På den här platsen ett par mil från gränsen till Norge finns uppskattningsvis 900 bilvrak från 1930- till 70-talen. Merparten är från 60-talet och många av de äldsta ligger nedsjunkna i dyn under andra bilar.
Man kan ju ha synpunkter på det här med bilvrak i naturen, men den här platsen är en intressant vandring i 1900-talshistoria. Bilismen är starkt förknippad med Europas efterkrigshistoria och här ute i skogen ligger det som ens mor- och farföräldrar åkte i när bilen blev tillgänglig för de stora massorna.
Det här är den största av ett flertal bilskrotar på gränsen till Norge, många är tömda men den här lever vidare. Det finns ett skäl till att de ligger just här.
Under åren efter andra världskriget var Norge ett fattigt land. Det är svårt att tro idag, men på den tiden hade ingen tänkt på att borra efter olja i Nordsjön.
För att skydda landets valuta och plåstra om ekonomin så införde man skyhöga importtullar på en mängd varor, bland annat bilar.
Reservdelar kunde man dock importera ganska fritt så då började man demontera bilar i Sverige för att sedan skruva ihop på andra sidan gränsen.
Det var oftast slitdelar som motorer och växellådor som fördes över, men det förekom även att man satte skärbrännaren i hela bilar för att sedan svetsa ihop dem igen.
Gissningsvis så var den norska bilparken ganska brokig och mindre trafiksäker på den tiden...
Hursomhelst så är det en fantastisk plats att gå omkring på och här är lite av dagens bildskörd.
Nog för att Amazoner brukar vara evighetsmaskiner, men här krävs det nog mer än en flaska av livets vatten. Minst tre skulle jag tro... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar