Katastrofalt roligt

Alla har vi våra olika favoritsidor på nätet som vi besöker frekvent, så även jag.
Jag läser några personliga bloggar, dels för att jag råkar känna några av skribenterna och dels för att de är intressanta.

Jag besöker ofta svensk "alternativ media" som Avpixlat samt utländska nyhetssidor så som BBC och några från våra nordiska grannländer. Detta för att de ger en mer nyanserad bild av händelser och samhällsutveckling än vad Aftonbladet & co. förmår.

Sen så kikar jag på en del sidor ägnade åt "Urban Exploration", alltså hobbyn som går ut på att besöka trevliga övergivna platser som man kan strosa runt på och fotografera. Dels för tips och dels för att njuta av fina bilder (som håller betydligt högre klass än de jag tar).
Genom denna hobby har ett slumrande historieintresse väckts så jag kikar ofta på sidor som behandlar ämnena lokalhistoria (från min hemstad som jag fortfarande bor i), industrihistoria och det "kalla kriget".


Nåväl, eftersom livet ofta känns som ett dåligt skämt så har jag kommit underfund med att man måste krydda sin tillvaro med en hel del humor - gärna sjuk sådan - för att inte bli komplett galen.
Ett par exempel på sidor i det området är "Arga Lappen" och Vesslans satirteckningar.

I helgen fann jag en ny favorit i den kategorin, en sida som handlar om alla dessa katastrofalt fula skivomslag man kan hitta på loppmarknader eller längst bak i morsans skivback..
Merparten har producerats av svenska dansband från 70-talet, ni vet de som oftast hette "Gert-Örjans med Ragnhild" och liknande. De hade dessutom en klädsmak som idag framkallar djup ångest hos de flesta med ett hyfsat färgseende.

Jag har skrattat i flera dagar åt bilderna och de klockrena analyserna av dessa på:

http://katastrofalaomslag.blogspot.se/

En liten maskerad.

Man kan ju tycka vad man vill om den importerade Halloween-traditionen - som det för övrigt tycks råda lite förvirring om när den infaller - men det är alltid kul att få spöka ut sig lite. :)

 

 

 

 

 

 

 

 

Iskyla på olika sätt.

Det börjar bli dags att damma av vinterjackan. I morse när jag cyklade till jobbet var det minusgrader och det var fan inte mycket varmare när jag skulle hem sen.
Nu värmer jag mig med en gigantisk kopp kaffe och surfar runt på lite nyhetssidor på nätet.


Det där med resande (och idioter) är fascinerande. DN skriver om att de som flyger i SAS lyxklass är upprörda över att champagnen har bytts ut mot vanligt mousserat vin och klagar över "smärtsamma upplevelser".
Jag gissar att de som väljer/tvingas åka tåg med SJ har en lite annan syn på det där med smärtsamt resande...


"Tunnelbanerånaren" i Stockholm fick sin dom i veckan. Han döms för grov stöld till fängelse i 18 månader samt fem års utvisning.
Straffskalan för grov stöld sträcker sig från 6 månader till 6 år så straffet hamnar på den nedersta fjärdedelen av den skalan.
Jag begriper verkligen inte det där med tidsbestämd utvisning. Söker man en ny tillvaro i Sverige och samtidigt begår ett brott som renderar i fängelsestraff så har man för evigt bränt sin chans anser jag.
Sedan så har mannen heller ej sökt asyl utan uppehöll sig illegalt i landet samtidigt som han försörjde sig på stölder. Bara det faktumet borde väl vara ett bevis på att vederbörande inte ska släppas in här igen kan man tycka...

Förövaren ska även utge ett skadestånd på 11.750 kronor till offret som efter händelsen tvingades amputera delar av en fot. Detta kan man ju ställa i relation till den kvinna som fick 100.000 i skadestånd för att hon inte fick bära slöja under en kockutbildning.
I sammanhanget är uppenbarligen händelser som leder till fysisk skada och lättare handikapp inte fullvärdiga "kränkningar"...


Låga straff och skadestånd är en spark i ansiktet på den som utsatts för ett brott, men det riskerar även att leda till andra konsekvenser.
Om många människor fullständigt tappar förtroendet för rättsväsendet så kan det leda till att de tar lagen i egna händer. De skiter i att anmäla ett brott eftersom det inte leder till någonting utan försöker leta rätt på förövaren på egen hand. Om de lyckas så tar de med sig några bekanta och en yxa och "skipar rättvisa".

Är det ett sånt samhälle vi ska ha?

När Sverige år 2006 fick en borgerlig regering så hoppades jag (och säkert många med mig) på hårdare tag mot brottsligheten. Det var intrycket man fick i valpropagandan. I stället tycks det daltas med "buset" nu mer än någonsin förr och listan över förmildrande omständigheter är uppenbarligen oändlig.


I länstidningen kan man läsa om en 21-årig kvinna som var ute och gick med sitt barn i vagn då det dök upp tre män i 25-årsåldern (vilket fullständigt signalement...). De tog barnvagnen där barnet satt kvar och tvingade kvinnan att lämna ifrån sig bland annat pengar och kontokort.
När rånarna fått vad de ville ha återlämnade de vagn och unge.

Allvarligt talat, hur jävla lågt kan man sjunka?
Det här ligger på samma nivå som de tuffingar som slår ner 95-åringar och tar deras handväskor.

"Bad excuse for a human being" säger jänkarna och jag tror inte man kan översätta det till något annat än "fega jävla sopor". Om man nu är så tuff att man rånar folk så kan man väl ge sig på en steroidpumpad broiler på promenad med sin pitbull tycker jag. Så blir det ju lite mer sport.

Men det här är kanske något för barnvagnstillverkarna att ta fasta på?
Emmaljunga Combat, fabriksutrustad med pepparspray och baseballträ skulle kanske vara någonting?

Fast vid närmare eftertanke - i det här rubbade landet så hade nog kvinnan åkt dit rejält om hon för att försvara sitt barn hade klippt till rånarna.
I Sverige är det ju alltid synd om förövarna, det är "socioekonomiska faktorer", "inga fritidsgårdar" och en hel uppsjö andra ursäkter som man tar till för att förmildra ett brott och ursäkta brist på respekt för sina medmänniskor.

Under tiden får vi andra hålla hårt i våra plånböcker och helst inte ta med dem - eller våra barn - utomhus...

Måndag...

... och en ovanligt pigg sådan trots helgens bravader.
Jag har nämligen gått över att jobba dagtid, 7-15.30. Jag vet inte hur länge det blir så, men en bit in på nästa år åtminstone.

Men det märks att jag är lite ovan vid de tiderna, min första tanke när jag klev ut genom porten i morse var: "fan vad folk det var ute". :)

Jag sitter och funderar på om jag är lite folkskygg av mig, jag ogillar stora folksamlingar och försöker att åka och handla på tider då det inte är så mycket folk i affärerna. En klar fördel med skiftarbete, troligen den enda förutom lönen.

Jag vet att jag har vissa lätt misantropa drag då jag betraktar en stor del av mänskligheten som kompletta idioter, men det kanske är värre än så. Jag kanske inte har kommit ut ur eremit-garderoben än?

Kan min hobby att besöka och fotografera övergivna platser i själva verket vara ett sökande efter den ultimata jordhålan att gömma sig för resten av mänskligheten i?

Tål att tänkas på...


Apropå ingenting så hade jag nyss en herre här som demonstrerade en dammsugare/matt-tvättare/fönsterputsare... Ja, man kunde göra en del med den maskinen, men jag var inte riktigt sugen på att slanta upp 40.000 kronor så jag tackade nej.

Försäljaren var envis som fan och undrade om han kunde säga någonting för att få mig att ändra mig.
Det enda jag kom på då var: "Du får den för 3.000" eller "Den kan ge dig kaffe på sängen" och något sådant kunde han inte lova så då fick det vara.
Men mina mattor och min säng är väldigt rena just nu. :)

Ett litet party...

... som förflöt helt i enlighet med standardmallen. :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Onan satt i hytten...

Vid nio-taget i morse befann jag mig på jobbet, jag bestämde mig för att ta en nypa frisk luft till kaffet och gick ut på en av lastkajerna. Denna kaj används inte för någon godshantering utan mer som allmänt skrotupplag och det står ofta lastbilar parkerade där.

Jag fick syn på en polsk långtradare. I den satt en man med sin laptop, kollade på porrfilm och "vaxade delfinen".

Vafan...?

I sammanhanget får man väl vara tacksam för att han stod stilla. Tror annars att det där kan vara en förklaring till diverse mysko olyckor...

Jag nämnde detta på Facebook och fick en del kommentarer, bland annat tyckte vissa att det var "creepy" att jag stod och stirrade på mannens förehavanden. Jag å min sida hävdar att det är helt naturligt att blicken dras till otäckheter, på samma sätt som att folk stannar och glor på trafikolyckor och fascineras/äcklas av att någon som väger 200 kilo vankar förbi.
"Creepy" hade det blivit om jag hade gjort honom sällskap...

Nog kan man ha förståelse för att det blir ensamt på långkörningar, men varför inte dra för gardinen om man vill vara intim med sig själv och en tub handkräm?
Eller parkera någonstans där det inte rör sig folk.

Just nu funderar jag på om jag måste använda dubbla handskar om jag ska hantera något ankommande gods i morgon...

Det kostar att ligga på topp.

Igår for jag hem till en bekant i Eskilstuna. Vi skulle "ta en öl", men det blev tydligen ett par till...

Eftersom den medhavda pilsnern och en låda vin tog slut efter ett tag så bestämde vi oss för att fortsätta spritmarinera hjärnorna på en krog.
Vi hittade ett riktigt sunkhak där tondöva fylltrattar sjöng(?) karaoke och något överförfriskade medelålders män visade upp sina danskunskaper - som förmodligen sög redan på 70-talet.
Men ölen var billig och det var ju huvudsaken.

På vägen hem så fick min dryckeskamrat för sig att trottoaren var ett bra ställe att sova på så vi rastade lite. Efter en stund visade en polispatrull intresse för våra förehavanden vilket gav min vän en energikick och vi fortsatte.
Strax därefter lyckas jag själv snubbla på någonting (troligtvis mina egna fötter) och skrapade näsan i gatan.
Eftersom trottoarer uppenbarligen är livsfarliga så tog vi en taxi sen.

i morse konstaterade vi att någon (med största sannolikhet jag) har lyckats vicka badkaret så att denna slog i toalettstolen som givetvis sprack och fyllde badrumsgolvet med vatten. Starkt jobbat...
Sedan upptäckte jag att min kamera hade försvunnit under kvällen. Den var inte kvar på krogen så jag antar att den är tappad på vägen eller att någon snattade den inne på krogen.

Denna kväll spenderas i tv-soffan med en stor kopp te och viss irritation över min egen klumpighet.

Kameran kostar 2.700 kronor och vad man får slanta upp för en ny toalettstol har jag ingen aning om.

Som sagt; det kostar att ligga på topp...

Otäcka statyer & kramgoa jackor

Nu märks det att vintern närmar sig, i lördags morse fick jag skrapa rutorna på bilen och det påminde mig om att jag måste köpa nya vinterdäck snart. De duger nog en säsong till, men det är lika bra att passa på när man råkar ha lite pengar. Varslen om uppsägningar i "min bransch" duggar tätt nu så man vet ju inte hur framtiden artar sig...



Jag skummade igenom nyhetssidorna på nätet och fastnade för en artikel om statyer.

Miljöpartiet har lämnat in en motion om att man vill flytta statyerna av Gustav II Adolf och Karl XII i centrala Stockholm till “en undanskymd plats”. Man anser att statyerna bör ersättas med symboler som ger uttryck för fred, tolerans, mångfald, frihet och solidaritet. Statyerna har stått på Gustav Adolfs Torg respektive i Kungsträdgården sedan 1796 respektive 1868.

"De två envåldshärskarna ledde landet under olika perioder av Sveriges stormaktstid. Krig, misär och ett skoningslöst förtryck präglade denna epok. Sveriges stormaktstid var en mörk tid, i vårt land såväl som i andra länder som drabbades av svensk aggression."

Förvisso så var de flesta svenska kungar under stormaktstiden mer eller mindre envåldshärskare och tyranner, men den tiden och arvet efter den (som inte enbart var negativt) utgör en del av vår historia och kulturarv.
Dessutom var inte Sverige ensamt om att bete sig svinaktigt på den tiden, och om inte "vi" hade visat aggressivitet så är det mycket möjligt att vi hade talat ryska idag...

Man kan ju fråga sig vad de menar med symboler för mångfald förresten, ska vi ersätta statyerna med moskéer kanske?

Jag har lite svårt att förstå mig på Miljöpartiet. Ursprungligen var partiet en ganska frisk fläkt som lyfte fram frågor om ren luft och rent vatten, minskade utsläpp, utökad kollektivtrafik, förnyelsebara energikällor och så vidare.
Men de senaste åren har de mest propagerat för fri invandring - som ju låter snällt och humant tills man inser att "svennebanan" ska öppna plånboken rejält för det - och nedmonteringen av det svenska kulturarvet.

Det ska ständigt hamras in i svenskarnas huvuden hur korkade, trångsynta och värdelösa vi är, samt att vår historia och vårt kulturarv är någonting vi borde skämmas över och förpassa till sophögen.

Fan, inte ens tyskarna får den behandlingen trots att de har Adolf & co. i bagaget.

Miljöfrågor är viktiga för vår framtid, men så länge MP tramsar runt med sånt här så får de inte min röst...



"On the light side" så läste jag om en student på universitetet MIT i USA som har designat en Facebook-jacka med inbyggda luftkuddar som via en koppling till mobiltelefonen ger bäraren en kram när någon "gillar" någonting som personen ifråga lagt upp på sidan.

Kramar kan man ju givetvis inte få för många av, men jag föredrar om de utdelas av en människa. Det här är väl mer samma nivå som uppblåsbara sexpartners.
Förvisso så känner jag en del som skulle behöva kramgoa jackor, men då tänker jag mer på varianten med snörning i ryggen...

Men varför inte ta konceptet ännu längre och införa en ogilla-knapp kopplad till jackan som ger bäraren en örfil när någon trycker på tummen-ner?

Antalet sjukskrivningar för utslitet pekfinger skulle skjuta i höjden, men det skulle klart vara värt det. :)

Återbesök på bilkyrkogården.

I dag begav jag mig till en bilkyrkogård i Värmland och kikade runt lite. Jag besökte platsen våren 2008 och tänkte komplettera min fotosamling lite. Dessutom var det fint väder för en liten åktur.

På den här platsen ett par mil från gränsen till Norge finns uppskattningsvis 900 bilvrak från 1930- till 70-talen. Merparten är från 60-talet och många av de äldsta ligger nedsjunkna i dyn under andra bilar.

Man kan ju ha synpunkter på det här med bilvrak i naturen, men den här platsen är en intressant vandring i 1900-talshistoria. Bilismen är starkt förknippad med Europas efterkrigshistoria och här ute i skogen ligger det som ens mor- och farföräldrar åkte i när bilen blev tillgänglig för de stora massorna.


Det här är den största av ett flertal bilskrotar på gränsen till Norge, många är tömda men den här lever vidare. Det finns ett skäl till att de ligger just här.

Under åren efter andra världskriget var Norge ett fattigt land. Det är svårt att tro idag, men på den tiden hade ingen tänkt på att borra efter olja i Nordsjön.
För att skydda landets valuta och plåstra om ekonomin så införde man skyhöga importtullar på en mängd varor, bland annat bilar.
Reservdelar kunde man dock importera ganska fritt så då började man demontera bilar i Sverige för att sedan skruva ihop på andra sidan gränsen.
Det var oftast slitdelar som motorer och växellådor som fördes över, men det förekom även att man satte skärbrännaren i hela bilar för att sedan svetsa ihop dem igen.

Gissningsvis så var den norska bilparken ganska brokig och mindre trafiksäker på den tiden...

Hursomhelst så är det en fantastisk plats att gå omkring på och här är lite av dagens bildskörd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nog för att Amazoner brukar vara evighetsmaskiner, men här krävs det nog mer än en flaska av livets vatten. Minst tre skulle jag tro... :)