Djurvän?

Vissa skulle nog påstå att jag inte är en sådan eftersom jag ofta äter kött, men den diskussionen tänker jag inte ta just nu.
Jag anser dock definitivt inte att det är ok att plåga eller döda djur för sitt eget höga nöjes skull.
Sen så begriper jag inte varför det skrivs spaltkilometer i media om grisar som inte sövs innan slakt men inte ett knyst om varför det är helt ok att sälja och servera halal-slaktat kött. Är det för att det är "exotiskt" och då helt ok att vara så pass inkonsekvent?

Nåväl, det kan jag orera om en annan dag.

För att återgå till ämnet så har jag några igelkottar boendes i en buske under balkongen. Dessa små krabater torde vara bland de mest fridsamma djuren man kan ha i sin omgivning eftersom de inte skäller dygnet runt som vissa hundar eller skränar och skiter på mitt balkongbord som en hel del fåglar gör.
De är faktiskt ganska lustiga att se när de knatar omkring utanför med ett kort ben i varje hörn av kroppen.

För en liten stund sedan så hörde jag lite oväsen i buskarna och kollade ut, där står en gosse i 8-årsåldern och petar på igelkottarna med ett kvastskaft samtidigt som han skrattar.
Jag tyckte inte att detta var fullt så underhållande så jag stoppade ut skallen från balkongen och upplyste honom om att man inte gör så där mot levande ting.
Slyngeln såg väldigt skamsen ut och lommade iväg. Jag hoppas att mitt enkla påpekande gav effekt eftersom man inte kan säga sin hjärtas egentliga mening åt folk och speciellt inte barn utan att riskera polisanmälningar för alla möjliga saker.

Jag var sugen på att för den lille gossen berätta en sedelärande saga om stackars lilla Pelle som inte längre kunde äta lördagsgodis eftersom han hade ett kvastskaft nedstampat i halsen.
En annan tanke var att visa ett bildspel av noggrannt utvalda scener ur SAW-filmerna för att illustrera hur det kan gå för folk som inte kan bete sig.
Men sådana tilltag är ju tydligen inte socialt accepterade och kan rendera i lite semester i statlig regi så jag lät det stanna vid ljuva tankar...


På torsdag är det en röd dag men jag har blivit kommenderad att arbeta då. För den som undrar så kan jag upplysa om att jag anser att det suger aptask, men jag har inte direkt något val.
Det är genom den beordrade övertiden som en vanlig arbetare vet att det börjar närma sig ett halvårsbokslut och att man måste försöka fixa ihop allt som folk på olika nivåer fullständigt har skitit i sedan förra gången.
Jag får väl trösta mig med att det blir några kronor till i semesterkassan.

Onsdag...

...är det idag och jag har absolut ingenting vettigt att skriva om.
Så jag tänkte bespara folk mitt svammel - ända tills jag fick syn på Expressens löpsedel vid kiosken nyss.

"MYSTERIET med de tre DÖDA SVENSKARNA på flight 443", stod det.
Det låter ju som om ett plan har landat och städerskan har hittat tre lik med svenska pass på toaletten i en ställning man inte ens finner i Kama Sutra och blivit lika förbryllad som jag skulle bli om jag hittar en död tvättbjörn i mitt skafferi.

Så är det givetvis inte, det är alltså frågan om det plan från Air France som damp ned i Atlanten för två år sedan av hittills okänd orsak. Det är det mysteriet som kan vara på väg att lösas mha. de "svarta lådorna".
Att folk omkommer när ett flygplan störtar är inte direkt ett mysterium, vare sig de är svenskar eller inte.
Det största mysteriet är varför folk fortfarande köper skiten som "journalisterna" krystar ur sig på papper.


I övrigt händer det inget speciellt just nu, förutom att jag under morgondagen kommer att ha en hög tyskar hängande över min axel på jobbet ivrigt studerande att vi gör rätt med grejerna de eventuellt ska köpa.
Jag måste försöka hålla tillbaka mina tvångstankar att slå ihop hälarna och vråla "Jawohl, Herr General" om de skulle tilltala mig.
Jag misstänker att det skulle vara dåligt för både firmans affärer och min framtida inkomst...


Sen så måste jag ju eftersom jag är svensk kommentera vädret. Idag har det ömsom ösregnat och blåst som fan och ömsom varit soligt och blåst som fan.
Kan det vara midsommarvädret som är på ingående lite tidigt i år?

Måndag, retro och veckans idiot.

"Ny vecka, nya möjligheter" säger vissa om måndagar, själv har jag ungefär samma syn på dem som katten Gustaf...


Jag handlade i min lokala Coop-butik och kunde inte motstå frestelsen att köpa lite "retro-prylar". :)

Säga vad man vill om gamla sosse-Konsum, men det är kul med företag som vågar driva lite med sig själva.
Vilket jag innerligt hoppas är avsikten...

För oss som är uppväxta med KF:s blåvita produkter - jag tror att tandkrämen "TANDKRÄM" var först - så är "MUGG" och "SKÅL" en sorts humoristisk realism som det kanske är svårt att förstå om man inte har besökt en Konsum-butik under 1980-talet.

Det var (som så mycket annat i Sverige på den tiden) en sorts "DDR-light" - varning på dessa produkter och efter ett tag så började folk driva med konceptet. Jag minns att jag var hemma hos en kille som hade ett blåvitt badrum. Han hade tillverkat egna bokstäver i samma typsnitt och skrivit "TVÄTTMASKIN", "BADKAR" och "FÖN" på respektive sak. Klart kreativt...

Jag har även sett en vit Volvo Amazon med "BIL" målat på sidorna.

Nåväl, nu så väntar jag bara på att ICA ska återuppliva sitt korpulenta radarpar MonICA och ICAnder samt att mellanölet ska återvända till livsmedelsbutikerna. En del saker var fan bättre förr...



Apropå någonting helt annat så läste jag i tidningen Barometern en debattartikel av en dam som är medlem i Ung Vänster. Hon har lite bisarra synpunkter på den svenska skolan, bland annat:
"...det här med raster. Det är en urgammal ”tradition” som härstammar från klosterskolorna, då munkarna skulle be. Våra raster är egentligen bönestunder!"
"...Så låt oss se en omformad skola, modern och utan bönestunder. För barnens bästa!"

Ehm...

När man lär sig någonting så behöver man pauser för att det man just fått höra ska sjunka in, men någonting säger mig att den här människan inte brydde sig om att försöka lära sig ett dugg eftersom hon redan hade stakat ut sin framtid. En palestinasjal och ett gravt rödvinsberoende kan göra att man kommer långt i karriären. Man kan till och med komma så långt att man blir en "riktig kändis" när man pissar mitt i biosalongen...

Sen så kan man ju fråga sig varför man försöker förinta alla spår av kristendomen i Sverige samtidigt som man marscherar sida vid sida med muslimer och propagerar för deras "rätt" att be var de än råkar befinna sig.

Jag rekommenderar den unga damen att lägga ifrån sig Mao:s lilla röda och skaffa sig ett jobb så kanske hon begriper vikten av en paus emellanåt. De där typerna är ju bra på att kasta sten så det finns säkert plats på något bygge någonstans.

I ett friskt samhälle hade en sådan där person suttit inspärrad, men i detta landet blir de politiker istället.

Sverige är sannerligen dårarnas paradis...


Som en fotnot kan nämnas att den svenska skolan har sina rötter från folkskolan som infördes 1842 för att lära arbetare och soldater läsa och räkna. Den har inte ett dugg med klosterskolor och munkar att göra.

På visit hos en lång 70-åring.

Det finns många sätt att vara en "nörd" på, man kan gilla att programmera eller pilla med sina frimärken exempelvis.

Jag är ju som bekant intresserad av teknikhistoria och industrireliker, vilket förmodligen gör mig till "rostofil".

Hur som helst så begav jag och två likasinnade oss igår iväg på en liten exkursion och kikade på en linbana. Banan användes för att frakta kalk 42 kilometer från ett stenbrott till en cementfabrik.
Den uppfördes 1939-41 och blir således 70 år i år. Banan användes fram till 1997 och har sedan dess provkörts en gång om året. Den är således inte "övergiven" i ordets rätta bemärkelse men passar ända bra in i mitt intresse.
På den tiden fanns det ju inga datorer så faktumet att det fortfarande fungerar är ett bevis på sann ingenjörskonst.

Dessutom så finns det ett rivningshot då ägaren inte vill betala för underhållet av någonting som inte används så det var lika bra att börja dokumentera lite. Det finns så många platser som försvunnit de senaste åren som jag grämer mig över att inte ha besökt.

Det är helt omöjligt att täcka upp hela sträckningen under en dags utflykt, speciellt som banan på vissa ställen sträcker sig över väldigt oländig terräng. Men vi lyckades beta av en hel del punkter och funderar på att fortsätta någon annan gång.

Jag kan för övrigt upplysa om att det tar på krafterna att klättra upp i stolpar och dylikt. Den vita stålkonstruktionen på några bilder är en "spännstation" som är 40 meter hög. Den gav lite lätt träningsverk, men vad gör man inte för att få lite utsikt? :)

Här är ett smakprov av de 460 bilder som dagen gav mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En snabbtripp norröver

I helgen bar det av till den ångermanländska metropolen Sollefteå för en 40-årsfest.


Vi anlände sent på fredagskvällen och petade in lite förfriskningar i kylen. Vi bodde i en campingstuga som hade sängar, kylskåp och kaffebryggare, allt man kan önska sig...

På lördagen åkte vi en sväng runt och kollade in omgivningarna. Vädret var uselt men vi klättrade upp i hoppbacken för en vy över stan.

 

 

 

Mot den sena eftermiddagen så blev det dags att läska näbben lite och traska över bron in till byn.

Vi fann södra Norrlands troligen fulaste konstverk.

Vi vågade inte vara stöddiga mot vakterna...

...men det lokala ölet vågade vi oss på.

 

Födelsedagsbarnet tycktes ha trevligt.

På söndagen blev det en 47 mils bilfärd hem, mestadels i regn. En ganska trevlig tripp, men med bättre väder så hade man kunnat kika på lite mer av omgivningarna. Får ta det någon annan gång.

Killed a million? Welcome to Sweden.

För att få en något så när balanserad bild av vad som händer i dagens Sverige så får man ibland söka sig till andra nyhetskanaler än Aftonbladet & co. Det sker ju faktiskt andra saker emellanåt än melodifestival och det faktum att någon har visat trosorna i tv.


Jag läste om den irakiska generalmajoren som år 2009 fick asyl i Sverige. Mannen arbetade som kemiingenjör åt Saddam och var delaktig i att ta fram den giftgas som dödade minst 7.000 kurder (under hela "kampanjen" dödades omkring 100.000 personer). Han fick först avslag av Migrationsverket men sedan upphävde Migrationsdomstolen domen eftersom "det fanns en hotbild mot honom på grund av hans bakgrund". No shit Sherlock...

Nu har ytterligare en officer som tjänstgjort i Saddams underrättelsetjänst beviljats asyl och man kan ifrågasätta varför vi ska förbarma oss över alla, vad de än har ställt till med.

Nu så har jag generellt ingenting mot att Sverige tar emot personer som uppfyller FN:s krav för att få kallas "flykting" och erbjuder dem en nystart i livet, förutsatt givetvis att de följer svenska lagar och respekterar våra värderingar om exempelvis jämställdhet.
Men varför i hela helvete ska vi släpa hit människor som har folkmord på sitt samvete?

Med den logiken skulle vi kanske ha erbjudit herr Bin Laden en fristad i Sverige eftersom ganska många ville ha hans huvud på ett fat?
Hade vi haft samma resonemang 1945 så hade vi förmodligen tagit emot en hel hög tyskar med suspekt bakgrund eftersom landets nya herrar hade lite synpunkter på deras tidigare förehavanden.
Den där Mengele var ju faktiskt utbildad läkare...

Om man har tusentals människors liv på sitt samvete så får man väl helt enkelt stå sitt kast?
Någonstans måste man vara medveten om att de handlingar man utför nu kan slå tillbaka på en i framtiden om de politiska vindarna vänder och då kan man inte förvänta sig att få leva vidare som om ingenting hade hänt.

Om det inte vore för Sverige förstås, de kriminellas och krigsförbrytarnas fristad.


Jag läste för övrigt att Aftonbladet hotar med att flytta utomlands om de inte får publicera annonser för utländska spelbolag.
Jag rekommenderar Kuba...

The straight army etc...

23 grader varmt just nu (18.15) och jag sitter och väntar på att min tvätt ska bli färdig. Snacka om att välja fel dag...
Nåväl, jag kan åtminstone sitta på balkongen och avnjuta en god bok ackompanjerad av grannarnas skränande ungar.


Jag läste lite om TV4:s "avslöjande" om att homosexuella personer inte får vara med i Frälsningsarmén.
Är det extrem nyhetstorka just nu?
Det där är knappast ett scoop, FA har (som så många andra religiösa organisationer) en extremt förlegad människosyn men är det ärligt talat någonting att bråka om?
Det finns förmodligen tusentals gånger fler homosexuella än frälsningssoldater i världen så dessa stofiler utgör väl knappast ett hot?

Kraven för att få jobb som "journalist" på Kalla Faktas redaktion kan fan inte vara höga, det räcker med att du kan googla på någonting som de allra flesta känner till och baka in lite "kränkning" i inslaget så är din lycka gjord.

Jag skulle tippa på att 99,9% av världens "HBT-personer" skiter fullständigt i Frälsningsarmén. Dessutom så gör soppan FA serverar till hemlösa betydligt mer nytta än smörjan som TV4 kallar "journalistik" och serverar oss medborgare...

Sen så finns det ju flera större religiösa grupper som är både homofobiska och antisemitiska men det talas det märkligt nog tyst om...


Nåväl, anledningen till ovanstående kommentarer är att jag läste en bekants statusuppdatering på Facebook i ämnet religion.
Och jag hade nog inte kunnat sagt det bättre själv:

"Religion är som en penis. Det är okej att ha en och det är okej att vara stolt över den. Men snälla, dra inte fram den ute bland folk och börja vifta omkring med den. Och försök inte trycka ner den i halsen på folk utan att fråga först."

En liten lördagsutflykt

Dagens skarpa solsken lämpade sig inte riktigt för min typ av fotografering, men jag eftersträvar inte tekniskt perfekta bilder så...

Jag korsade bron i den idylliska lilla byn...

...och kom in på gatan där ingen längre bor.

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

Det hjälpte inte...

Inte ens ICA-Stig ville vara med längre.

Jag var aldrig inne i någon av husen eftersom jag ogillar att göra åverkan på saker plus att jag hela tiden hade känslan av att vara övervakad. Det bor folk i andra delar av byn och mannen med hund jag mötte på väg bort stirrade efter min bil en lång stund.
Klara "The Hills have Eyes" - vibbar i den där hålan.


Nästa stopp var utanför det före detta huvudkontoret för en koncern som tillverkade blåbetong och "Mexitegel". Firman gick med andra ord väldigt bra under byggboomen på 1950 - 70-talen och mindre bra sedan. Givetvis är kolossen byggd i armerad betong.
Här var det ordentligt låst (vilket jag hade räknat med) så jag fick kika in genom fönstren för att se inredningen. Snitsigt värre...

 

 

 

 

 

  
Sen gick jag på konstutställning. Jag tog mig upp på Kvarntorpshögen där det tydligen finns ett märkligt galleri. Den försvenskade varianten av Hollywood-skylten som syns långt över Närke-slätten var riktigt kreativ.

 

Den drygt 100 meter höga högen består av slagg från den tidigare oljeskiffer-industrin i området (googla för närmare förklaring, jag har inte tid). Verksamheten lades ner 1966 men det brinner fortfarande i högen och enligt varningsskyltarna kan ytans temperatur på vissa ställen vara uppemot 200 grader.

Avslutningsvis så hittade jag ett fint gammalt tröskverk.