Nationaldagsfunderingar

Att Sverige är en märklig nation märks lite extra nu när det börjar dra ihop sig till nationaldagsfirande.

Det absolut fulaste du kan vara i Sverige idag är svensk och om du mumlar det allra minsta om någon form av nationell stolthet så blir du automatiskt sammankopplad med en hög skränande fåntrattar med kramp i högerarmen som skyller allt dåligt i samhället på invandring.

För att undvika detta så kan man delta i något nationaldagsfirande som arrangeras i kommunen man bor. I Sandviken exempelvis så kan man avnjuta kurdisk och arabisk folkmusik i väntan på att "Årets mångfaldspris" ska delas ut.
I Malmö kan man fira i Islamic Center och i Västerås hedras traditionsenligt nya svenskar med en ceremoni i stadshuset.

Så här ser det ut i de flesta städer och jag frågar mig varför. Varför är våra politiker så rädda för att kallas "främlingsfientliga" så att de måste blåsa extra hårt i mångkulturtrombonen på själva nationaldagen?
De är ju faktiskt de (med hjälp av media) som har kastat skit på den svenska flaggan de senaste 20 åren och byggt upp denna fobi för allt som stammar från norden.

Varför kan inte en svensk få känna stolthet över sitt land (idrottsarrangemang undantaget) utan att bli stämplad som rasist?

Den senaste tiden har det debatterats om att byta ut både flaggan och nationalsången mot något som bättre passar "det moderna Sverige".
Jag har svårt att tro att man skulle kunna framkasta ett sådant förslag i exempelvis Norge utan att bli lynchad.

Oskarshams-tidningen Barometern skriver idag att nationalsången inte passar i det mångkulturella Sverige.
Eftersom Sverige inte ockuperades av Tyskland eller Sovjet under andra världskriget saknar "nation, frihet och självständighet" innebörd i Sverige.

På sätt och vis så instämmer jag med detta. Svenskarnas frihetskamp från danskar mfl. ligger så långt tillbaka i tiden att man tydligen inte kan vara patriot utan att samtidigt vara rasist etc...
Det här problemet existerar inte hos våra nordiska grannländer som led under ockupationen under 40-talet.

Men är det inte lite konstigt att man måste ha drabbats av ett krig för att få hylla sitt land?
Sverige har genom åren gjort sig känt genom många tekniska och humanistiska landvinningar men eftersom min farfars far inte tvingades äta råttor i en iskall källare 1943 så får jag inte nämna mitt fosterland i positiva ordalag.

Södermanlands Nyheter skriver förresten om att vi ska skippa den traditionella maten som exempelvis dillkött och sill. Istället ska vi laga nysvensk mat på nationaldagen och så lägger man upp recept på pizza, falafel och kebab.

I samma tidning och i samma nummer frågar sig chefredaktören i en "granskning" av de lokala SD-politikerna om vad som är svenskt.
Man kan debattera i evigheter om sakers ursprung, allt beror egentligen på hur långt tillbaka i tiden man går, men vad är då "nysvenskt"?
Allt som blev vanligt efter ett visst årtal?


Man kan diskutera sånt här i evigheter, själv kan jag faktiskt äta både sill och kebab utan några problem.
Jag har heller inga problem med att umgås med folk från andra länder eller kulturer så länge som de beter sig i enlighet med svenska lagar.
Jag kan respektera andra nationaliteter så länge de respekterar mig.

Men samtidigt så anser jag att man kan fira sin nationaldag med traditionell svensk musik och hissa en blågul flagga utan att få skit för det.
Jag måste vara en riktigt konstig typ...


Det är förresten inte helt rätt att skriva "nationalsången", eftersom vi faktiskt inte har någon officiell sådan. Jävligt märkligt kan tyckas, men med tanke på att allt svenskt är så fult så finns det väl viss logik i det.
Den inofficiella sången som används är som bekant: "Du gamla, du fria".
Den sjungs oftast med två verser och i vissa fall används fyra, men det finns faktiskt sju.

Det råder viss oenighet bland de "lärde" om versernas ursprung, men en förklaring jag hittade var:
"Verserna 1-5 ingick i Richard Dybecks originalsång. Vers nr 6 har skrivits av Carl Fredrik ”Lunkan” Lundqvist och nr 7 av Louise Ahlén. De senare sjungs i försvaret, där man dock inte sjunger Dybecks nr 2-4."

Hur det än ligger till med den saken så skulle den vara trevlig att sjunga under nästa Hockey-VM, eller på skolavslutningar. På de få ställen man fortfarande får göra det...


Du Gamla Du Fria (alla 7 verser)
================

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga Nord
Du tysta, Du glädjerika sköna
jag hälsar dig vänaste land uppå jord
||: Din sol Din himmel Dina ängder gröna ||

Där sprang jag som barn och där lyssnade jag
till ekot bland kummelkrönta hällar
till talltrastens friska melodiska slag
||: och bäckens porl i sommarljusa kvällar ||

Där stridde min stam ren för tusende år
mot mörker och andelig förvildning
där strider de ännu idag som igår
||: för modersmål, för vetande och bildning ||

O, må den förkovra min fädernebygd
till hugstora tankar och bedrifter
att städse tillväxt i visdom och dygd
||: och troget följa fäderns arv och grifter ||

Du tronar på minnen från fornstora da’r
då ärat Ditt namn flög över jorden
jag vet att Du är och Du blir vad Du var
||: Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden ||

Jag städs vill Dig tjäna mitt älskade land
Din trohet till döden vill jag svära
Din rätt skall jag värna, med håg och med hand
||: Din fana högt den bragderika bära ||

Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd
för Sverige den kära fosterjorden
Jag byter Dig ej mot allt i en värld
||: Nej jag vill leva, jag vill dö i Norden ||