"Jag blev sur"

Jag sitter och skummar igenom tidningarnas rapportering om rättegången i "Carolin-fallet", där ett efterblivet norrländskt fyllo har grovt misshandlat och skjutit ihjäl en kvinna.

Det är både fascinerande och beklämmande att se hur hela rättsalen dansar efter hans pipa och tar paus så fort som den lilla stackaren mår lite dåligt.
För helvete, kedja fast honom i stolen och låt honom både pissa och skita ner sig. Då kanske han får lite känsla för hur offret mådde.

"Jag blev sur" säger mannen. Tja, det blir jag också. Ganska ofta faktiskt, men jag brukar inte avliva folk för det. Inte ens de som gnällt om min bilkörning.

"Jag blev rädd för mig själv" Och hur tror du att den där tjejen kände sig när hon låg i bakluckan på din bil några timmar?

Jag måste säga att jag beundrar offrets anhöriga som sitter i rätten och lyssnar på sånt där skitsnack utan att tappa kontrollen helt. Hade det varit min dotter som fallit offer för en sån där så hade jag med stor sannolikhet orsakat ytterligare en process efter att ha slagit ihjäl både den åtalade och hans advokat.

Det blir knappast bättre av att man vet vad som väntar efter en fällande dom. Det blir 10-20 års boende på statsfinansierat hotell med terapi och stödsamtal, alltså klapp på huvudet av någon kärring i batikmönstrad klänning som efter några års saftkalas kan intyga att Pelle Psykopat som avtjänat några år för att ha styckat sin svärmor och ätit upp henne inte alls är farlig för någon och snarast bör benådas och få praktikplats på närmaste dagis.

Nåt annat vore ju diskriminering.

Det är jävligt synd att de gamla tukthusen inte finns längre.
En bra idé vore att exportera våra grova brottslingar (speciellt sexualbrottslingar) till Ryssland, deras fängelser är inte att leka med.
Jag skulle njuta av vetskapen att Anders Eklund vaknar varje morgon med spräckt skithål efter att Igor, 200 kg muskler och 14 tum balle, har kramats lite.

Jag skulle kunna bidra med en hundring eller två.