Nytt KK

Ja körkort alltså, om nu någon trodde nåt annat...

Det var alltså ungefär tio år sedan jag söp bort plånboken och var tvungen att skaffa ny lapp. Då hade jag inget annat ID-kort heller så jag fick släpa med mig morsan till posten för att intyga att jag var jag. Lite smått pinsamt.

Tydligen så gick det inte att hämta en sådan försändelse på mitt vanliga "utlämningsställe" som är ett hörn i en trång ICA-butik, utan jag var tvungen att fara ner på stan till ett hus med Postens logga på. Det är ganska ovanligt med sådana nu för tiden.
Kanske inte så märkligt eftersom de flesta människor som kan hantera en mobiltelefon eller en dator har insett det sinnessjuka i att betala 6 kronor för att få delta i det stora Postlotteriet, där det är en 50/50 chans till vinst. Alltså att ditt brev kommer fram inom ett halvår.

Nåväl, jag antar att det finns någon skum regel som säger att det måste vara postens egen personal som lämnar ut sådana där försändelser. Man kan ju fråga sig om det egentligen gör någon skillnad om det står ICA eller Posten på den halvblinda kärringens namnbricka.
Russinet bakom disken tog god tid på sig när hon stirrade på de båda korten och mitt nylle, jag kände mig som en hund på utställning.
Efter en halv minuts blängande bakom flaskbottnarna beslutade hon sig för att jag var jag och lämnade ut kortet.

Det känns tryggt att vissa tar sitt jobb på så stort allvar, men det kanske blir så om det mest ansvarsfulla man gör under arbetsveckan annars är att kränga frimärken och dricka kaffe.

Jag har aldrig gillat den rosa färgen på de svenska körkorten, jag hade mycket hellre vilja ha ett svart eller möjligen blått.
Men själva bilden på min vackra nuna fick mig att dra på smilbanden en smula. Det är taget på morgonen och jag ser ut som om jag skulle ha svalt en hel citronodling.
Man kan nog skrämma små barn med det, vilket bör provas i höst om det dyker upp nåt litet miffo vid dörren och frågar "bus eller godis".
Jag väljer alternativet "fullständig panik", går det bra?