Jag hatar att gå i affärer, det har jag alltid gjort.
Affärerna är fulla av menlösa, förvirrade och lobotomerade hjon som beter sig som en fårskock utan vare sig vallhund eller egna ögon. De blekfeta white-trashmorsorna med kundvagnen fylld av billiga chips och pensionärerna med sin last av kattmat och inkontinensskydd är några av typerna man tvingas köra chickenrace med för att få med sig sin mat utan att bli av med allt för många kroppsdelar.
När man väl svurit och armbågat sig fram till kassan dyker nästa fåne upp, nämligen den blonderade, tuggummituggande och fullständigt inkompetenta prao-eleven bakom disken.
Hon (oftast) verkar ha snubblat in på personalkontoret av misstag, troligen vilse från tuggummihyllan, och fått anställning enbart pga sitt utseende.
Den typen av människa som kan gå vilse i en telefonkiosk och som ej kan räkna till 20 utan att ta av sig skorna.
Efter 10 minuters felslag på kassaapparaten och åtskilliga blånader i ryggen efter de andra kundernas bristande förmåga att bilda en kö så springer jag i begynnande panik bort mot bilen och åker så fort som folkracebanan som kallas parkeringshus tillåter därifrån.
Att storhandla kan vara en traumatisk upplevelse men eftersom jag jobbar skift och har hyfsat betalt för det så kan jag kosta på mig att åka och handla på udda tider.
Jag var nyss på Obs och handlade (kommer aldrig att säga Coop Forum) klockan åtta tisdagen den 13:e. Det var fan inte mycket folk i den affären. Jag gjorde det dels för att min psykiska hälsa inte främjas av att handla på lönefredagar, men mest för att jag har råd.
Sug på den, fattiglappar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar