Jag är inte överdrivet förtjust i USA men allt är inte nattsvart "over there", jag tänker då på synen på grova brottslingar.
Tidigare ikväll satt jag och kikade på en dokumentär från det ökända fängelset San Quentin. Där hamnar många av Californiens grövsta brottslingar och de placeras i en ganska hård miljö. Det finns beväpnade vakter överallt och utomhustoaletterna saknar väggar för att ingenting ska kunna döljas. Det är inte tal om eget rum med tv och luftkonditionering utan du får dela en 8 kvadratmeters betongkrypta med en annan idiot. Den enda lyxen i cellen är ett handfat och utsikten genom gallerdörren består av en tegelvägg.
"Men guuuud vilken omänsklig behandling" utbrister vissa och det kan jag delvis hålla med om, men jag tycker inte ett dugg synd om dem.
"Don´t do the crime if you can´t take the time" lyder ett talesätt och det är inte några duvungar som hamnar där. De är dömda för grova våldsbrott såsom multipla mord och för de flesta är det inte första gången de hamnar bakom galler.
För en hel del är det dock sista eftersom de har dömts till livstid eller avlivning.
Tillvaron på ett sådant ställe i allmänhet och väntan på gaskammaren i synnerhet är nog ett rent helvete, men de flesta som sitter i den sitsen förtjänar det. De har själva valt sin tillvaro genom de handlingar de har utfört.
Det är en milsvid skillnad mot lilla Sverige, här ska vi vara så in i helvete mjuka och förstående. Alla som sitter för grova brott har blivit lurade till det och måste pysslas om med alla tänkbara bekvämligheter i väntan på den allt för tidiga frigivningen.
Det är ju som så att den där tioåriga flickan verkligen tiggde och bad om att få bli våldtagen, ihjälslagen och uppeldad, det förstår ju vem som helst.
"- Min pappa söp därför våldtog jag fyra konfirmander och sköt en snut"
"- Stackare, vill du ha internet på rummet?"
Jag säger inte att hårdare straff är lösningen på alla problem, men det är dags att börja behandla de människor som begår avskyvärda brott betydligt hårdare än nu. Dessutom så lär längre straff minska antalet återfall, får du 30 år per mord så hinner du inte med så många...
I går vad jag flytthjälp och då blev vi tvungna att parkera bil och släp på trottoaren i fel körriktning eftersom idioten som ritat lägenhetsområdet inte hade prioriterat framkomlighet speciellt högt. Givetvis dyker det upp en satans parkeringsvakt efter en stund och börjar tjafsa. Vi lyckades undkomma böter genom att vända ekipaget (det stod fortfarande på trottoaren fast åt rätt håll). Vi lyckades kväva impulsen att fråga paragrafryttaren om denne inte kunde hjälpa till att bära i stället för att bara gnälla, det hade nog blivit ganska dyrt annars.
Inte speciellt konstigt att man hatar den yrkesgruppen nästan lika mycket som telefonförsäljare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar