Bakom skrivbordet.

Under den stora mentalvårdsreformen på 80-talet så släpptes många svårt sjuka ut från institutionerna och skulle anpassas till samhället.
En del av dem tog livet av sig med hjälp av repet eller drogerna men vad hände med resten?

Jag tror att jag är svaret på spåren och det leder till korridorerna i Västerås stadshus.

Det har nyligen uppförts en ny rondell i stan och som med så många andra kommunala projekt så blev det lite fel. Den är nämligen lite snäv så större fordon tar i vissa fall upp bägge filerna vilket inte känns som en bra idé.
Men "teknikdirektören" på kommunen anser att den fungerar bra.
"Skulle man göra den väldigt framkomlig för tung trafik så skulle man inbjuda till höga hastigheter och öka risken för cyklister och fotgängare" säger han.

Man ska väl för helvete inte promenera i en rondell?

Uppenbarligen så är de som dagligen rattar 24-meters ekipage fullständigt inkompetenta och expertisen på området är istället de som kör ett skrivbord med två telefoner och ett förgyllt pennställ.
De som ställer en skitig kaffekopp på kartan och vips tänker: "Jaa... en rondell ska vi ha där. Det funkar ju när vi provar med leksaksbilarna."

Just det där med leksaksbilar ska tydligen vara ett inslag som har förekommit ett par gånger under gatukontorets sammanträden.

Med tanke på att den intellektuella nivån hos vissa byråkrater tycks ligga på en treårings nivå så ska man väl egentligen inte bli förvånad.

Det skulle nog vara lämpligt med små besök ute i verkligheten - alltså det som ligger på andra sidan skrivbordet och leksaksbilarna - emellanåt för att få se hur vi skattebetalare upplever alla deras påfund.
Vi som får betala för alla vansinnigheter de uppfinner för att göra sig ihågkomna i historien.

I den här staden är det populärt med skrytbyggen som "skatteskrapan", en vansinnigt ful byggnad som till viss del fortfarande är outhyrd 20 år efter invigningen. Eller en bussterminal som man byggt om tre gånger på tio år och som fortfarande är helt oduglig.

Det värsta exemplet för tillfället är dock spektaklet "Kokpunkten" där man skulle inhysa ett äventyrsbad, ett hajakvarium och en del annat i den gamla kraftverksbyggnaden.
Kommunen äger två badhus varav det ena är i akut behov av renovering, klart som fan att man då smäller upp ett till. Vad annars?
Det var så bråttom, så bråttom att börja riva eftersom det tydligen ger en jävla prestige att posera med ett fånflin och en skyffel vid "det första spadtaget".

Nu så ligger bygget på is eftersom det saknas pengar och man får anta att hur det än går med projektet så kommer det att svida i kommuninnevånarnas plånböcker.

En konstnär från stan vill placera ett litet hus på månen men varför nöja sig med det?
Jag vet ett stort och fult hus fullt med dårar som vi kan skicka dit...


I övrigt så fick mina päron tyvärr avliva sin katt i helgen pga. sjukdom. Den där lurviga huliganen som envisades med att dela huvudkudde med mig när jag bodde "hemma" uppnådde en ålder av 17 år.
Anledningen till att jag nämner det är att djur i de flesta fall är betydligt mer sympatiska än människor.

Jag blir ibland kallad för cyniker och misantrop och det tar jag som komplimanger.