"Snökaos"

Jag läste på Aftonbladet att "Ovädret lamslog Sverige".
Anledningen till den rubriken var att det hade kommit en decimeter snö i Stockholmstrakten och av den anledningen blivit lite halt på vägarna.
Snö är något man får räkna med i Sverige vintertid och min defintition av "lamslaget land" innebär att elförsörjning, vatten och telekommunikation är fullständigt utslaget. Kvällstidningarnas definition av samma uttryck är att folket i Stockholms län (resten av landet är outforskad vildmark) inte kan hålla 150 km/h i kurvorna som man kan göra i Juli.

En bil håller sig kvar på vägen genom friktionen mellan däcken och vägbanan. Att denna friktion är betydligt mindre på snö än på torr asfalt kan man räkna ut med arslet, annars ska man nog hålla sig inomhus under vinterhalvåret.
Det är givetvis tragiskt att folk omkommer i trafikolyckor, men samtliga "halkolyckor" uppstår genom att någon har kört fortare än vad väglaget tillåter.
Jag har själv glidit ner i diket några gånger, men utan några allvarliga följder. Jag lyckades få upp bilen på vägen igen utan hjälp av bärgare och den största skadan som uppkom var en spräckt spoiler och ett stukat självförtroende. Men precis som för alla andra så uppstod situationerna eftersom jag körde fortare än vad kombinationen av väglag och skick på däck tillät. Det var helt och hållet mitt fel, inte "Dumma Vägverket som inte saltat".

Jag vet inte om det är "typiskt svenskt" eller om det bara gäller "Kvällstidnings-Sverige", men det är alltid som så att det är någon annans fel. Ingen kan någonsin ta ansvar för sina egna handlingar.

Under det förra "snökaoset" sa halkade jag och slog i röven i backen. Detta berodde på en kombination av hala skor och bristande uppmärksamhet, inte på att "dumma fastighetsskötaren inte sandat just där jag tänkte gå".