Brott, straff och vår stolta historia

Det är lördag förmiddag och jag är ovanligt pigg för den tiden i veckan så jag sitter och surfar runt lite på olika nyhetssidor på nätet.

Först så läste jag lite siffror.

Ahmad Akileh som slog ihjäl en 78-årig kvinna på en parkering i Landskrona fick sitt straff (minimalt) skärpt av hovrätten. Han döms till två års fängelse och ska utge ett skadestånd på 50.000 kronor till kvinnans make. Ahmad benämns av någon anledning hos Expressen som "24-åringen" och händelsen som "ett möte mellan människor". DN beskriver händelseförloppet som ett "handgemäng". Jag vet inte vad ni tycker men "handgemäng" för mig är ett slagsmål mellan två eller fler relativt jämbördiga personer och inte applicerbart när vi talar om en 24-årig man(?) som misshandlar en snart 80-årig tant.

Hovrätten meddelade ungefär samtidigt domen mot de åtalade i Pirate Bay-rättegången. De fick mellan fyra och tio månaders fängelse och ska gemensamt betala 46 miljoner kronor i skadestånd.

Nu propagerar jag inte för att man ska släppa fildelning helt fri. Det handlar snarare om att hitta smidiga lösningar så att artisterna/upphovsmännen får betalt på ett sätt som är billigare för konsumenten än idag och där ingen fet skivbolagsboss ska ha halva kakan. Det kommer i längden att leda till ökad mångfald och en kvalitetshöjning av musikutbudet. Det samma gäller filmindustrin.
Det jag menar är att när jag tittar på siffrorna så ser det konstigt ut. TPB´s brott - att marginellt sänka redan snuskigt rika personers vinst - motsvarar värdet av 920 stycken gamla tanters liv.
Jag vet att man som pensionär inte är av något direkt värde för staten men ändå...

"Det allmänna rättsmedvetandet" skiljer sig uppenbarligen en smula från hur domstolen resonerar. Vad gäller det förstnämnda fallet så fylls mitt huvud av tankar på att låsa in folk för gott och diverse medeltida tortyrmetoder, men jag har tydligen fel. Det är inte så farligt...


Kommer ni ihåg serien Tintin? Förläggaren som har gett ut serieböckerna i Belgien har stämts av en "belgare av kongolesiskt ursprung" för "rasism".
Stämningen handlar om boken "Tintin i Kongo" som gavs ut 1930. I den framställs afrikaner på ett mindre smickrande sätt, som kolsvarta med jätteläppar och ganska obildade.
Han kräver att boken ska dras in.

Jag sitter bara och väntar på att alla förlag som någonsin befattat sig med Pippi Långstrump ska stämmas för uttrycket "negerkung".

Idag skulle man inte kunna använda sådana uttryck eller stereotyper för olika folkslag i böcker men det där synsättet tillhörde 1930-talet och är en del av vår historia - vare sig vi vill det eller inte.

Om man ska radera alla synsätt som idag anses som felaktiga så skulle våra historeböcker vara väldigt innehållsfattiga. I dag vet vi ju exempelvis att jorden är rund så att det fanns en annan uppfattning för många år sen kan vi stryka. Vad ska vi sätta för startår för historieböckerna, blir 2000 bra?
Nej förresten, då fanns ju inte Facebook...

Apropå historieböcker så finns det en hel del mörka episoder i den svenska historien som inte ägnas något större utrymme. Jag tänker exempelvis på hur samerna har behandlats och den största lögnen av dem alla, nämligen den om den svenska neutraliteten.

Att vara neutral innebär INTE att man vänder kappan efter vinden och hela tiden ger efter inför den som för tillfället är den starkare parten i en konflikt. "Feghet" är ett bättre ord.

Det finns förresten en del som påstår att den svenska marinen mycket väl visste om att en sovjetisk ubåt snokade runt utanför Karlskrona hösten 1981. Den befann sig väl inom skotthåll för kustartelleriet och militären ville statuera ett exempel och öppna eld men det gavs order från högsta ort (regeringskansliet) att låta den vara eftersom man inte ville stöta sig med Moskva. Sen att den gick på grund var maximal otur.

Huruvida det påståendet är sant eller inte lär vi aldrig få veta, men i den lilla ankdammen Sverige kan det hända mycket konstigt.

Apropå det tidiga 1900-talets stämningar så upprättades världens första "institut för rasbiologisk forskning" i Uppsala år 1922.
Att det var fler än tyskarna som ägnade sig åt sådana saker är en sak som ofta faller bort i våra historieböcker. Fascinerande...

Nu ska jag vila ett tag så att jag orkar med att partaja till kvällen.