Vår vackra stad 2

Igår kväll tog jag en sväng förbi stadshuset och beskådade när några herrar plockade upp gamla cyklar, kundvagnar, parkbänkar och annat skrot som folk hade slängt i ån. Man hade sänkt vattenståndet i Svartån rejält pga. reparationer av en mur och jag tänkte försöka hitta inloppet till Västerås andra å Lillån.

En kort historielektion:
Lillån som ligger i en kulvert sen 100 år tillbaka går från Svartån under Munkgatan och Mimerområdet och mynnar ut i Mälaren vid silokajen. Den var vid slutet av 1800-talet ett stinkande avloppsdike och när staden växte grävde man ner den. Detta är anledningen till att en av verkstäderna i Mimerområdet står diagonalt mot de andra, den följde nämligen åkanten. Munkgatan lades rakt ovanpå ån.
Området som stadshuset ligger på idag var innan dess en ö, Munkholmen. Namnet kommer av ett dominikanerkloster som fanns på platsen under medeltiden.

Nåväl, jag tänkte att man kanske ser öppningen när vattnet är lågt men jag hade fel. Har dock en ganska bra aning om var den finns. Jag tog ett par bilder av skräpsamlandet och passar på att visa dem här.

De två sista bilderna visar konstverk utanför stadshuset. Den första styggelsen heter "Vindarnas grotta", men är i folkmun känd som "Dövörat". En känga till kommunpolitikerna och deras bristande lyhördhet mot sina väljare.

Det andra är en förgylld tjur på en pelare. En symbol för styrka på en gigantisk fallos, jag undrar om det är några som vill kompensera för något...
Min far nämnde tidigare att någon för en massa år sen hade lagt ett lass koskit under statyn vilket gav mig en hög idéer. Jag funderar på att kontakta några biodlare och försöka få ihop en gigantisk vaxpropp att lägga i Dövörat.