Rektumskådaren jag pratade om tidigare delar arbetsuppgifter med en annan man, de kör samma maskin på varsitt skift. Jag vet inte om det har med jobbet att göra eller om det är en olycklig kombination av gener men även den andra mannen har lite egenheter.
Han är i 55-års åldern och bor med sin mamma som torde vara runt 80. Det kan man väl göra om man har ett stort hus med varsin del att husera i, men de här två delar dubbelsängen med varandra.
Man vill helst inte veta några mer detaljer...
Denna man som vi kan kalla "E" är tydligen hårt modersbunden. Varje dag har han en lunch som består av en knäckebrödsmacka med en tomatskiva på. Middagen intas alltid hemma i sällskap med mamman.
En dag när vi precis hade börjat och E:s skift skulle gå hem så gick brandlarmet och vi var tvungna att gå ut. Vi satt på gräsmattan utanför när E:s mobiltelefon ringer. Det var mamma.
Larmet hade tjutit i en halvtimma och mamma var väldigt upprörd eftersom E vid det här laget borde ha hunnit trampa hem. Han har inget körkort men hans mamma har, de semestrar för övrigt tillsammans och åker då runt i landet och köper porslin.
"Men lilla mamma, jag kommer hem så fort vi kan gå in igen" hördes E säga till mamma och efter en stund så verkade tanten ha accepterat hans förklaring.
Man kan fundera på om det bara vad maten som var kall eller om det även blev osedvanligt kyligt i sovrummet den kvällen.
Till saken hör att E och tarmfluktaren ofta är osams om hur hur maskinen ska köras. Vid ett tillfälle var det nära att det blev blodvite men chefen kom och lugnade ner dem. Skulle det bli fajt av så sätter jag nog pengarna på rumpnissen eftersom han är större och ser en smula mer psykotisk ut än E.
Det enda som kan vända fajten till E:s fördel är väl om han hinner få upp telefonen och ringa till kavalleriet - mamma alltså - så att hon får komma och göra rent hus med brödkaveln.
Den arbetsdagen kan bli historisk.
De flesta tokar man träffar på har passerat 55 men det finns undantag. För ett par år sedan så jobbade jag med en man i min egen ålder. Han var trevlig och verkade helt normal. Med ett par undantag.
Han hade svårt att passa tider och kom ofta för sent. Då pratar vi inte om att försova sig en timma på morgonen utan han kom instolpande lagom till lunchen. Var tredje dag ungefär.
En morgon (då han för en gångs skull hade klivit upp i tid) så funderade han om han skulle ta på sig regnkläder eller inte då han skulle cykla till jobbet. Det var uppehåll just då men han var lite osäker på hur det skulle se ut på eftermiddagen. Så han fortsatte grubbla en stund.
Efter ett tag kom han på att: "Fan vad skönt det skulle vara med ett bad" och lade sig således i badkaret och sket i att åka till jobbet den dagen.
En annan sköning var Alko-Pentti som i ett anfall av delirium slängde sig in i trucken för att undkomma "de gråa männen" som jagade honom och körde så långt batteriet räckte. Halvvägs till Sala tog det slut och Pentti stannade i vägrenen på landsvägen och sprang till skogs med polisen efter sig.
Nästa åktur blev till torken.
Det är fascinerande att man med sådana kollegor fortfarande lever...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar