fredag 3 april 2009

Tvättstugan

Just nu väntar jag på att min tvätt ska bli klar och konstaterar att det suger att tvätta, fast inte på något skönt sätt.
Eftersom jag är lite snål av mig så har jag ingen egen tvättmaskin utan använder mig av tvättstugan i hyreshuset jag bor i.
Man kan ju tycka att en gemensam tvättfacilitet skulle vara utrustad med ganska stora maskiner som lätt skulle svälja småbarns nedpissade lakan och annat, men så är inte fallet här. Det står två maskiner där som inte är större än sådana folk brukar ha hemma. De ser väldigt fjuttiga ut där de står på de gamla maskinernas plats.

De är helt i tidens anda märkta med "energisnåla" men jag vetefan vad som drar mest el, tre körningar i dem eller en i de gamla.

Mitt hus är byggt 1953 och det märks på tvättutrymmet, vi har ett torkrum där man skulle hänga sina lakan osv. på linor i taket medan en varmluftsfläkt blåste igenom rummet. Nu har någon snott fläkten vilket väl är lika bra eftersom de brukade värma huset mer än tvätten. Så nu finns det både tumlare o torkskåp, med lcd-display. Coolt...

Men det som verkligen står kvar som en relik över det gamla folkhems-Sverige - Partiets idé om likriktning i betong - är ett stort gammalt as till stenmangel.



Jag kan tänka mig att en estnisk skuldindrivare skulle vara stolt över att ha en sådan i sin ägo, praktiskt om man ska sätta lite press på folk...
Men annars, vem fan manglar nuförtiden?
Jag antar att det är samma människor som använder piskställningar, alltså ungefär noll.
Men man skulle kanske återuppta den trenden, gå ut och ge kalsongerna några rapp med rottingen så får man se hur lång tid det tar innan grannarna ringer psyket.
Men där slipper man i alla fall tvätta...

1 kommentar:

Anonym sa...

En stenmangel .. du de är guld värda. Känslan av krispiga lakan manglade i en stenmangel är njutning på högsta nivå påmminnande om en tid när livskvalitet prioriterades framför livskvantitet.