Tripping the Rift

Star Trek är en fånig tv-serie från 60-talet med ett gäng snusförnuftiga töntar i spandexoveraller som åker runt i universum och ställer allt tillrätta. Efter originalserien gjordes det en bunt filmer och så småningom dök det upp fler serier med nya generationer rymdtattare. Den enda skillnaden är att effekterna är något mindre usla och att dräkterna är lite tightare. Historierna är ungefär lika sopiga.
Anledningen till att det öht. gjordes nya serier är antagligen att originalcasten börjar bli till åren och lite "lost in space" i sina egna huvuden. Vem fan orkar se en dement William Shatner stapplandes fram över månens yta med laserpistolen i ena näven och stomipåsen i den andra?
Han virrar runt i bara kalsoner men varken Viagra eller Scotty (ja, "beam me up" kan inte vara nåt annat än slang för "ta mig i dajmen") kan längre ge honom någon resning. Inte heller publiken blir längre upphetsad och övergår då till den intellektuellt likställda serien Teletubbies.

Dessutom så är det en omöjlighet att en hög jänkare åker genom universum och mäklar fred. Det där med fredlighet är inte jänkarnas starka sida och alla som ägt en amerikansk bil vet att man inte kommer speciellt långt...

Hur som helst så är Star Trek tacksam att parodiera. En av de roligaste är "Tripping the Rift" en animerad serie som enligt Wikipedia: "Innehåller humor som riktar sig till en vuxen publik".
Futuramas elaka kusin skulle man kunna säga. Jag gillar den i varje fall stenhårt.

Wikipedia
Officiell sida


I övrigt kan jag bara önska ett Gott Nytt År.

Filmtajm

Jag tillhör inte de som finner nöje i att bryta ben och förfrysa fingrar i skidbacken, jag förstår heller inte tjusningen i att kliva ut på isen, borra ett hål, vänta på en fisk som aldrig kommer och återvända hem med djupfryst häck.

Kalla, blåsiga och snöiga kvällar avnjuts bäst i soffan under en filt. Jag har ingen öppen spis så jag får ta till det näst bästa alternativet, nämligen tv:n.
Utbudet suger i vanlig ordning stenhårt. Man kan välja mellan SVT:s engagerande dokumentärer om prostituerade enbenta transvestiter i Tanzania och deras vardag (som tydligen skulle bli ofantligt mycket bättre om just jag skänkte en hundring åt dem...), eller reklamkanalernas amerikanska sockersöta julkomedier där heeela stora släkten (plus nåt fyllo de hittat i ett gathörn) träffas och har det så mysigt.
Även fast filmerna har inslag av typen "lilla Emily är mobbad i skolan för att hon är fräknig och harmynt" och "Farbror Steven är för full igen, välter julgranen och kräks i tonårsdotterns knä" så slutar det alltid med försoning och stort kramkalas. Lönnsirapen rinner ur tv:n och jag börjar må illa...

För lite kvalitetsfilmer så får man tydligen vända sig till Norge nu för tiden. I natt så kikade jag på två norska filmer, först "Død snø" som är en skräckkomedi med tonåringar på ferie, och nazist-zombies...
Helt underbar humor i den samt ytterligare ett argument för att inte åka på skidsemester.

Nästa film blev "Fritt vilt", en slasher-skräckis som utspelas på ett övergivet hotell i fjällen.
Filmen följer i stort sett standardmallen för sådana filmer men är mycket bättre än många av sina amerikanska kusiner.
Ett extra plus får båda filmerna för att de kvinnliga rollfigurerna inte bara springer runt och skriker som i jänke-rullarna, utan är smarta, konstruktiva och aggressiva.

Fritt vilt finns det en uppföljare till och den tänkte jag kika på ikväll tillsammans med några avsnitt av serien "Futurama", en animerad komediserie av upphovsmannen bakom Simpsons. Denna serie har lite oförtjänt hamnat i skuggan av Homer & co, men är klart sevärd. Humorn är i vissa fall också lite råare, vilket klart uppskattas...

Juldagen...

... bjöd på traditionsenligt supande och utgång. Förutom en bortslarvad person så var det en trevlig kväll. Det största minuset är att man på juldagen måste gå ut så tidigt för att komma in att förfesten inte hinner komma upp på den höga nivån de annars brukar ligga på...

Julafton...

...innebar en massa mat. För att sätta fart på magen (så att jag fick plats med glöggen) så tog jag och såg mig omkring lite. För en gångs skull har vi mycket snö på julen och det är ju trevligt.

God Jul

Shane MacGowan är en tandlös fyllbult, men det är kanske det som krävs för komponera en visa som utspelas i en fyllecell på julnatten och förvandla den till tidernas bästa jullåt.

Fredagsöl

Igår blev det öl med några vänner. Förutom att en fyllskalle voltade nerför trappen och rev med sig en tavla och en grind så var det en lugn tillställning.
Jag begriper dock inte varför man alltid ska visa tungan så fort det dyker upp en kamera..

"Knulla, knulla för fan!!!"

... skrek den socialdemokratiske riksdagsledamoten samtidigt som han bankade på dörren till sin kvinnliga kollegas rum. Innan dess hade han trakasserat kvinnan bla. genom att jucka mot henne så till den milda grad att hon tog skydd på sitt rum. När vakterna kastade ut honom var han endast iklädd skjorta och kalsonger.
Detta utspelades på Socialdemokraternas julfest i riksdagen i tisdags.

Per Svedberg från Hälsingland förklarade sitt beteende med att han nyligen opererat magsäcken och således tålde mindre sprit än tidigare. Den ursäkten faller platt eftersom det bara innebär att han uppnådde blottarpromillet tidigare än normalt. Man kan fråga sig vad som har hänt på olika Folkets Hus i hälsingeskogarna genom åren...

En snabb googling leder fram till hans hemsida som är så fylld med felstavningar att man häpnar. Den här mannen uppfyller således alla mina fördomar om politiker, en medelålders lönnfet fylltratt som knappt kan stava sitt eget namn, men pippa kan han. Enligt egen utsago i alla fall...
Det är förvisso inte så avancerat, men han bör kanske öva lite på sin raggningsteknik.

Jag kan verkligen se honom stå där rödbrusig och flottig i nyllet i svettiga och fläckiga Y-front med fyllebånge och frusta som ett ånglok. Tänk om det fanns en övervakningskamera, vilket jävla youtube-klipp det skulle ha blivit.

Men vem vet, under nästa 1:a Maj-demonstration kanske vi får se Kalsong-Janne med plakatet "Knulla, knulla för fan".
Efter honom svassar Mona med skylten "Alla ska med", och alla ser att hon är bra sugen på ett nyp...

Onsdagsgnäll

Jag känner ett behov att gnälla lite nu igen.

Snö är fint - när man ser det genom fönstret och slipper pulsa runt i skiten.
Det tog mig en kvart att skotta fram bilen i morse eftersom plogmiffot (som för övrigt väckte mig 03.00) hade gjort en vall bakom den. Perfekt syssla klockan fem på morgonen...

På jobbet blev jag tvingad att lyssna på SR:s radioprogram under förmiddagen, ni vet den där DDR-inspirerade, tvångsfinansierade och extremt politiskt korrekta stationen.
Deras nyhetssändningar toppades om en gråtmilt inslag om hur synd de var om de ligister som hade fängslats när de ställde till med upplopp vid en demonstration vid klimatmötet i Köpenhamn.
De hade exempelvis inte fått gå på toaletten på några timmar och det var så synd om dem.
Jag kan personligen tycka att om man kastar sten och rökbomber, krossar skyltfönster, bränner bilar och annat som ingår i ett sedvanligt upplopp så har man förtjänat att få sitta i sin egen avföring en stund.

Det kan kanske få en del att tänka om och bete sig lite mer civiliserat i framtiden. Hur det kommer sig att det alltid måste vandaliseras för miljontals kronor varje gång man är missnöjd med någonting är för mig ett mysterium, men så tillhör jag också de personer som har vettigare saker för mig. Att sköta ett arbete exempelvis.

En stor eloge till den danska polisen som vågar sätta hårt mot hårt när det det gäller att upprätthålla ordningen. Detta är långt mer effektiv användning av skattemedlen än den svenska varianten som går ut på att föra "dialog". Det är fullständigt meningslöst att försöka prata med folk som enbart har stenkastning i huvudet och när denna dialog i vanlig ordning visar sig meningslös så återstår bara att snällt stå och titta på när en hel stadsdel vandaliseras. Ingripa går inte för sig, någon kan ju bli lite "kränkt" om man tar dem i örat...


Jag läste om Aftonbladets "Svenska Hjältar" - gala där det delades ut priser till medborgare som visat hjältemod, åtminstone i Aftonbladets ögon.
En av vinnarna var en dam som hjälpt sk. "papperslösa flyktingar" till svensk sjukvård i närmare 20 år. Uttrycket papperslös finns förmodligen bara i svenskan, i alla andra länder kallas sådana för illegala invandrare. Det är människor som av olika anledningar inte har rätt att vistas i landet, exempelvis sådana som fått avslag på sina asylansökningar men ännu inte lämnat landet.
Har man inte rätt att vistas i landet så har man heller inte rätt till landets sociala skyddsnät såsom sjukvården anser jag, men sånt får man inte säga högt.
Jag har för mig att det är brottsligt att skydda en brottsling men jag har tydligen fel...

Ska man prisa hjältar så ska man exempelvis lyfta fram de sex grabbar från ett hockeylag som ryckte in och försvarade en ensam tjej som överfölls av ett gäng på 20-25 personer i Södertälje tidigare i år. De var underlägsna i antal och fick en hel del stryk men tjejen klarade sig med livet i behåll. Ingen av gärningsmännen har åtalats...

Sedan borde ett hedersomnämnande kunna delas ut till alla de som varje dag går till jobbet och betalar sin skatt så att staten får in nya pengar att kasta ut på folk som av olika anledningar inte förtjänar det. Att städa och reparera efter diverse upplopp är inte gratis.


På eftermiddagen for jag ner på stan en sväng. Jag hann gå 200 meter innan jag blev påhoppad av den första som ville att jag skulle skänka pengar till något, och det dök upp fler under dagen.
Det spelar ingen roll hur behjärtansvärt syftet med tiggeriet är, jag avskyr sådant vare sig det handlar om att samla pengar till stadens hemlösa alkoholister eller svältande barn i Blablastan.

Under min vistelse i city så kände jag mig tvingad att beskåda några av de senaste underverken som det har skrutits om i lokaltidningen.

På torget finns nu en skridskobana med de imponerande måtten 6x8 meter ungefär som föga förvånande var helt folktom. När jag först läste om detta nyskapande så fick jag intrycket att den skulle vara stor som en hockeyrink och då hade den nog varit lite mer praktisk. Vem fan vill snöra på sig ett par skridskor och sedan stå helt still för att två andra personer i staden har kommit på samma idé samtidigt?

Nästa stopp blev den nya gallerian "Kvarteret Igor", som alltså är det gamla fula Domusvaruhuset från 60-talet. Namnet Igor får mig att tänka på greve Draculas puckelryggade assistent och det är verkligen passande eftersom byggnaden är skitful.
Den innehåller ett stort trapphus och tre butiker fördelade på fyra våningar. I källaren ligger Konsum och systemet och högst upp Clas Ohlson. Ja, det är väldigt tomt i mitten...
Jag vet inte vad som är så nytt och sensationellt med det där stället, åka rulltrappa i snigelfart och beskåda ett tomrum kunde man göra för många år sen. Att sedan sätta upp neonrör i olika färger dämpar knappast känslan av tomhet och hybris.
Det skulle vara en bättre idé att ställa ut lite blommor. Dessa skulle dessutom dämpa ljudet av alkisarnas skränande när de kastas ut från bolaget...

Det dröjer innan jag vill känna av cityatmosfären igen.

Disponentvillan

Igår var jag och kikade på ett hus. Inte för att jag har tänkt köpa och rusta upp det utan för att det bara låg där alldeles övergivet och väntade på besök.

"Porrfritt på kommunen"

I dagens lokaltidning läste jag att kommunfullmäktige har beslutat om att installera ett barnporrfilter på politikernas och tjänstemännens datorer.
Programmet ska larma (till vem ännu okänt) om någon försöker öppna en sida med barnpornografiska bilder.

Tanken med detta är väl god men problemet är att det inte finns några program som klarar av detta till 100%. De matchar besök mot en lista på förbjudna sidor och eftersom internet hela tiden förändras så blir dessa snabbt inaktuella.
Det finns en överhängande risk för falsklarm samt blockering av fullständigt legitima sidor pga. att någon har lagt upp något skumt på samma domän.
Jag hörde talas om ett program som sades kunna identifiera nakenbilder och blockera dessa, det skulle bygga på mängden hudfärgat i bilden. Någon testade detta och märkte att programmet släppte igenom en bild av en naken mörkhyad kvinna men stoppade en bild av en gris. Ruggigt effektivt...

Tanken är som sagt god, men censur vad det än gäller är av ondo. Steget till att blockera allt innehåll som inte anses rumsrent är inte speciellt långt. Spel- och nöjessidor torde kunna hamna där samt en del vanliga bloggar. En politisk blogg kan ju betraktas som olämplig om den studeras av någon med motsatt åsikt...

Det är helt klart att man inte ska surfa på barnporrsidor över huvud taget, men med diverse grovhuggna spärrar angriper man inte källan till problemet och de som vill kan enkelt kringgå dessa även om de inte gör det från jobbet.

Att stolt skrika ut "Vi är porrfria" luktar PR lång väg.

Sen så kan man ju tycka att om politikerna har tid att ägna sig åt porrsurfning på jobbet så borde de kunna bli uppsagda pga. arbetsbrist.

Man kan ju hoppas att kommunen redan har en antidrogpolicy, annars så måste man vid nästa fullmäktigesammanträde besluta om att införa ett förbud mot haschrökning på tjänsterummen.

Grannar VI

"I öl finns frihet, i vatten finns bakterier" kläckte min hobbypoet till kompis ur sig för ett tag sen.
De två herrar i 60-års åldern som traskade förbi min balkong vid lunchtid idag verkade ha smakat friheten i många år och nu bestämt sig för att avancera. De gav sig ut på äventyr i den vida världen beväpnade med en dunk med någon mysko klar vätska i och en 1.5-litersflaska med Zingo. Jag vet inte var deras vingliga ben förde dem, men en kvalificerad gissning är den lokala kvarterskrogen.
Deras strapatsrika färd för dem över hinder såsom trottoarkanter och nyponbuskar och avslutas med flaggan i topp och byxorna nere sovande i sin egen avföring på golvet bredvid en ståltoalett.
Min gissning är att dessa herrar - som de matinéhjältar de minns från sin ungdom - inte ger sig i första taget utan kämpar vidare i sitt korståg mot den allmänna nykterheten. Jag förväntar mig att få se mer av deras äventyr framöver.


För övrigt så är det här blogginlägg nummer 200. Jag måste verkligen skaffa mig något vettigt att göra på fritiden...

Söndagstripp

Idag gav jag mig ut på lite "skrotsafari". Jag hade siktet inställt på en stor gammal industrilokal men när jag anlände till platsen så konstaterade jag att den befann sig innanför stängslet till en återvinningsfirma där det sprang runt en massa folk som glodde misstänksamt på mig.
Herrarna där såg östeuropeiska och skitskumma ut och eftersom jag inte kan säga "Nej, jag ska inte sno koppar av er" på ryska och inte ville hamna i sjön med fötterna i cement så fick jag ge upp den idén.
Har man den här hobbyn så får man räkna med en "bom" ibland av diverse orsaker.

I krokarna gjorde jag dock ett fynd som fick mig på lite bättre humör. Vid en grusås hittade jag en skum byggnad som i sig inte var jätteintressant men bredvid hade någon dumpat sitt gamla tröskverk.






Som lite extra plåster på såren så blev det ett återbesök vid en ödegård inte alls långt hemifrån.
Det var ett år sedan jag var där sist och kikade och jag kunde konstatera att röran inne i bostadshuset hade förvärrats sen sist. Gården bär tydliga spår av uteliggare så det är väl dessa som rört runt, men de verkar hålla grafittislynglarna borta. Alltid nåt.








Jag hade ett stopp till inplanerat men eftersom det började bli mörkt så hoppade jag över det denna gång. Utflykten får trots den initiala besvikelsen och några onödiga kronor i bensin klart godkänt.

Freitag

Igår hamnade jag på en liten fest.

Industrimuppar III

De allra flesta har nog utnyttjat arbetsplatsens resurser och material för eget bruk. Detta brukar kallas "löneförmåner" för vanliga anställda som inte har något förmånligt inskrivet i sitt anställningsavtal.
Man svetsar ihop sin grill på arbetstid och plockar hem lite skrivarpapper och något enstaka verktyg.
Men det finns vissa människor som tar snålheten till helt nya nivåer.

För några år sedan började jag på en ny arbetsplats, bland det första jag noterade var att flaskorna med diskmedel i lunchrummet var fastkedjade i diskbänken. Det fanns nämligen en herre där som plockade hem dem direkt det köptes nya. Alla visste vem han var men ingen kunde bevisa något. De hade tidigare haft fruktskålar i samma lunchrum men slutade med detta då de tömdes bara någon timma efter leverans. Allt utom äpplen försvann, de var han nämligen allergisk mot.
Vi var ett gäng som jobbade ett extrapass en lördag i februari, vi satt och fikade när den här mannen kommer in civilklädd. Han har med sig två stora termosar som han fyller med varm choklad från automaterna. På frågan vad han gjorde visade det sig att han skulle ut och åka skidor med familjen och behövde lite proviant...
Han hade det för övrigt ganska bra ställt ekonomiskt, han var bara snål.
Det försvann även lampor från toaletterna. Lågenergilampor var dyra på den tiden och de ersattes efter några stölder av gamla glödlampor igen. Som sagt - alla visste vem det var men inget gick att bevisa.

En annan herre arbetade i packningen på samma företag. De packade saker i stora trälådor och den här mannen fick idén att plocka hem delar av dessa lådor och använda till sitt altanbygge på sommarstugan.
Problemet var bara att dessa plankor var oimpregnerade och inte lämpliga för utomhusbruk. Efter några år var altanen både sned och smått rutten.

På det här företaget användes diverse starka lösningsmedel, vissa av dem användes för avfettning. En dam tyckte att det kunde vara användbart när bilen skulle tvättas efter en slaskig vinter så hon tog hem en dunk av ett av medlen (det starkaste). Hon var ingen vän av att läsa instruktioner eller varningstexter så hon stänkte på en liter på bilen innan det var dags att börja skrubba. Det här medlet var dock alldeles för starkt för lacken så efter ett tag så var hennes vackert klarröda bil lika flammig som en engelsman på solsemester.

På en annan firma jag har varit på så försvann det matlådor ur kylskåpen. En till två gånger i veckan så stal någon en låda, jag blev själv utsatt för det en gång och kan upplysa om att man inte blir glad.
Det här pågick i flera månader och ibland så förvann bara delar av maten. En kollega blev smått upprörd när han öppnade sin lunchlåda och såg att den enbart innehöll potatismos. Av köttbullarna återstod endast gropar i moset.
Han blev givetvis vansinnig och bestämde sig för att statuera ett exempel. Han tillagade köttbullar (en av mattjuvens favoriter) som han spetsade med tabasco och Red Savina, en av världens starkaste chilifrukter. Denna delikatess placerades i en matlåda med genomskinligt lock och ställdes in i kylen.
Två dagar senare försvann den och av någon märklig anledning upphörde matstölderna efter det.
Man får anta att någon förstod vinken...

Nöff nöff

Baconfeberhysterin har nått Sjumilaskogen...

Veckans gnäll

November är en regnig skitmånad så då blir man lite extra gnällig, säger jag som ett svepskäl för att få skriva någonting igen.

I veckans nyhetsskörd läste jag om mannen från Trollhättan (som jag gnällt om tidigare) som fälldes för grovt våldtäktsförsök på en 8-åring av tingsrätten, men nu fått domen ändrat till grov misshandel.
De köpte tydligen mannens förklaring att hans sperma som fanns på flickans klänning hade kommit dit genom att hon hade satt sig ner på den plats i skogen där han tidigare stått och onanerat.

Jo, det låter ju som den troligaste förklaringen till det...

Samtidigt så ska polisen i Skåne göra hembesök hos personer som misstänks för fortkörning. Det handlar alltså om de som fastnat på bild i en fartkamera men hållit sin hand över nyllet eller fällt ner solskyddet. Polisen ska då hälsa på bilens ägare för att se om denne kan identifieras med hjälp av de delar av ansiktet som inte täcktes.

Snart har vi ett nationellt hak-register...

Det här är verkligen svenskt rättssystem i ett nötskal. Man kan begå grova våldsbrott mot en person som kan ge vederbörande men för livet och komma undan med ett väldigt milt straff, om man överhuvudtaget fälls. Men om du försöker blåsa staten på pengar genom att försöka lura fartkameran eller skiter i tv-licensen då ska du spåras upp och straffas med alla tillgängliga medel.


Några parkeringsvakter i Malmö ska utrustas med kameror i sina mössor ifall de skulle bli utsatta för hot eller våld.
Räddningstjänsten i samma stad fick dock nej på sin begäran att få sätta kameror på brandbilarna och filma runt om dessa då de ofta utsätts för stenkastning i vissa områden.
Motiveringen var att detta var "integritetskränkande". Jag skulle personligen uppfatta det som en smula kränkande om någon slängde sten på mig när jag försökte utföra mitt arbete, men jag har tydligen fel.

Det är väl som så att man inte kan peka ut de boende i vissa problemområden som skyldiga till skadegörelsen. De blir ju "kränkta" då och det går ju inte. Vi ska ju tycka synd om dem, vad de än hittar på.
Stenkastarna kommer väl från yttre rymden, dags att ta in DiLeva på förhör...


I måndags kväll snodde bensinautomaten på Jet-macken en hundring av mig. 100 kronor är mycket pengar den 23:e i månaden så jag blev sur.
Jag ringde deras kundtjänst på morgonen och var förberedd på att i vanlig ordning bli runtkopplad mellan en hög rabiata surkärringar men jag blev positivt överraskad. Damen jag pratade med var hur trevlig som helst och det var inga problem att få tillbaka pengarna.
Jag undrar var man hittar sån personal?
Det är ju det som samtliga statliga myndigheter med Försäkringskassan i spetsen misslyckats med i alla år.
De verkar ju enbart anställa dem som kryssar ja på frågan "Är du en folkilsken surkossa som hellre vill dricka kaffe med resten av skatorna på kontoret och drömma om pension och att din make ska kola i prostatacancer än att sköta ditt jobb?".


I dagens lokaltidning kunde man förresten läsa att västmanlänningarna låg på fjärde plats i "porrsurfningstoppen". Jämtlänningarna var av någon märklig anledning värst.
Förutom det märkliga i att någon ens gör en sådan topplista så kan man ganska lätt konstatera att det finns många skumma typer där ute.
Eller inne - bakom neddragna persienner med ett fast grepp om ballen med ena handen och bilder av lesbiska albinodvärgar på skärmen.
Eller nåt, vad vet jag?

Det jag vet är att en del som hittat till den här bloggen har gjort det via ganska märkliga fraser i sökmotorerna. Några exempel:

"kinesiska knullfilmer"
"oäktingar i vagnhärad"
"ålar i röven"
"polska luder"
"håriga grekiska bögar gangbang"

Det kan vara som så att jag borde fundera lite på mitt språkbruk i vissa poster, men genom det här lär jag få ytterligare några knepiga träffar och ett gott skratt lyser upp lite i höstmörkret.

Industrimuppar II

Rektumskådaren jag pratade om tidigare delar arbetsuppgifter med en annan man, de kör samma maskin på varsitt skift. Jag vet inte om det har med jobbet att göra eller om det är en olycklig kombination av gener men även den andra mannen har lite egenheter.

Han är i 55-års åldern och bor med sin mamma som torde vara runt 80. Det kan man väl göra om man har ett stort hus med varsin del att husera i, men de här två delar dubbelsängen med varandra.
Man vill helst inte veta några mer detaljer...

Denna man som vi kan kalla "E" är tydligen hårt modersbunden. Varje dag har han en lunch som består av en knäckebrödsmacka med en tomatskiva på. Middagen intas alltid hemma i sällskap med mamman.
En dag när vi precis hade börjat och E:s skift skulle gå hem så gick brandlarmet och vi var tvungna att gå ut. Vi satt på gräsmattan utanför när E:s mobiltelefon ringer. Det var mamma.

Larmet hade tjutit i en halvtimma och mamma var väldigt upprörd eftersom E vid det här laget borde ha hunnit trampa hem. Han har inget körkort men hans mamma har, de semestrar för övrigt tillsammans och åker då runt i landet och köper porslin.
"Men lilla mamma, jag kommer hem så fort vi kan gå in igen" hördes E säga till mamma och efter en stund så verkade tanten ha accepterat hans förklaring.

Man kan fundera på om det bara vad maten som var kall eller om det även blev osedvanligt kyligt i sovrummet den kvällen.

Till saken hör att E och tarmfluktaren ofta är osams om hur hur maskinen ska köras. Vid ett tillfälle var det nära att det blev blodvite men chefen kom och lugnade ner dem. Skulle det bli fajt av så sätter jag nog pengarna på rumpnissen eftersom han är större och ser en smula mer psykotisk ut än E.
Det enda som kan vända fajten till E:s fördel är väl om han hinner få upp telefonen och ringa till kavalleriet - mamma alltså - så att hon får komma och göra rent hus med brödkaveln.

Den arbetsdagen kan bli historisk.


De flesta tokar man träffar på har passerat 55 men det finns undantag. För ett par år sedan så jobbade jag med en man i min egen ålder. Han var trevlig och verkade helt normal. Med ett par undantag.

Han hade svårt att passa tider och kom ofta för sent. Då pratar vi inte om att försova sig en timma på morgonen utan han kom instolpande lagom till lunchen. Var tredje dag ungefär.

En morgon (då han för en gångs skull hade klivit upp i tid) så funderade han om han skulle ta på sig regnkläder eller inte då han skulle cykla till jobbet. Det var uppehåll just då men han var lite osäker på hur det skulle se ut på eftermiddagen. Så han fortsatte grubbla en stund.
Efter ett tag kom han på att: "Fan vad skönt det skulle vara med ett bad" och lade sig således i badkaret och sket i att åka till jobbet den dagen.


En annan sköning var Alko-Pentti som i ett anfall av delirium slängde sig in i trucken för att undkomma "de gråa männen" som jagade honom och körde så långt batteriet räckte. Halvvägs till Sala tog det slut och Pentti stannade i vägrenen på landsvägen och sprang till skogs med polisen efter sig.
Nästa åktur blev till torken.

Det är fascinerande att man med sådana kollegor fortfarande lever...

Ankarmännen

Jag fick tidigare höra att en del av mina åsikter var otäcka och hade passat bra i 30-talets Tyskland. Detta finner jag lite fascinerande eftersom jag aldrig har propagerat för en "ras" överlägsenhet över en annan eller att man ska gasa alla som skiljer sig från "idealet".
Detta med att avliva alla som är olika känns som en religiös grej och det bör man då som ateist (person med förståndet i behåll) ta avstånd från.
Jag avskyr alla -ismer eftersom de alla tjänar samma syfte nämligen att tillskansa sig makten och behålla den genom att hålla medborgarna i ett skräckvälde. Kommunismen, nazismen, islamismen etc. bygger alla på principen "tyck och var som oss eller dö". Den största skillnaden är egentligen vilka flaggor det viftas med.

Många av mina åsikter placerar mig åt vänster på den politiska skalan, men då jag har synpunkter på invandrings- och integrationspolitiken så blir jag automatiskt "högerextremist". Rätt fascinerande...

Nåväl, eftersom jag då är en sådan otäck typ så kan jag väl lika gärna fortsätta med att säga vad jag tycker. Om Aftonbladet etc. inte hade valt att blockera kommentarsfunktionen på många av sina artiklar (de där folket kan misstänkas hysa en avvikande åsikt än chefredaktören) så hade man kunnat läsa dem där och få en mer nyanserad bild av vad vi svenskar tycker i olika frågor.
Problemet är ju då som sagt att även åsikter som inte är 100% "politiskt korrekta" skulle få komma till tals vilket ju inte går för sig.
Alla är lika värda, åtminstone de som tycker som oss. Intressant definition på demokrati...


I veckan har det tjafsats i media om "ensamkommande flyktingbarn".
Samtidigt rapporteras det om att Sverigedemokraterna vinner mark och nu ligger klart ovanför riksdagsspärren. Det är väl inte överdrivet svårt att räkna ut att det är detta som har lett till att man nu har lagt i en högre växel i snyftmaskineriet.
Det är nämligen som så att de flesta som kallas "barn" i den här debatten är personer av hankön i åldrarna 18-19 år. Då är man per definition en man, men det låter ju inte riktigt lika bra på en löpsedel...

En mer korrekt benämning på dessa personer är "ankarmän" eftersom det i många fall blir som så att så fort "barnet" har fått uppehållstillstånd här så dyker de släktingar som officiellt varit döda eller försvunna som genom ett trollslag upp och ska in eftersom släkten nu har anknytning till Sverige.
Man kan jämföra detta med alla dessa "apatiska barn" som det var ett sånt rabalder om för några år sedan. Familjerna fick uppehållstillstånd och barnen blev friska - får man anta iaf. eftersom det inte har skrivits något om dem sen dess.
En sådan mirakelpsykofarmaka borde Migrationsverket ta patent på...

Givetvis så är det inte alla som kommer hit som "ankarmän", det finns ju många som är barn på riktigt. Detta borde man kunna kontrollera genom ett ålderstest på de personer som kommer hit, samt senare även DNA-test på de som hävdar att de är släkt med vederbörande.

Men det mest tragiska i hela historien är att de barn i världen som verkligen skulle behöva en hjälpande hand (minns den klassiska bilden på ett utmärglat barn i Afrika med en gam i bakgrunden som bara väntar på att ungen ska dö) aldrig kommer att få det.
Enligt en uträkning jag fann så skulle kostnaden för ett "ensamkommande barn" per år motsvara mat och medicin för 1.200 barn i Afrika.

Man kan ju tycka att detta då borde vara en bättre deal, men dessa 1.200 får ju inte rösträtt i Sverige och kan inte hjälpa till att hålla någon kvar vid makten.
Således inga man slösar pengar på eller beordrar media att rapportera om.

Industrimuppar I

I tio års tid har jag arbetat på diverse industrier och då stött på en och annan mysko person. De där som antagligen aldrig går hem på kvällarna utan istället kryper in i ett prång i väggen.

Dessa personer skulle få enorma problem med att få ett arbete idag, men på 1960 och 70-talen skrek verkstadsindustrin efter folk till monotona pissjobb så då gick det bra. Man brukar kalla det för "skyddad verkstad" när en hög människor med mildare mentala handikapp får stå och göra samma sak år efter år.
Den stora verkstadskoncernen som börjar med A fyllde tidigare samma funktion som Samhall idag: sysselsätt fånen så de inte börjar jaga bilar, samla katter eller blotta sig för dagisbarn.

Det finns en del av dessa stofiler kvar än idag och jag kom och tänka på dem alla i morse när jag trött som fan stövlade in i fel omklädningsrum. Klockan 05.20 fann jag en naken man på golvet på alla fyra i full färd med att detaljstudera sitt eget rövhål.
Jag vände ganska kvickt.

Jag har pratat med några som delar omklädningsrum med denna man och de hävdar att han kan sitta på golvet i duschen i timmar. Ett flertal personer har varit framme och petat på honom för att kolla att han lever.
Det gör han uppenbarligen men om man ska döma av hans andedräkt så har någonting inombords dött och ruttnat för många år sedan. Förklaringen till detta är hans matvanor. Han har alltid med sig en Finduslåda som han äter och efteråt tar han ett paket salami som efterrätt. Alltså den färdigskurna salamin man brukar ha som pålägg. Han struntar dock totalt i det där med mackan och äter istället direkt ur paketet. Vissa dagar har han två paket med sig.
Tack och lov så äter han inte i lunchrummet utan mellan två maskiner i verkstaden, ibland tappar han salamin på det otroligt skitiga golvet men det verkar bara ge lite extra krydda.
Man håller långt säkerhetsavstånd till honom och vågar inte tänka på hur det ser ut hemma hos karln eller hur det luktar på hans dass.


För några år sedan jobbade jag med "Roffe", ett legendariskt stolpskott inom firmans väggar. Han hade som så många andra kufar lite svårt med den personliga hygienen och luktade alltid ladugård även fast han bodde i stan.
På sommaren åkte han inlines till jobbet och på vintern traskade han iförd gummistövlar. Han hade alltid på sig samma par raggsockor som han hängde på tork vid en lampa. Balken där hans sockor hängde hade synliga rostskador.
Den här avdelningen hade avskaffat stämpelklockan för många år sedan och alla rapporterade sin tid via datorn. Ja, alla utom Roffe alltså.
Efter många misslyckade försök att få honom at begripa hur man ens slog på datorn så skruvades en av stämpelklockorna upp igen och satt där i ett hörn tillsammans med ett ensamt kort.

Roffe hade en son som han enligt egen utsago hade blivit lurad till att bli far år, hur nu det gick till. Om man ska gå på utseendet så var det tveklöst hans unge i alla fall.
Roffe hade spikat igen fönstren hemma "så att man inte råkar kasta ut ungen genom det om man blir arg".
Trots detta märkliga uttalande så visade Roffe ändock prov på lite faderlig omtanke då han tydligen emellanåt spenderade kvalitetstid med sin son.
Några bekanta till mig bodde i samma område som honom tidigare och hade sett dem åka längdskidor på en hemmagjord bana runt julgranen i området. En cirkel på 6-7 meter i diameter som de åkte runt några hundra gånger en eftermiddag. En sommardag hade Roffe velat lära sin son att fiska så de stod med varsitt spö och övade sina färdigheter på gräsmattan. Man hade kunnat förstått konceptet om det hade varit frågan om att lära ungen att hantera ett flugspö, men nu var det frågan om mete med mask och allt på gräset. Detta såg milt uttryckt vansinnigt ut.

Vi var på en firmafest en gång och jag hamnade bakom Roffe i kön till buffébordet. Jag tyckte att han tog gott om tid på sig och fick förklaringen när jag passerade honom. I den gröna manchesterkavajen från 1972 hade han många stora fickor och han hade radat upp ett tiotal matlådor framför sig som han fyllde och tog hem.

En vacker dag så upphörde tillverkningen av produkten som Roffe monterade och eftersom det visade sig helt omöjligt att lära honom att skruva ihop någonting annat så fick han i uppdrag att sopa lastkajen.
Inte heller detta klarade han särskilt väl men han höll sig åtminstone ur vägen.
Vid denna tid slutade jag på den firman men jag hörde senare att Roffe hade sagt upp sig. Han kände sig nämligen trakasserad av den nya chefen som försökte ge honom andra uppgifter än att sopa gården 8 timmar om dagen. Tvinga folk att arbeta på jobbet, vilket sätt...

Söndag.

Idag har jag lidit av ett mindre bakrus. Igår blev det öl och besök på en krog som för en gångs skull spelade bra musik.
Vi åt på Subway och det är bra att man inte behöver bry sig så hårt om bordsskick där...





Eftermiddagen har tillbringats i soffan tillsammans med mina vänner Alvedon och Bussola. Vi avnjöt filmen "Zombieland" som var rätt kul.
Många delar i den filmen (samt själva titeln) påminner lite om hur det ser ut på jobbet när man stämplar in 05.40 på morgonen. Den enda skillnaden är att mina motarbetare inte försöker äta upp mig, även om vissa balanserar farligt nära gränsen till schizofreni. Mer om det någon annan dag.

Mer action blev det när farbror blå kom och hämtade grannen och slängde in honom bojad i piketen. Det är väl bara att konstatera att man aldrig blir uttråkad i ett kommunalt bostadsområde...

Veckans idiot...

... är tveklöst mannen från bevakningsfirman G4S som jag stötte på tidigare ikväll.

Jag var ute och åkte bil då en minibuss kommer upp bakom mig och ligger väldigt nära. När refugen försvinner kör vederbörande om mig med en decimeters marginal.
Jag tänder helljusen för att markera mitt missnöje med den snäva omkörningen, då ser jag att det är en bil från G4S. Vid en korsning längre fram stannar sedan föraren och vinkar in mig. Jag stannar och han kliver fram och säger: "jag har bråttom till en brand för att låsa upp för brandkåren". Jag påpekar att man kan ha lite mer till godo när man kör om folk och får till svar att: "jag har jobb att sköta".

Jag bad honom att dra åt helvete och funderar lite på hur bråttom det egentligen var om han hade tid att stoppa mig och vara otrevlig...

Att be en sån där fara åt helvete var kanske inte ett smart drag, med lite otur har karln skrivit upp mitt registreringsnummer och tänker jävlas lite med mig i framtiden. Han verkar vara en sån typ.
Men jag har väldigt svårt för vissa leksakspoliser som blandar ihop "sköta sitt jobb" och "bete sig som en idiot".

Vid sådana där tillfällen skulle det vara kul om man kunde dra fram en polisbricka och skälla tillbaka lite. Jag tror att han hade krympt några decimeter då...

Otursdag & köttchock

I dag är det fredagen den 13:e som ju sägs vara en "otursdag".
Denna vidskepelse härstammar från kristendomen, de var 13 vid bordet när Jesus käkade sin sista måltid och han spikades upp på korset en fredag.
Detta finns tydligen att läsa i den där sagoboken som har fått så många läsare genom åren. De där som startar fanclubs som i vissa fall får "Trekkies" - alltså fanatiska fan av Sci-Fiserien Star Trek - att verka fullständigt normala...
Tja, Spock har spetsiga öron och påven har en spetsig hatt så man kan ju dra en del paralleller. Förutom det uppenbara då att allt bygger på fantasier som med stor sannolikhet fått hjälp på traven av en och annan opiat.

Även det där med att gå under en stege kommer från kyrkan. En stege mot en vägg bildar en triangel och går man igenom den så har man brutit "den heliga treenigheten", alltså Fadern, sonen och det heliga spöket.
De där snubbarna omnämns i sagda bok men eftersom jag inte är någon fan av incestuösa trekanter så väljer jag att inte heller läsa om det.

Detta är huvudorsaken till att jag inte är vidskeplig, den andra är att jag betraktar det som skrock och skrönor som ofta saknar logik. Dessutom, om jag hade spottat varje gång jag såg en svart katt medan jag "bodde hemma" så hade mina föräldrar strypt mig.

Jag har i stället haft tur denna dag, jag tog nämligen körkort en fredagen den 13:e. Detta har möjligtvis inneburit otur för mina medtrafikanter men knappast för mig.
Den enda skada jag har lidit är ekonomisk då bilägande i skattens och momsens förlovade land alltid är en förlustaffär.


I lokaltidningen läste jag om vegetarianerna som "köttchockades".
Tydligen så är onsdagar köttfria dagar i bespisningen på en av stadens gymnasieskolor men vårrullarna som serverades i veckan innehöll nötkött.
För det första så är det jävligt tragiskt att kvällstidningsspråket med "chocker" till höger och vänster nått lokaltidningarna. Fy på er.
För det andra så undrar jag om det finns en salladsfri dag i veckan.
För det tredje så undrar jag hur många av eleverna där som är vegetarianer av medicinska skäl.

Är man vegetarian av andra orsaker än medicinska så lär man nog inte ha lidit speciellt stor skada. Ibland får man i sig något man inte gillar, så är det.
Om man inte vill äta kött av ideologiska skäl så varsågoda, men hacka inte på mig för att jag inte gör er sällskap i salladsskålen.

Själv älskar jag kött i de flesta former och vill kunna inta en välstekt biff om jag vill utan att få höra hur dålig människa jag är.
Fläskkött betraktas som orent av muslimer och de får de väl tycka om de vill, desto fler grisar för mig att äta. Jag äter nötkött även fast hinduer betraktar kossor som heliga. En skillnad här är dock att den sistnämnda gruppen inte gapar sig hesa över hur diskriminerande den västerländska matkulturen är.

Det finns säkert en och annan hardcore-vegan som känner sig djupt kränkt av att blivit "köttchockad" men då har jag lösningen. De får göra som alla andra som inte alltid får allt de pekar på gör, nämligen springa till diskrimineringsombudsmannen.
Där får de gråta en skvätt och kvittera ut lite skadestånd. Bensinen är ju dyr och det går väl åt ett par liter för att tutta eld på en lastbil från Scan.

Måndag igen...

Finns det något tristare än en måndag i november?
Jag tror inte det och vad passar bättre en sån dag än att få gnälla av sig lite?

På 20-årsdagen av Berlinmurens fall har länstidningen intervjuat lokalprofilen Gösta Stenlund. För den som undrar så är det gubben som alltid sitter och försöker kränga tidningen "Proletären" utanför ett Systembolag i stan.
En ganska strategisk placering om man accepterar billigt rödvin som betalningsmedel.

Han säger: "Det är klart att jag sörjde när muren föll. Det var en motgång för socialismen. Hela arbetarklassen borde sörja", samt att Stalins rykte har svärtats ned av väst.

Hmmm... Jo, ett system som spärrade in sina medborgare bakom en mur måste ju vara underbart...
Gösta ska nog vara rätt lycklig över att bo i ett land som än så länge tillåter folk med avvikande åsikter (åtminstone åt vänster) att få komma till tals. Om han i DDR hade klämt ur sig att "Adolfs rykte har svärtats av öst" så hade han nog inte blivit speciellt långlivad.

Min rekommendation är att alla som har möjlighet skänker Gösta en slant. Inte för att köpa hans dasspapper utan för att ge honom en enkel biljett till Nordkorea.


En sak som är mer beklämmande än både novembervädret och gamla marxister är svensk lagidrott på sistone.
I kväll gick Fotbollsgalan av stapeln, en tillställning som ska "hylla de svenska idrottshjältarna". Citat från Aftonbladet.

Alltså det där gänget som misslyckats med att gå till VM nästa år och fortfarande lever på meriterna från ett brons år 1994. Vi som var med på den tiden minns att Sverige då hade både hyfsade spelare och en jävla massa tur för att gå så långt. Årets korplag hade inte riktigt samma tur.

Det där spektaklet är ganska förutsägbart. Alla vet att 1#: Zlatan vinner "guldbollen" av någon mysko anledning och 2#: han är inte där för att ta mot den.
Varför inte bara posta plåthögen åt honom, det blir mycket billigare...

Sverige torskade mot Finland i hockey med 0-7 vilket får anses vara ett historiskt bottennapp. Jag såg delar av den matchen och kan konstatera att om man inte vill kämpa och ge allt så blir man lätt utklassad, även om det råkar stå Forsberg på ryggen på en av deltagarna.
Oavsett vad våra sportjournalister tror så räcker inte ett känt namn för att vinna matcher i vare sig fotboll eller hockey.

Det är ganska många av dessa herrar som allvarligt borde överväga om inte deras nästa idrottsframträdande borde vara på boule-planen bakom servicehuset...

Die Mauer

I dagarna är det 20 år sedan Berlinmuren "föll" och folket i Östeuropa började frigöra sig från den kommunistiska tyrannin.
Jag hittade en intressant och välgjord animerad dokumentär om gränsen:

http://www.youtube.com/watch?v=OwQsTzGkbiY

För den intresserade finns det gott om material på Youtube.

Bibblan, integration och blommor.

I dag har jag varit nere på stan för en glasögonreparation. Den timma detta tog tillbringade jag på stadsbiblioteket med att läsa diverse tidningar.
Jag har inte vart på "bibblan" på flera år och blev lite förvånad över ljudnivån där inne, den var betydligt högre än vad jag minns.
Anledningen till detta verkar vara att biblioteket nu tjänar som värmestuga/fritidsgård åt ungdomar som högljutt tjattrar med varandra vid lånedatorerna. För 10 år sen kunde man läsa en bok i lugn och ro där inne, nu väcks man ur koncentrationen av "Aboo, tjena brooschan!" som gapas tvärs över lokalen.
Tiderna förändras...

När man lite förstrött bläddrar i tidningarna kan man i vanlig ordning inte låta bli att reta upp sig på saker man läser.


Statoil ska tydligen byta logotyp, den nya blir en magentafärgad blomma. Kostnaden för detta blir 3 miljarder kronor. Detta motsvarar ungefär 240 miljoner liter bensin vilket väl är väl värda pengar för att likna en blomsteraffär...

Själva hävdar Statoil att logon inspirerats av stjärnhimlen i norr.
"Vi vill överskrida nya gränser på vår resa framåt. Världen kan se norrut för att hitta nya energilösningar", säger kommunikationsdirektören Reidar Gjærum.

Dax att skära ner lite på brasset Reidar...


Den oheliga alliansen som styr Sverige har kommit med ett förslag om särskild samhällsorientering för nyanlända invandrare. Den ska innehålla både kunskapsinhämtning och reflektion över "vad det innebär att leva i det svenska samhället, jämställdhet och respekt för ungdomars integritet" samt "ge tydlig information om den enskildes rättigheter och skyldigheter."
Man ska med andra ord lära folk som kommer hit hur samhället fungerar och hur man bör bete sig för att smälta in.

Detta är något som är en självklarhet för de flesta människor som ej har valt en bana inom politiken. Man tar seden dit man kommer. Punkt.

Så fungerar det inte i dagens Sverige, nu så ska det svenska samhället omdanas efter diverse - främst religiösa - påfund och alla som ifrågasätter detta blir stämplade som "rasister".
Vi som välkomnar nyanlända under förutsättning att de anpassar sig till samhället och inser både sina rättigheter och skyldigheter kallas trångsynta.
Att placera alla "nya" i samma område och inte ställa några krav på dem främjar knappast integrationen.

Nåväl, det är ju inte speciellt svårt att inse orsaken till detta utspel. Det är riksdagsval om mindre än ett år och det gäller att försöka hålla sig kvar vid makten. Tidigare hade man bara det andra "blocket" att oroa sig för, men nu så har ett nytt orosmoln dykt upp på himlen. Det molnet stavas Sverigedemokraterna och de har lyckats engagera så pass många väljare att de riskerar att komma in i riksdagen. Det är givetvis fruktansvärt att makten hotas på detta vis och de finns då två sätt att bemöta detta.

Den klassiska varianten är att spela ut rasist-kortet och bla. ta upp det fruktansvärda i att partiet har medlemmar med nazistiskt förflutet. Det man glömmer att nämna i sammanhanget är att detta även gäller för moderaterna, samt att Vänsterpartiet stammar från en flock Stalinister.

Den andra varianten är att lyssna lite på vad uppstickarna har på sin agenda samt att inlemma en tamare variant av detta i sitt eget program.
Det är precis vad man gör nu. De allra flesta som sneglar åt SD gör detta pga. att de har ledsnat på att ständigt matas med att de eskalerande hedersmorden, gruppvåldtäkterna, upploppen etc. är de de infödda rasistiska västerlänningarnas fel samt att politikerna ständigt vägrar att diskutera integrationsfrågor öppet.
Folk ledsnar på att kafeterian har slopat skinkmackor eftersom någon har blivit "kränkt" av att se sådana och att några badhus inför könssegregerade badtider. Folk tröttnar på att se ständiga eftergifter åt folkgrupper som vägrar anpassa sig i samhället och alltid kräver specialbehandling.
Men framför allt så är folk jävligt ledsna på politiker som fullkomligt skiter i att ta tag i dessa frågor utan fortsätter gasta om folks lika värde, vilket är något som dock inte gäller för infödda västeuropéer.
Folk som tröttnat på att se värderingar så som jämställdhet vridas tillbaka till medeltiden lägger sin röst på SD, helt enkelt för att de inte har några andra val.

Detta inser delar av "alliansen" nu och slänger på ett stort lass valfläsk på grillen. Om de nu behåller makten så behöver dessa idéer inte realiseras, det räcker med att man tar upp förslaget igen inför nästa val. Så funkar politiken...

Skulle det bli en röd-grön majoritet så kommer förslaget givetvis också att hamna i papperskorgen. Mona & Gräsätarna samt Lasse Stalinist kommer att starta ett gäng nya institut som ska forska fram varför vi svenskar är så rasistiska och banka in detta faktum i våra huvuden i fyra år framåt.


Aftonbladet rapporterar om den "folkkäre artisten" som anmäldes för misshandel av sin flickvän. Jag är tveksam till att det är rätt att kalla den mentala härdsmältan Thomas DiLeva för folkkär, men AB har lustiga definitioner ibland.
Vad har han gjort förresten, pratat illa om hennes aura, struntat i att vattna hennes rymdblomma eller hotat att sparka henne tvärs genom kosmos?
Utredningen är nu nedlagd eftersom paret förnekar att något har hänt och då är det väl så. Alla som anmäler en misshandel och sen tar tillbaka det har ju missuppfattat situationen...
Vem ska man tro på, tro på, tro på...

Hipp, hipp...

... eller nåt. Jag fyller år idag och kan bara konstatera att det inte har samma tjusning som förr längre.
När blir man egentligen medelålders?

Nu ska jag masa mig till jobbet, bara 31 år kvar till pensionen.

Bakom skrivbordet.

Under den stora mentalvårdsreformen på 80-talet så släpptes många svårt sjuka ut från institutionerna och skulle anpassas till samhället.
En del av dem tog livet av sig med hjälp av repet eller drogerna men vad hände med resten?

Jag tror att jag är svaret på spåren och det leder till korridorerna i Västerås stadshus.

Det har nyligen uppförts en ny rondell i stan och som med så många andra kommunala projekt så blev det lite fel. Den är nämligen lite snäv så större fordon tar i vissa fall upp bägge filerna vilket inte känns som en bra idé.
Men "teknikdirektören" på kommunen anser att den fungerar bra.
"Skulle man göra den väldigt framkomlig för tung trafik så skulle man inbjuda till höga hastigheter och öka risken för cyklister och fotgängare" säger han.

Man ska väl för helvete inte promenera i en rondell?

Uppenbarligen så är de som dagligen rattar 24-meters ekipage fullständigt inkompetenta och expertisen på området är istället de som kör ett skrivbord med två telefoner och ett förgyllt pennställ.
De som ställer en skitig kaffekopp på kartan och vips tänker: "Jaa... en rondell ska vi ha där. Det funkar ju när vi provar med leksaksbilarna."

Just det där med leksaksbilar ska tydligen vara ett inslag som har förekommit ett par gånger under gatukontorets sammanträden.

Med tanke på att den intellektuella nivån hos vissa byråkrater tycks ligga på en treårings nivå så ska man väl egentligen inte bli förvånad.

Det skulle nog vara lämpligt med små besök ute i verkligheten - alltså det som ligger på andra sidan skrivbordet och leksaksbilarna - emellanåt för att få se hur vi skattebetalare upplever alla deras påfund.
Vi som får betala för alla vansinnigheter de uppfinner för att göra sig ihågkomna i historien.

I den här staden är det populärt med skrytbyggen som "skatteskrapan", en vansinnigt ful byggnad som till viss del fortfarande är outhyrd 20 år efter invigningen. Eller en bussterminal som man byggt om tre gånger på tio år och som fortfarande är helt oduglig.

Det värsta exemplet för tillfället är dock spektaklet "Kokpunkten" där man skulle inhysa ett äventyrsbad, ett hajakvarium och en del annat i den gamla kraftverksbyggnaden.
Kommunen äger två badhus varav det ena är i akut behov av renovering, klart som fan att man då smäller upp ett till. Vad annars?
Det var så bråttom, så bråttom att börja riva eftersom det tydligen ger en jävla prestige att posera med ett fånflin och en skyffel vid "det första spadtaget".

Nu så ligger bygget på is eftersom det saknas pengar och man får anta att hur det än går med projektet så kommer det att svida i kommuninnevånarnas plånböcker.

En konstnär från stan vill placera ett litet hus på månen men varför nöja sig med det?
Jag vet ett stort och fult hus fullt med dårar som vi kan skicka dit...


I övrigt så fick mina päron tyvärr avliva sin katt i helgen pga. sjukdom. Den där lurviga huliganen som envisades med att dela huvudkudde med mig när jag bodde "hemma" uppnådde en ålder av 17 år.
Anledningen till att jag nämner det är att djur i de flesta fall är betydligt mer sympatiska än människor.

Jag blir ibland kallad för cyniker och misantrop och det tar jag som komplimanger.

Halloween

... är rätt kul. :)