Jag fick tidigare höra att en del av mina åsikter var otäcka och hade passat bra i 30-talets Tyskland. Detta finner jag lite fascinerande eftersom jag aldrig har propagerat för en "ras" överlägsenhet över en annan eller att man ska gasa alla som skiljer sig från "idealet".
Detta med att avliva alla som är olika känns som en religiös grej och det bör man då som ateist (person med förståndet i behåll) ta avstånd från.
Jag avskyr alla -ismer eftersom de alla tjänar samma syfte nämligen att tillskansa sig makten och behålla den genom att hålla medborgarna i ett skräckvälde. Kommunismen, nazismen, islamismen etc. bygger alla på principen "tyck och var som oss eller dö". Den största skillnaden är egentligen vilka flaggor det viftas med.
Många av mina åsikter placerar mig åt vänster på den politiska skalan, men då jag har synpunkter på invandrings- och integrationspolitiken så blir jag automatiskt "högerextremist". Rätt fascinerande...
Nåväl, eftersom jag då är en sådan otäck typ så kan jag väl lika gärna fortsätta med att säga vad jag tycker. Om Aftonbladet etc. inte hade valt att blockera kommentarsfunktionen på många av sina artiklar (de där folket kan misstänkas hysa en avvikande åsikt än chefredaktören) så hade man kunnat läsa dem där och få en mer nyanserad bild av vad vi svenskar tycker i olika frågor.
Problemet är ju då som sagt att även åsikter som inte är 100% "politiskt korrekta" skulle få komma till tals vilket ju inte går för sig.
Alla är lika värda, åtminstone de som tycker som oss. Intressant definition på demokrati...
I veckan har det tjafsats i media om "ensamkommande flyktingbarn".
Samtidigt rapporteras det om att Sverigedemokraterna vinner mark och nu ligger klart ovanför riksdagsspärren. Det är väl inte överdrivet svårt att räkna ut att det är detta som har lett till att man nu har lagt i en högre växel i snyftmaskineriet.
Det är nämligen som så att de flesta som kallas "barn" i den här debatten är personer av hankön i åldrarna 18-19 år. Då är man per definition en man, men det låter ju inte riktigt lika bra på en löpsedel...
En mer korrekt benämning på dessa personer är "ankarmän" eftersom det i många fall blir som så att så fort "barnet" har fått uppehållstillstånd här så dyker de släktingar som officiellt varit döda eller försvunna som genom ett trollslag upp och ska in eftersom släkten nu har anknytning till Sverige.
Man kan jämföra detta med alla dessa "apatiska barn" som det var ett sånt rabalder om för några år sedan. Familjerna fick uppehållstillstånd och barnen blev friska - får man anta iaf. eftersom det inte har skrivits något om dem sen dess.
En sådan mirakelpsykofarmaka borde Migrationsverket ta patent på...
Givetvis så är det inte alla som kommer hit som "ankarmän", det finns ju många som är barn på riktigt. Detta borde man kunna kontrollera genom ett ålderstest på de personer som kommer hit, samt senare även DNA-test på de som hävdar att de är släkt med vederbörande.
Men det mest tragiska i hela historien är att de barn i världen som verkligen skulle behöva en hjälpande hand (minns den klassiska bilden på ett utmärglat barn i Afrika med en gam i bakgrunden som bara väntar på att ungen ska dö) aldrig kommer att få det.
Enligt en uträkning jag fann så skulle kostnaden för ett "ensamkommande barn" per år motsvara mat och medicin för 1.200 barn i Afrika.
Man kan ju tycka att detta då borde vara en bättre deal, men dessa 1.200 får ju inte rösträtt i Sverige och kan inte hjälpa till att hålla någon kvar vid makten.
Således inga man slösar pengar på eller beordrar media att rapportera om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar