betydelse. Ju större desto bättre, enkelt uttryckt.


Vi talar om en investering på ungefär 25.000 kronor, vilket i sammanhanget är ett väldigt bra pris.
För det så får jag en utrustning som förhoppningsvis kommer att glädja mig i ett antal år framöver samtidigt som själva systemet troligen kommer att supportas under en mycket lång tid.


Jag är fullständigt medveten om att en bra kamera inte automatiskt gör folk till bra fotografer, men man får helt andra förutsättningar och sen är det upp till var och en att arbeta efter dem.

Måhända så är det min risiga självkänsla som talar, men jag betraktar mig själv som en ganska medioker fotograf. Därav diverse kommentarer som: "förvänta er inga underverk" osv. när folk har bett mig fotografera saker och tillställningar.

Jag har förmodligen en del att jobba med där, men jag brukar säga att jag fotograferar för min egen skull och om någon annan skulle gilla en bild eller två så är det bara en bonus.

Min förhoppning är att mitt inköp ska sporra mig att gå ut och experimentera (eller bara fota) lite mer. Jag känner att jag har blivit lite inbunden de senaste åren och att jag nog skulle må bättre av att röra mig mer omkring.


Så, nu lyckades jag för ovanlighetens skull vara lite personlig också.


Jag vet att jag inte kommer att bli besviken på hur den nya kameran presterar och både intresse och ekonomi finns. Jag måste bara sparka mig själv lite mer i baken först eftersom det trots allt är ganska mycket pengar det handlar om.

Kommentarer till det här (helst uppmuntrande) uppskattas...

Fredagspilsner.

I går blev det lite fredagsöl, det måste man få unna sig efter en arbetsvecka tycker jag.
Vi satt några stycken och drack hos mig, sen gick vi vidare till en annan fest och hamnade slutligen på krogen. Harrys av alla jävla ställen.
Men det var en klart godkänd afton tycker jag.

 

 

 

Som synes lever min gröna kärringhatt än.

Nästa fredag ska jag förresten på en grej med jobbet. I 10 timmar ska vi delta i "seminarium om verksamhetsutveckling och presentation av det strategiska resonemanget".

Det är nästan så att jag skulle välkomna en influensa nu känns det som...

Hundra kilo lök.

Det har hunnit blivit februari nu och jag har inte gjort någonting nämnvärt den senaste veckan förutom att jobba och pulsa i snön som just nu vräker ner utanför.
Jag hade visst lovat att inte klaga på vädret så mycket så jag tänkte gnälla på någonting helt annat just nu, nämligen hur vissa luktar.


Jag jobbar inom industrin och där är det fullständigt normalt att börja lukta lite illa efter hård arbetsdag. Man svettas, spiller oljor på sig etc. Men så fort arbetspasset är över så åtgärdar jag problemet genom att duscha, byta kläder och använda deodorant.
Så gör de allra flesta människor som har någorlunda begrepp om hygien, men det finns dessvärre undantag.

Idag fick jag det tvivelaktiga nöjet att arbeta ihop med en man som tydligen betraktar tvål som lika exotiskt som färska bananer på 1800-talet.
Jag är inte överdrivet petig med lukter, men den här individen stank lök och rutten tång redan imorse och jag kan säga att jag inte vande mig det minsta under dagen.

Att vara snygg är inte en av mina starka sidor, men i jämförelse så kände jag mig som Mr Universum.
Hans odör kombinerades med långt, grått och stripigt hår samt bruna tänder. Har han en sambo så tycker jag synd om henne. Alternativt är hon likadan och de bilderna håller jag gärna utanför mitt huvud...

Jag vet att en del människor har märklig lukt av genetiska orsaker, men i det här fallet var orsaken utan tvekan ingrodd smuts.


Apropå ämnet så minns jag när jag för drygt 15 år sedan jobbade med att köra hem tv-apparater, tvättmaskiner etc. åt folk. Det var ett intressant jobb som hade både för och nackdelar. Till nackdelarna räknas bland annat att det är mindre skoj att släpa upp tvättmaskiner i hus som har fyra våningar och noll hissar.

Det var intressant att se hur folk hade det hemma. De flesta hade det fint och en del andra bodde i rena svinstior.
Det är nog det enda jobb jag har haft där kunder har försökt bjuda på sprit, få med mig på dansbandsafton i Flen och riktat en hagelbössa mot mig. (nej, jag skämtar inte).

Nåväl, jag och min kollega skulle leverera en tv till en man i Enköping. Normalt så tog vi av oss skorna när vi kom hem till folk men här så klibbade de fast i golvet när vi kom in i hallen så vi behöll dem på.
Lägenheten såg hemsk ut, det var en meterhög trave med gamla pizzakartonger på bordet, två centimeter damm på bokhyllan och matrester på tapeten. Bland annat...

En tumregel sade att om bostaden såg ut som skit så gjorde även innehavaren det och det stämde även i detta fall. Mannen var i 40- års åldern och bar en blå Adidas-träningsoverall från 70-talet som förmodligen inte hade tvättats sen den var ny. (Det här borde ha vart hösten 1998).
Man anade spår av hela månadens lunchmeny på tröjans bröst och under armarna såg man grammofonskivestora svettfläckar.

Vi var tvungna att fråga kunderna om de ville ha hjälp med att ställa in kanalerna och tyvärr så ville han det. Jag stod alltså på huk framför tv:n medan mannen lutade sig över mig så att jag hade hans armhåla en decimeter från min näsa. Det var en fruktansvärd upplevelse.

När vi var klara och lämnade lägenheten så orkade vi inte vänta på hissen utan kutade fyra våningar ner för trapporna och satt oss utanför och bara andades i ett par minuter innan vi satt oss i bilen igen.

Sånt där som gör att man funderar på om man inte borde bränna sina arbetskläder...


Det inträffade ett flertal lustiga episoder under min tid där. Någon dag när andan faller på så måste jag berätta om den förlamade Adolf-dyrkaren och halveremiten med hagelbössan, men nu är jag - trots inläggets ämne - väldigt hungrig.