Många anser att den svenska hösten är vacker med alla färger i naturen. Det kan jag till en viss del hålla med om, men vetskapen om att en lång och mörk vinter är i antågande överskuggar ofta det.
Sen att jag fyller år under hösten och då tar ett steg närmare kistan känns heller inte direkt upplyftande.
I går cyklade jag hem från jobbet i ett riktigt skyfall. Jag funderade på om man inte skulle byta in cykeln mot en vattenskoter eller en kajak.
Jag har många gånger förbannat mina förfäder som envisades med att gå norrut och slå ner sina bopålar just där de råkade slå pannan i inlandsisen i stället för att söka lyckan på exempelvis Bahamas.
Vid flera andra tillfällen har jag önskat att jag vore en björn så att jag kunde gå och lägga mig nu för att kliva upp lagom till Valborgsmässo-brasan.
Antalet inlägg kommer nog att minska drastiskt här ett tag framöver, ork och motivation till det mesta är inte på topp. Faktumet att jag sällan har någonting vettigt att säga är ju en stående punkt sen några år tillbaka så det räknar jag inte riktigt in.
En och annan bild kommer säkert upp emellanåt, men för den som mot förmodan funderar på vad jag sysslar med så är svaret att jag inte har dött utan att jag troligtvis sitter hemma i tv-soffan och letar motivation att resa mig ur den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar