Idag är jag snuvig och kanske lite extra grinig men det känns som ett bra tillfälle att kommentera sin omvärld lite.
Några i min bekantskapskrets har haft följande som status på Facebook idag:
"Sätt de gamla i fängelse och de kriminella på äldreboenden! Så får de gamla möjlighet till bad, hobbies och utevistelse. Ingen kan stjäla från dem, och de får pengar i stället för att betala. De kriminella kan få kall mat, inga pengar, vara helt ensamma, få lyset släkt klockan 20:00 och bada 1 gång i veckan (max)!"
Det finns egentligen ingenting att tillägga till det där. Man kan konstatera att brott lönar sig och ett helt liv av hederligt arbete straffar sig.
Jag läste i VLT att Västerås kommun ska placera 15 "ensamkommande flyktingbarn" i staden. Några av barnen placeras i Iggebyvillan och några i fem stycken bostadsrättslägenheter som kommunen köper in.
För detta går det åt 15 stycken heltidstjänster (dygnet runt-bemanning). Integrationssekreterare, kock, fritidspedagog och tolkar för somaliska, arabiska och dari (en dialekt i Afghanistan) är några av de tjänster som ska tillsättas.
15 anställda på 15 "barn". Jag skriver barn inom citationstecken eftersom många av de som ska tas emot är "pojkar i övre tonåren". Pratar vi 18-19 åringar så är man då "man" och inget annat.
Nåväl, 15 på 15 ger ett förhållande personal-brukare på 1:1. I skolan går det en lärare på 25 elever och i äldreomsorgen ligger den siffran gissningsvis på 1:50.
Jag säger inte att vi inte ska ta emot folk, men resursfördelningen är lite skev när man drar in på de gamlas mat eftersom kommunen inte har råd.
Läs här om 87-årige Arvid som numer får ett halvt ägg i stället för ett helt till frukost.
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article51438/87-arige-Arvid-far-halvt-agg.html
Kommunen skulle som sagt köpa in fem lägenheter för att hysa in några av dessa personer i. Detta får mig att tänka på en annan händelse.
För en månad sedan höggs en man ihjäl med kniv i en lägenhet i stan. I lägenheten befann sig då även bland annat den avlidnes sambo som råkar vara en bekants bekant. Hon mådde av förklarliga skäl inte speciellt bra efter den händelsen och eftersom lägenheten var en brottsplats så fick hon inte bo där under ett par dagar och heller ej hämta pengar, kontokort eller kläder.
Vad gör man då?
Jo, man vänder sig till socialen. De kunde vaska fram en plats på ett vandrarhem i en kommun några mil bort.
Där var det inte tal om nyinköpta lägenheter eller dygnet runt-stöd.
Men det är väl klart, att se sin livskamrat huggas ihjäl framför ögonen är väl inga "särskilt ömmande skäl" som det så fint heter när man ska motivera flyktingmottagande.
Har man arbetat och betalat in till systemet under större delen av sitt liv så får man vackert förlita sig på släkt och vänner om man hamnar i knipa.
Jag läste även om rättegången i det välkända "Landskronafallet", där en 78-årig kvinna avled efter att ha misshandlats av en 23-årig man eftersom kvinnan och hennes make hade tutat på mannen på en parkering då han stod i vägen.
Den preliminära obduktionsrapporten visar att kvinnan hade ett åldersförändrat blodkärl som brast och orsakade en hjärninfarkt.
Advokat Leif Silbersky (som väl aldrig har försvarat en hederlig människa) anser att händelsen inte ska rubriceras som ett grovt brott.
Rubriceringen nu är grov misshandel och grovt vållande till annans död, men enligt Leffe så var det en "olyckshändelse".
Min högst lekmannamässiga åsikt är att eftersom tanten troligen hade varit i livet idag om hon inte hade fått på käften av mannen så är misshandeln den utlösande faktorn. Det borde rubriceras som dråp eftersom man borde inse att om man klappar till en nästan 80-årig tant så får det med stor sannolikhet allvarligare följder än om man hade gett en 20-åring samma behandling.
Om tingsrätten väljer att gå på "Leffes linje" så visar man återigen hur lite ett liv är värt och att det tydligen är helt ok att misshandla pensionärer eftersom de ändå ska dö relativt snart.
Men med tanke på hur lite resurser det satsas på äldrevården så vore det kanske en idé att försöka bli ihjälslagen av någon när man börjar bli till åren. Då får man åtminstone dö mätt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar