Jävla snö.

Jag var ute med soporna tidigare och lyckades halka, landa på röven och glida 10 meter ner för gatan.
Eftersom jag dumt nog alltid har plånboken i bakfickan så har jag nu troligtvis avtryck av enkronor på min högra skinka.
Jag är ganska less på snön nu, den är till för eskimåer och samer.

"Men det är ju så fint med snö".

Ja, när det precis har snöat så kan det vara ganska vackert, det kan jag hålla med om. Men det är sällan julkortsvackert här längre än ett par timmar, delvis beroende på gatukontorets iver att hälla salt och sand överallt så fort det har kommit mer än en halv centimeter.
Snön förvandlas snabbt till en gråsvart sörja som hamnar överallt, främst på min hallmatta.
När denna gegga sen fryser till så blir gång-och cykelbanor så hala och spåriga att en promenad till affären på 400 meter blir lika spännande som att korsa Saharaöknen.

"Men tänk på barnen, det är ju så kul med snö nu på sportlovet".

Det var jävligt länge sen jag hade sportlov kan jag upplysa om. Jag måste vackert ta mig till jobbet även fast den erkänt bortskämda yrkesgruppen lärare slipper.

Vill man utöva vintersporter med sin familj så kan man åka iväg en sväng.
Det finns många backar några timmars bilresa härifrån. I Dalarna.

Men det som stör mig mest är att jag vet hur det kommer att vara i morgon bitti.
Jag kommer att få skotta mig fram till min fastfrusna bil för att kunna ta mig till jobbet, att cykla i det här väglaget är bara att glömma.
Det är som att bestiga Mount Everest i badtofflor.

Dessutom så har mupparna som sköter(?) plogningen i sedvanlig ordning försökt hyvla sig ner till bronsåldern nedanför mitt sovrumsfönster vid 01.30 så någon sömn lär man inte få.

Jag skiter i hur fiiint det är med snö och hur roooligt det är med skidor, skridskor, pulkor och andra självmordsredskap.
Jag vill ha vår nu.