Jag blir ibland kallad misantrop men det är fanimig inte speciellt konstigt att man utvecklar en avsky för människosläktet eftersom de flesta av dessa får blodtrycket att rusa till farliga nivåer.
Min dag började i morse när jag skulle ta mig till jobbet. Runt 05.15 går jag ut genom porten och brakar rakt in i tidningsbudets kärra som står parkerad mitt utanför dörren medan den lilla orchen springer runt i trappuppgångarna på gatan.
Givetvis är även min cykel blockerad av detta åbäke som jag blir nödgad att flytta på. Jag funderar på att sätta eld på kärran och skicka ner den för gatan för att se om paltskallen förstår piken.
På vägen till jobbet möter jag en A-lagare som glatt (bara det är ett tecken på att man inte begriper bättre) hälsar "God morgon".
"Åfan", tänkte jag. "Har du redan vart på macken och snattat morgonens första flaska T-Röd?"
Väl framme vid min arbetsplats sitter det en väktare och glor på mig från sin bil när jag drar passerkortet i dörren. "Jodu, gör jag inbrott på det här bygget i stället för att ligga i min säng vid den här tiden så är du välkommen att köra mig till psykakuten".
Morgontimmarna på jobbet är hyfsat lugna då det ännu inte springer runt några pärmbärare som är i vägen för hederligt arbetande folk.
Men vid 8.00 - då jag och min kollega har frukostrast - dyker det upp en Dressman-slips och undrar "När blir xxxxx klar?"
"Ja, när vi väl har fått hit den så tar det ungefär en och en halv timma, men så långt har den inte kommit än", svarade jag.
Vi har tre olika datasystem som vi matar in ordernummer och dess position i och för det mesta visar de hyfsat rätt så varför inte söka i dessa så behöver man inte springa ut till byggnaden bredvid och vara allmänt jobbig...
Men det är väl som så att vi som jobbar rent fysiskt med produkterna inte har en aning om hur de ser ut och således inte skulle känna igen den om den så stod parkerad mitt framför kaffeautomaten.
Vissa slipsbärare har dragit åt den för hårt och strypt blodtillförseln till hjärnan.
Väl hemma så fick jag några timmars lugn innan jag blev tvungen att gå till affären en snabbis.
Här blev det givetvis tvärstopp i kassan då en efterbliven kärring envisades med att stå i kassan och välja vilka jävla Trisslotter hon skulle ha och givetvis skrapa dessa på plats.
Som tur var så öppnades en kassa till och jag gled över i den kön. Big mistake...
Där satt nämligen en liten blond tuggummituggande praktikant, jättesöt och jättekorkad. Hon förstod sig inte på kassaapparaten utan satt och räknade högt på sina välmanikyrerade små fingrar och vände sig ständigt om till den andra kassörskan och frågade: "Ah men asså hur ska jag göra nu?".
Mina tankar rörde sig just då i banorna:
"Vad du ska göra nu är ta betalt för mina varor och ge mig växel tillbaka, hur du gör intresserar mig inte. Eftersom du verkar totalt oförmögen att använda några som helst tekniska hjälpmedel så får du väl dra av dig skorna om du ska räkna högre än tio. Bara det blir rätt. Sen ska du stämpla ut, sätta dig på din lilla rosa cykel, trampa hem, sätta dig framför Bolibompa och aldrig mer sätta din fot här."
Till slut så lyckades mini-Barbie få fart på hjärnkontoret och kassaapparaten och jag kunde traska hem.
Mina grannar i Familjen Fårskalle (En tanig tystlåten karl, en fet, gapig och otrevlig kvinna och deras två söner som definitivt aldrig kommer att få ett slutbetyg i gymnasiet) som bor snett ovanför mig har köpt en liten hund som de givetvis låter sina barn gå ut med. Dessa små imbeciller står utanför porten och har givetvis ingen pli alls på det lilla gastande lopphotellet som är obetydligt större än min sko. Hunden påminner om ett marsvin med ADHD - något som verkar ligga i släkten.
Nåväl, det lilla kräket gläfser och gör utfall mot allt som rör sig och mina tankar lyder ungefär så här:
"Om du hugger mig ditt lilla as så är det det sista du någonsin gör - förutom att se dina småhussar från fem meters höjd. Sedan hamnar du i alla småhundars helvete där den feta hankatten Bosse sodomerar dig i evighet, amen".
Är det förresten olagligt att lura i små barn att masturbering med osthyvel - gärna i grannkommunen - är den nya innesporten?
Nu har jag ätit till ljudet av ett gräl hos tidigare nämnda familj och mår hyfsat bra. Men kvällen är ännu ung och hittills har ingen ringt på min dörr med en bibel i handen...
Hur har er dag vart? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar