After work

I går var jag på "After work", alltså en tillställning där man ska ta en öl med sina arbetskamrater och umgås under lite mer avslappnad form än på jobbet.
Så är det åtminstone tänkt men om man studerar lite noggrannare så konstaterar man att det egentligen mest går ut på att ragga på sina kollegor och äta gratis mat.
Det är intressant att studera hur 58-årige, flintskallige och skitfete Sten på lagret försöker uppvakta den lilla 22-årige Anna i receptionen.
Jag är ledsen gubbe lilla men din tweedkavaj från 1967 gör dig inte direkt hetare...

Men tydligen lyckas de ibland, antagligen beroende på en och annan halloncider för mycket.
Man ser en del par som ser rätt suspekta ut och funderar på hur många små oäktingar som avlats under dessa kvällar.

Jag var inte där med några arbetskamrater utan istället med folk från hemtjänsten vilket är väldigt praktiskt om man skulle råka supa sig tillbaka till blöjstadiet.

Efter att ha ätit lite av "maten" (vidbränd köttfärs och tortillachips blir inte automatiskt en taco-buffé) så är det dags att armbåga sig fram till baren. Vem fan orkar vara nykter på krogen?
Jag brukar vara hyfsad på att ploga mig fram genom en berusad folkmassa men när jag stöter på Kerstin 47 år och hennes kloner på 180 kg styck tar det tvärstopp.
Tre storblommiga ladugårdsdörrar blockerar vägen väldigt effektivt och det är bara att erkänna sig besegrad, man kan inte vinna.
Skulle man vara så dumdristig att man ändå försöker så knockas man av deras lukt, man kan fundera på om det är parfym eller om en tårgasgranat har detonerat mellan hängpattarna.

Sen är det dags för det obligatoriska scenframträdandet efter maten. Den här gången var det ett coverband som faktiskt var riktigt bra och spelade lite varierad musik.

Västerås kallas ibland "Sveriges största lilla bruksort" och det bevisades under spelningen.
De som hävdar att Västerås är en storstad sitter på sushibaren eller nåt "hippt" café och drömmer om New York, de studsar inte runt på dansgolvet till Iron Maiden - covers.
Bonnläppsmentaliteten här syns tydligt när det blir mest fart på folket under låten "vill du bli min fru" av Drängarna. Man kan nästan höra hur Amazonerna börjar mullra på parkeringen.

När klockan passerat 21 har de flesta gratisätarna smitit hemåt och krogen fylls av "de vanliga".
Man återgår till den vanliga sysslan nämligen att försöka bli så full som möjligt utan att bli utkastad. Om man nu ändå skulle bli avvisad så är det ett plus om man har gjort nåt litet extra för att förtjäna det, exepelvis spytt på diskplockaren eller hällt öl på discjockeyn eftersom han spelar för mycket hip-hop.

Jag lyckades inte med något sådant utan avnjöt mina öl i trevligt sällskap och avrundade kvällen med en kebab. Den enda bakisångesten jag har idag är ekonomisk, jag gick ut kl 18 nykter och hem 02 full som fan så det var nog inte billigt.

Men man måste ju offra sig ibland...