Jobbet

Idag fick jag besked om att jag måste lämna min arbetsplats den sista maj pga "minskad orderingång". Jag är inte direkt överraskad men det känns ända lite surt att vara överflödig.
Jag jobbar på ett bemanningsföretag så arbetslös blir jag inte tack och lov, men det är tråkigt att behöva byta "uppdrag" efter 2½ år på samma ställe. Man lär sig jobbet o trivs med sina kollegor.
Jag hade hoppats på att få vara kvar och i förlängningen kanske bli av med bemanningsföretaget som jag har tröttnat ganska rejält på. Men det blev inte så - den här gången heller. Jag blir väl den förste i historien att kunna kvittera ut en guldklocka från ett sånt företag...

När man jobbar som "konsult" som det så fint heter så är man betydligt mer livegen än övriga löntagare. Man förväntas ofta jobba hårdare än övrig personal på sämre villkor vad gäller förmåner, arbetskläder, utbildningar etc. Samt att man konstant har orosmolnet "vad gör jag nästa månad?" hängandes över huvudet. Det går inte att planera någonting för framtiden då man aldrig vet hur man kommer att jobba. Cykelavstånd eller veckopendling, dagtid eller fyrskift, skitjobb med skitkollegor eller en ställe där man trivs och inte blir behandlad som en efterbliven. Frågorna är många.

Det enda jag vet är att man riskerar att bli lite cynisk efter ett tag i bemanningsbranschen. Jag kan väl lite torrt konstatera att jag efter denna period är 2,5 år äldre och lite tunnhårigare samt att jag lyckades norpa åt mig både truck- och traverskort.
Plus att jag (förhoppningsvis) nån gång i början av Juni får lära mig ett nytt jobb och får nya kollegor att lära känna.
För vad som känns som 1.000:e gången i ordningen...