... var en av hans mer kända låtar, den gode Errol Nordstedt.
Eller Eddie Meduza som han oftast kallade sig.
Den 17:e Januari 2002 avled Errol i sitt hem till följd av ett långvarigt alkoholmissbruk. Hans sista konsert gick av stapeln på krogen Bankiren i Västerås 1½ vecka tidigare, den 5:e.
Jag var där, mer eller mindre av en slump eftersom det rådde delade meningar bland mina bekanta om var vi skulle gå den kvällen. Jag och några till gick och lyssnade på Eddie och det ångrar jag inte. Man kan tycka vad man vill om hans musik, men han blev en legend i musik-Sverige och har haft mer inflytande än vad många tror.
I kväll såg jag dokumentären "Eleganten från vidderna" om hans liv. Den var klart intresssant, en kringflackande barndom med en alkoholiserad mor och våldsamma styvfäder lade grunden till ett tragiskt liv som ändå till slut skänkte många glädje. Errol själv var urfattig när han dog eftersom skivbolagsbossen Bert Karlsson satt på alla royalties.
Jag tänker sticka ut hakan och påstå att den gode Errol var ett offer för den svenska politiska korrektheten. Många av hans låtar handlade ju om sprit, sex och annat som man inte fick tala högt om i DDR-Sverige på 80-talet. Ni som var med då minns att det var Herreys och Carola vi skulle lyssna på, det var tydligen bra musik för goda socialdemokrater...
Tre käcka gossar i förgyllda tofflor och en liten religiös sångfågel. Det var grejjer det. Då gick det ju inte an att folk lyssnade på en halvfet bonnlurk som sjöng om att han ville knulla brudar i sin EPA-traktor och liknande.
Så hans musik fick inte spelas i radio och tv.
Detta gjorde dock ingenting för hans publik eftersom skivor och kassetter såldes via postorder och konserterna var utsålda.
Samtidigt dök det upp låtar som starkt kritiserade och hånade politiker. "Såssialdemokraterna" och "Torsten hällde brännvin i ett glas åt Karin Söder" för att nämna några exempel. Det är knappast svårt att förstå varför han skrev sådana.
Det politiska etablissemanget lyckades inte tiga ihjäl "snusk-gubben" och nu började han dessutom håna dem i sin musik.
Olof och Karin måste ha varit vansinniga.
Det som inte alla vet är att Errol komponerade mycket mer musik än bara "snusk och brännvins-låtarna". Han skrev bland annat mycket musik åt olika svenska dansband. Hans alster har hamnat på Svensktoppen några gånger, bland annat med gruppen Lasse Stefanz.
Han skrev även spirituella låtar, "Spirit in the sky" etc. och en del visa. Med mera med mera...
Han var i det närmaste ett musikaliskt geni, men det var givetvis som Eddie Meduza han blev mest känd och älskad i folkparkerna och bilarna. Under en epok i Sverige som präglades av präktighet nästan som på 50-talet så utgjorde han en motpol mot det musikutbud som spelades i monopolradion.
Under de första två tredjedelarna av 80-talet fanns det inga andra radio- och tvkanaler i Sverige än de statliga och där kunde man ju inte spela något anstötligt.
(Reklamkanalerna av idag är väl inte så mycket bättre egentligen, men ribban ligger högre nu än vad den gjorde 1985.)
Mycket tyder på att den gode Errol troligen hade supit ihjäl sig förr eller senare ändå, men min teori är att hans ständiga bråk med myndigheter och politiker (som hatar sådana som säger emot) så hade han kanske levt ett tag till.
Så lite konspiratoriskt så skulle man kunna uttrycka det som så att han sakta giftmördades av det politiska etablissemanget.
Låter det överdrivet och långsökt?
Visst är det så, ungefär lika vansinnigt som teorin att Christer Petterson sköt Palme...
Folk får kalla mig konstig men jag har alltid gillat Eddie Meduza. Delvis för att han var en stor musiker som gjorde många bra låtar i eget och andras namn, och delvis för att han var en nagel i ögat på den politiska korrektheten.
Och sådant har jag alltid gillat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar