Det vankas ju som bekant kungligt bröllop om en månad och våra kära nyhetsförmedlare kör artiklar om parets svensexa och möhippa.
"Fullt med galna upptåg" står det bland annat.
Jag vet inte om det är så värst galet att dricka cocktail på Stureplan på skattebetalarnas bekostnad, inte värre än något annat de roar sig med för våra pengar.
Jag hade lite smått hoppats på något riktigt urspårat i stil med att herr Westling vaknar upp bakfull som ett svin på en sjaskig bordell i Gdansk omgiven av tvåmeters-transvestiter samtidigt som hans trolovade försöker förklara för den irakiska bonden att det där med att sälja henne för 25 kameler som kompisarna sa bara var ett skämt.
Det hade varit en smaskig rubrik...
Nåväl, i dagens tidning kunde man läsa att kungen hade bestämt sig för att betala halva kalaset.
"- Tio miljoner kronor får vi från regeringen och det övriga står kungen personligen för" säger hovets ekonomichef.
Mmmhmmm... och vad får då regeringen och kungen sina pengar från?
Från oss skattebetalare förstås.
Som en kamrat nästan lite poetiskt uttryckte det:
"Kungen personligen, haha. Alla pengar han har är sådant som blivit över från tidigare års socialbidrag för arbetsoförmögen adel, även kallat apanage."
Någon har i artikelns kommentarsfält skrivit att "kungafamiljen har faktiskt privata förmögenheter som är flera hundra år gamla".
Ja, det är ett känt faktum. Men tror du att de har tjänat dessa pengar på hederligt arbete?
Hört talas om feodalsystem och århundraden av utsugning av de fattigare stånden?
Läs en historiebok din sopa.
Hur man än vänder och vrider på saken så är det skattebetalarna som får betala för adelns utsvävningar. 1610 som 2010, historien har en förmåga att upprepa sig.
Jag fick en annan tanke i huvudet nyss som jag bara inte blir av med. Den blivande drottningen har ju en relativt prominent haka som starkt påminner om isbrytaren Ymer:s bog.
Här i stan finns en man som kallas "Hak-Lars", ett original som ser ut som en snöplog i nyllet.
Tanken jag fick är att det kanske är Vickans riktiga pappa.
Det är 70-tal, Calle är ute och reser i landet och har i vanlig ordning ingen aning om var han befinner sig så hans fru tar till flaskan och efter ett antal liter champagne och några märkliga taxiresor vaknar hon på morgonen och gör en fasansfull upptäckt.
Några veckor senare tar hon ett positivt graviditetstest och Calle är övertygad om att det är hans. Även fast han då befann sig i Örebro eller Arboga, han är lite svävande på den punkten.
På ultraljudsundersökningen säger läkaren: "Grattis, ni väntar en... skyffel".
Och resten är historia.
Observera att det ovanstående bara var en tanke och ingenting jag påstår. Det skulle ju inte vara så värst politiskt korrekt av mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar