I helgen dracks det ett par öl...

 

 

 

Höst...

Många anser att den svenska hösten är vacker med alla färger i naturen. Det kan jag till en viss del hålla med om, men vetskapen om att en lång och mörk vinter är i antågande överskuggar ofta det.
Sen att jag fyller år under hösten och då tar ett steg närmare kistan känns heller inte direkt upplyftande.

I går cyklade jag hem från jobbet i ett riktigt skyfall. Jag funderade på om man inte skulle byta in cykeln mot en vattenskoter eller en kajak.

Jag har många gånger förbannat mina förfäder som envisades med att gå norrut och slå ner sina bopålar just där de råkade slå pannan i inlandsisen i stället för att söka lyckan på exempelvis Bahamas.
Vid flera andra tillfällen har jag önskat att jag vore en björn så att jag kunde gå och lägga mig nu för att kliva upp lagom till Valborgsmässo-brasan.


Antalet inlägg kommer nog att minska drastiskt här ett tag framöver, ork och motivation till det mesta är inte på topp. Faktumet att jag sällan har någonting vettigt att säga är ju en stående punkt sen några år tillbaka så det räknar jag inte riktigt in.

En och annan bild kommer säkert upp emellanåt, men för den som mot förmodan funderar på vad jag sysslar med så är svaret att jag inte har dött utan att jag troligtvis sitter hemma i tv-soffan och letar motivation att resa mig ur den.

Dessa otäcka serier nu igen...

Det går knappt en dag utan att man läser om att nya rekord slås i ämnena politisk korrekthet och präktighet i Sverige.
Det senaste var att seriealbumen med Tintin  skulle plockas bort från Kulturhusets bibliotek Tiotretton. Den konstnärliga ledningen med ansvar för barn och ungverksamheten har tagit beslutet.

"...Den bild Tintinböckerna ger av exempelvis afrikaner är afrofobisk. Afrikaner är lite dumma medan araber sitter på flygande mattor och turkar röker vattenpipor", säger den "konstnärliga ledaren".

Tja, i dag skulle man nog inte kunna rita en afrikan som man gör i vissa av de böckerna. Lika lite som att Pippis pappa skulle kunna vara en "negerkung" om de böckerna skrivs idag.
Men de där serierna ritades på 1930-talet då delar av Afrika var outforskade och man knappt såg en afrikan på gatan i Europa, utan i princip bara på bilder från diverse expeditioner.

En spegel av samtiden helt enkelt...

Sen så framställs inte de vita karaktärerna i serien överdrivet smickrande heller. De flesta tycks ha psykiska och sociala handikapp. En sjökapten med Tourettes och grava alkoholproblem, en professor så tankspridd att det gränsar till autism, två fruktansvärt inkompetenta detektiver etc.

I jämförelse så framställs afrikanerna faktiskt som relativt välbalanserade.



I 30-talets Tyskland förekom bokbål där man eldade upp misshaglig litteratur - allt som inte föll de styrande på läppen. Man kan faktiskt dra vissa paralleller...

Ett bibliotek ska inte bestämma exakt vad folk får och inte får läsa, det kallas censur.
Ännu ett exempel på hur statligt finansierad kultur och "public service" är allt annat än oberoende och ska indoktrinera oss i att tänka "rätt".


Jag läste någonstans att de Tintin-album som finns på landets bibliotek har försetts med en en text/ett försättsblad som säger att de skrevs under en annan tid med andra värderingar. Räcker inte det?
Ska man då ta bort allt som inte speglar dagens samhälle och värderingar så ryker det mesta som skrevs före 1990.

Många klassiska verk innehåller vad man i dag skulle kalla för fördomar, för att inte tala om i princip all religiös litteratur.
Så ut med bibel, koran etc. eftersom de innehåller mycket rasism och homofobi. Ut med Robinson Crusoe, Tusen och en natt, Shakespeare osv. osv.


Om man ska fokusera på serier så måste då givetvis Kalle Anka ryka all världens väg eftersom han springer runt naken på underkroppen med sina minderåriga brorssöner. Dessutom är han troligen amerikan. Uscha...


Efter en storm av protester på nätet som bland annat innefattade tunga namn som historikern Herman Lindqvist så har tydligen ledningen för kulturhuset backat och säger: "beslutet gick för snabbt".

Men jag tror knappast att det här var sista gången någon kom med sådana idéer, så som vindarna blåser i Sverige just nu så dröjer det inte länge innan den lille franske gossen är på tapeten igen. Den politiska korrektheten måste bara slicka såren en liten stund och fundera på hur man ska framställa alla kritiker och herr Lindqvist som satan själv.

Måndag igen då...

... och det känns att vintern väntar runt hörnet. Kyla och blåst gör att man helst vill kura ihop sig i soffan med en kopp te och en bra film, men min chef anser tydligen att jag har det betydligt mysigare på jobbet så man har inget direkt val.

I lördags satt jag och några bekanta på en pub i stan och drack öl. Det var riktigt trevligt, även om jag i går insåg att det där med efterfest nog trots allt var en ganska dålig idé...

Det råkade vara "kulturnatt" i stan samtidigt. Det lilla vi såg av det innefattade några herrar som spelade trummor, ett par eldslukare och en spelning med något obskyrt metal-band.
Givetvis fanns det mer för den intresserade, men vi hade som sagt ett annat mål.

Det är dock trevligt att det händer någonting i city emellanåt. Eftersom de flesta som ska handla någonting beger sig till de stora köpcentren i stadens utkanter så tillbringar man mest tid "på stan" antingen på krogen eller väntandes på en buss.

Kommunen bygger ibland om lite på gator och torg men jag funderar på om det inte bara är för att man ska ha någonting att göra eftersom det inte direkt blir trevligare.
Det stående designtemat tycks vara "Öst-Berlin 1970"...

I väntan på att min lunch ska koka färdigt så kikar jag runt på nätet efter "konstiga sporter".
Kärringkånk, ostrullning, extreme ironing och masktjusning har jag känt till sen tidigare men ibland hittar man nya små pärlor.
"Bog snorkelling" är en sport från Wales där deltagarna ska simma två längder på 55 m i ett uppgrävt dike i en torvmosse. De måste använda snorkel och simfötter, och de får inte göra riktiga simtag med armarna utan endast paddla med fötterna. Föga förvånande kläcktes idén efter en blöt pubafton...

Sen läste jag om "Redneck games" som hålls i en liten håla i Georgia, USA. Här samlas tusentals bondlurkar och gör upp i grenar som kärnspottning, toalettstolskastning, navkapseldiskus, wet T-shirt contest, armhålespelande, magplaskhopp i gyttjepöl, containerdykning samt munfiskande efter grisfötter ur en balja med vatten. Trofén man får efter att ha vunnit en gren föreställer en urdrucken och tillknycklad ölburk.

Jag tror att det där skulle bli en succé i exempelvis Virsbo.


En snabb koll på nyhetssidorna ger vid handen att det viktigaste som hänt i Europa på sistone är att folk demonstrerar och ställer till upplopp för att någon har varit dum mot deras "profet", vilket i min bok är ungefär lika allvarligt som att snacka skit om Kalle Anka.
Fascinerande att man använder den västerländska yttrandefriheten för att demonstrera mot just den...

Helvete eller paradis...

Eftersom jag gillar lokalhistoria och mysiga underjordiska krypin så blev jag glad när jag snubblade över detta lilla filmklipp på Youtube.
Klippet kommer från en italiensk "mockumentär" från 1968, "Svezia, inferno e paradiso".

"Sverige, helvete eller paradis" blir det på svenska och när man sett delar av filmen så kan man ju onekligen fundera. Filmsnuttarna är autentiska men speakerrösten har väl fått ett och annat om bakfoten.
Ska man tro på vad han säger så springer svenskarna runt nakna (åtminstone om somrarna) och knullar som besatta på åkrarna. Samtidigt är vi konstant deprimerade och tar livet av oss till höger och vänster.

Men vi kommer tydligen att överleva atomvintern eftersom vi likt mullvaden gräver ner oss och det är där det här klippet (och mitt intresse för det) kommer in.
Den första 2/3 är filmad i Mariabergets skyddsrum i Västerås, en stor anläggning där jag faktiskt åt min skollunch i mellanstadiet.
Lite udda påhitt det där, men det var väl inte alla skolbarn som kunde fortsätta att pina i sig sig ärtsoppa under mattanternas stränga övervakning samtidigt som ryssen släppte bomber utanför...

Nåväl, scener från matsalen visas och visst känner jag igen mig trots att det var närmare 25 år sedan jag var där nere.

Lite intressant är att speakerrösten svamlar om "the survival of the Swedish race". Idag skulle nog inte ens en italienare få säga någonting sådant högt...



Här är förresten en bild jag hittade i gömmorna. Det är barnens dag i Västerås 1960 och på Stora Gatan rullar en mobilkran utklädd till drake. Jag tycker att den är riktigt snitsig och om jag hade haft en stor tomt så hade en sån där nog kunnat platsa. Man måste väl få ha en fågelskrämma?

Naaaw, stackars liten.

Att läsa nyheter är definitivt inte bra för blodtrycket.

Mannen som för några dagar sedan torde ha vart Sveriges mest hatade - sopan som rånade en berusad man som hade ramlat ner på t-banespåret och sedan lämnade honom där - har gripits och erkänt.

Så långt är allt väl, förutom att han bara kan dömas för rån och inte för mordförsök vilket han rent moraliskt har gjort sig skyldig till.

Aftonbladet skriver en artikel om händelsen, men inte handlar den om offret och hans långa väg tillbaka till sitt vanliga liv med bla. amputerad fot.
Nej, istället så ska vi tycka synd om förövaren. I vanlig ordning...

I artikeln intervjuas förövaren, en 28-åring från Tunisien som uppehåller sig här illegalt. Han har struntat i att söka asyl och försörjt sig på butiksstölder och personrån. Nu så säger han - föga förvånande - att han ångrar både att han stulit och inte sökt asyl och om han bara får komma ut så ska han förstås lämna in en asylansökan.

"– Jag fick inte tag på nån som kunde hjälpa mig, jag var rädd eftersom jag inte hade några handlingar. Det här är sista gången jag stjäl", säger han om varför han inte hjälpte offret av spåret.

Advokaten hans säger: "...Han ångrar sig och gråter mycket. När han hoppade efter trodde han att alla skulle tro att det var han som knuffat ner honom där. Han tycker det är jobbigt, men är beredd på att han måste gå igenom detta."

Jo, det är ju han som får lida mest framöver efter den där händelsen....


Att det i dagens Sverige alltid är synd om den som begått ett brott och betydligt mindre synd om den som blivit utsatt är inte direkt en nyhet men man kan lätt gissa sig till Aftonbladets vinkling om förhållandet hade varit omvänt.

Om det hade varit en svensk som hade rånat en invandrare och lämnat vederbörande åt sitt öde på rälsen så hade spekulationerna om rasistiska motiv dominerat och gärningsmannen hade varit ondskan själv. Men eftersom förövaren nu är invandrare ska vi i stället matas med socioekonomiska motiv.

Allt detta i tidningen som uppfann "Vi gillar olika".
Att ni inte skäms....



Apropå "gilla" och tolerans så läste jag om en islamistisk imam som under en demonstration i Kairo tog fram en bibel och rev den i bitar. Han skrek även att han skulle pissa på den nästa gång.

Man kan ju tycka vad man vill om sådana tilltag, men det intressanta är reaktionerna på detta. Eller rättare sagt - de uteblivna reaktionerna.

Inga upplopp, inga flaggbränningar, inga stormade ambassader och inga ihjälslagna människor.
Påven har inte manat till heligt krig och inga nunnor har skanderat: "Hugg huvudet av de som förolämpar Jesus"

Är det inte märkligt säg...?

Mitt på ängen...

... står ett gammalt hus. En gång i tiden var det riktigt fint men nu är det nog bortom all räddning. Golvet på ovanvåningen var bitvis så dåligt att jag struntade i att försöka ta mig upp på vinden.

Huset är byggt 1916 och har stått övergivet sedan 1961 då ägarens nyblivna fru gjorde klart att hon inte tänkte bo en dag på gården. Så paret flyttade till den dåvarande metropolen Norberg, tomten såldes till granngårdens ägare och de mesta lösöret har auktionerats bort.

Huset ligger fint till med utsikt över en liten sjö så det är väl egentligen tråkigt att ingen har förbarmat sig över det. Men det gav onekligen mig en trevlig liten utflykt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det där med proportioner...

De senaste dagarna har det rapporterats om "oroligheter" i ett flertal länder i arabvärlden och Nordafrika. Orsaken är att delar av en amatörfilm som kritiserar en viss profet har spridits på nätet.
Detta har resulterat i att ett flertal västerländska ambassader och konsulat har stormats och i Libyen så slog en folkhop ihjäl den amerikanske ambassadören och släpade runt liket på gatorna.

Två saker slår mig med dessa händelser:


För det första; har folk ingen känsla för proportioner?
En film eller några teckningar räcker tydligen för att starta upplopp och vandalisera så mycket man kan och slå ihjäl folk som råkar representera ett land man ogillar. Är inte det en smula rasistiskt?

Om man har en tro eller livsåskådning så får man faktiskt ta att alla inte delar den och att vissa kritiserar den. Men i stället blir man "kränkt" och har man blivit det så är det helt i sin ordning att bränna ner hus och slå ihjäl folk till höger och vänster.
Om man skulle tillämpa den principen överallt så skulle Israel ha atombombat Tyskland femtio gånger om sen 1940-talet och Sverige skulle vara fyllt av samiska självmordsbombare...

Den vansinnigt roliga filmen "Life of Brian" som driver med kristendomen skulle ha resulterat i att man i de kristna delarna av världen skulle ha sprängt Storbritanniens ambassader och släpat runt John Cleese´s lik på gatorna.


För det andra så är det intressant (och skrämmande) att se hur media och politiker kommenterar händelserna.
Eftersom det är frågan om islam så står folk på kö för att basunera ut hur dumma filmmakarna är.
Jämför det med de ryska kvinnorna i "Pussy Riot" som härjade i en kyrka. De var tydligen hjältar som stod upp för yttrandefriheten och Putin & co onda som dömde dem till fängelse.

Vi gillar olika, eller hur var det nu igen...?



Själv gillar jag uppenbarligen hundleksaker. :)

Evolutionen tycks gå bakåt...

Förvisso har jag tappat tron på mänskligheten för länge sedan, men en del individer kan fortfarande förvåna...

I lördags natt klev en man av tunnelbanan i Sandsborg i södra Stockholm efter en glad utekväll. Mannen tappade balansen på perrongen och föll ned på spåret och blev liggande medvetslös. En annan man som också klivit av tåget upptäckte vad som hänt och hoppar snabbt ned på spåret, rånar den medvetslöse mannen och lämnar honom kvar på rälsen.
Inte en ansats att larma 112 eller spärrvaken, eller att ens försöka sparka bort honom från spåret.

Medan rånaren lugnt promenerar ut genom spärrarna blir det medvetslösa rånoffret påkört av t-banetåget. Offret överlevde mirakulöst men med svåra skador.


"Alla är lika värda", säger vissa men jag anser att en persons människovärde avgörs av vederbörandes handlingar och det här måste vara månadens lågvattenmärke.

Efterlyst visade bilder från övervakningskamerorna och det gjorde även SVT:s Rapport. Men föga förvånande så valde "journalisterna" på SVT att maskera rånarens ansikte. Huruvida det har att göra med att förövaren har ett icke-svenskt utseende vet man ju så klart inte, men historiken talar för det...

Man brukar skylla på att man inte vill kränka den misstänktes personliga integritet, men jag anser nog att man har mist den rätten när man visar ett sådant förakt för sina medmänniskor.

Om man ska försöka identifiera rånaren mha. SVT:s inslag så får man leta efter en person med grå hud som fullständigt saknar ansiktsdrag. Det kan ju inte finnas så många som ser ut på det viset, så då är han nog snart fast. Eller...?

Återigen visar "Public service" vilken samhällsnytta de gör för de 2.000 kronor om året de suger åt sig av alla som äger en tv.


Här är fanskapet i en ocensurerad version:

Måndag igen.

Ny vecka, nya möjligheter säger vissa människor flåshurtigt. Själv konstaterar jag bara att det är ytterligare en måndag.


Jag brukar sällan minnas drömmar, det är bara en del riktigt bisarra sekvenser som etsar sig fast i minnet.
En gång för några år sedan drömde jag att jag simmade runt i Mälaren och plockade flytande enkronor samtidigt som en hög indianer i två kanoter jagade mig och sköt pilar.
Det är möjligt att jag hade spelat lite för mycket Super Mario innan den natten gissar jag...

Nåväl, strax innan klockan ringde i morse så befann jag mig tydligen i min lägenhet, som var betydligt rymligare än den är i verkligheten. Jag var fullt upptagen med att mota ut en zebra ur lägenheten med en gigantisk högaffel.

Det där har jag ingen vettig förklaring till, vad jag vet har inget i den kalibern hänt i helgen.
Jag var på en liten fest i lördags, men där inträffade ingenting märkligare än normalt...

Coola killar...

I Sveriges Chicago - Malmö - går det vilt till nästan varje natt. Bilar brinner och folk blir nedskjutna.
Men de mångkriminella "buspojkarna" har tydligen många strängar på sin lyra.

Jag läste nyss om att ett gäng på 7-8 män(?) hade rånat en glassbil i Rosengård. Inte på pengar utan på glassen.

http://www.sydsvenskan.se/malmo/glassbil-ranad-i-malmo

Tja, har man sprungit runt en hel natt och tänt eld på bilar så kanske man behöver svalka av sig lite...


Men jag undrar ändå hur det låter på gatan där.
Gapar man "Ey leeen, kolla värsta grejjen jag baxa", och visar upp en låda Piggelin?
Får man "respekt" då?

Nog för att jag själv har haft lust att leta rätt på var samtliga Hemglass chaufförer bor och fara hem till dem klockan tre på morgonen och veva igång en gammaldags luftvärnssiren för att markera mitt missnöje med deras oljud, men att råna dem på glassar känns ändå extremt fånigt.

Men visst, jag är ju uppe tidigt varannan vecka så då kan jag ju passa på att knacka killen från Skogaholm så får jag både "street cred" och gratis frukost.

Och ja, jag vet att Piggelin är från GB...

Det där med konst igen...

De förfalskade mynten med texten "Vår horkarl till kung" väckte en viss uppmärksamhet i media tidigare i år och jag måste erkänna att jag tyckte att de var lite smått lustiga.

Nu har förfalskaren trätt fram och kallar sig "amatörkonstnär".


Ett antal utvalda journalister bjöds på en tillställning under onsdagseftermiddagen på den skattefinansierade konstmässan ”Supermarket” i Stockholms kulturhus, där myntskaparen skulle träda fram.
– Hen ringde och erbjöd oss detta. För oss är det en fantastisk möjlighet att nå ut och dra ny publik till konsten, sa Andreas Ribbung på Supermarket rapporterar TT.

Myntets skapare visade sig vara reklamarbetaren Karl Fredrik Mattsson. Han avslöjade att saken var en bluff och att det aldrig varit några förfalskade kronor i omlopp.
Istället meddelade han att han tagit hjälp av ett antal personer, bland annat sin egen mor, som fick till uppgift att ringa till tidningar och påstå ”att de hittat ett märkligt mynt”.


Med andra ord; ytterligare en attentionwhore som desperat ylar ut: "Se på mig, beundra mig!"
Samt svenska massmedier som gör en höna av en fjäder och okritiskt förstärker ett inringt rykte.
Med detta i åtanke så kan man fundera över hur mycket sanning det ligger i historierna om exempelvis somalierna i Forserum som skulle ha tvingats hälla mjölk över sig etc...


För att återgå till det där med konst så roterar nog Michelangelo, Carl Larsson etc. i sina gravar nu när man kan ta sig för precis vad som helst bara man hävdar att det är ett "konstprojekt".
Det är tydligen konst att fejka en psykos, att klottra ner en tunnelbanevagn, att baka in sig i en "negresstårta" som folk får skära i och så vidare.

Vad 17 hände med tavlor och skulpturer...?

Jag undrar om jag själv skulle komma undan med att supa mig dyngfull och spy upp min lunch i ansiktet på en polis bara jag hävdade att det var konst?
Risken är nog överhängande att jag - minus mina tänder - skulle bli kastad i en fyllecell oavsett hur mycket jag gastade om Konstfack.

Men då kanske DN skulle hjälpa mig eftersom jag och min konst har blivit diskriminerad och kränkt?


Det finns dock ett märkligt undantag från det där med att man kan göra vad som helst bara man kallar det konst, det är när man avbildar en figur från en viss religiös sagobok som en hund.
Då är man helt plötsligt det värsta som har hänt världen sedan Adolfs far bestämde sig för att skippa kondomen.

Jag kommer aldrig att förstå mig på den där världen...

Partaj igen då...

I går bjöds det på 30-årsfest. Det blev en riktigt trevlig tillställning, även om jag kände i morse att jag nog skulle ha tagit det lugnare med Jägern...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I övrigt kan jag bara konstatera att jag har snåla och tjuvaktiga grannar. Någon har nämligen snott framhjulet från min cykel som stod parkerad i källaren. Fantastiskt...