I morse konstaterade jag till min stora fasa att jag inte hade något kaffe hemma.
Detta innebar att jag blev tvungen att gå ut i kylan och traska till affären utan en droppe av det svarta mirakelmedlet. Jag blir nämligen inte mänsklig innan jag fått min dos på morgonen och knappt ens då. En bieffekt av mångårigt industriarbete.
Morgonen blev ännu sämre av ett exemplar av rasen Trög Tant stod framför mig i kön. Hon försökte betala sin kattmat med utgångna rabattkuponger och när kassörskan nekade henne det så betalade hon kontant. Hon plockade rent demonstrativt upp enkronorna en och en ur plånboken medan hon räknade högt. Jag ville strypa henne då.
Vissa affärer har snabbkassor för folk med max 10 varor, kan man inte ha en "Sur & Senil" - kassa också så att vi normala människor som bara vill betala för varorna så snabbt som möjligt slipper få psykbryt på dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar